Cateringfirman säljs ut lagom till Ingelas pension: ”Ska bli skönt”

När Ingela Estenberg går i pension försvinner också hennes catering och under måndagen påbörjades utförsäljningen av hennes köksartiklar. Med visst vemod, men mest lättnad, lämnar hon nu verksamheten för friheten efter arbetslivet.

— Min inställning har varit att leverera riktig husmanskost lagad från grunden. Maten ska vara färsk; inte fryst, säger Ingela.

Tiden är inne för Ingela Estenberg att säga farväl till den verksamhet hon drivit i 19 år, Ingelas Kock & Catering. Nu väntar livet som pensionär.

Hon började karriären inom restaurangbranschen som områdeschef på Mora kommuns kostenhet. Därefter arbetade hon ute i kommunens kök, på Moraparken och andra restauranger.

Fast med tiden började hon drömma om något hon själv kunde sköta om.

— Jag hade bara längtat efter att ha ett eget. Så jag körde i gång, säger Ingela.

Sagt och gjort, så blev det. Cateringföretaget startade hon i Småland 2006. Att beställa catering var tydligen populärt i dessa trakter.

— Nere i Småland var det en väldigt fart på verksamheten. Man hade nog kommit lite längre i utvecklingen vad det gällde catering. De ville ha så mycket till julborden i bystugorna där att maten i bilen välte vid ett tillfälle och jag fick slänga den ut i skogen.

IKEA var en annan stor kund. Det blev många turer till företagets ursprungsort Älmhult.

— Det var hur mycket som helst att göra, särskilt till just julbord. Jag vet inte hur många hundra tallrikar jag levererade mat till.

Efter sambons död gick flyttlasset hem till Mora igen.

— Många trodde nog inte på idén att man skulle kunna ha catering i Mora. Visst började det också försiktigt, men det blev bara mer och mer. När jag väl fick allt i rullning så gick det jättebra även här.

2020 (precis när pandemin började) kom frågan om Ingela ville börja göra matlådor för att köra ut till äldre. Det ville hon.

— Min inställning har varit att leverera riktig husmanskost lagad från grunden. Maten ska vara färsk; inte fryst.

Men det har inte varit utan utmaningar.

— Priserna på råvaror är det första jag tänker på. Man har haft svårt att få ihop det när de flesta vill ha svensk mat. Men det är hur dyrt som helst att köpa svensk mat. Jag har alltid letat priser, förhandlat med grossister.

Prövningarna vill hon påstå att hon klarat med bravur, trots allt.

— Jag har alltid varit duktig på att trolla med knäna. Att få ihop det har jag varit skitbra på.

Tillsammans med sex andra i personalen har de kunnat stötta varandra och det har hjälpt.

Hur det blir med cateringverksamheten framöver – den som framför allt riktat sig till de äldre – vet hon däremot inte.

— Man vill påstå att kommunen övergav de äldre för fem år sedan, när hemtjänsten slutade leverera mat i hemmet. Samtidigt har de jag pratat med, som har kök, sagt att de har så fullt upp med sitt. De tycker att det är för mycket jobb. Och så är det. För egen del har man nästan aldrig hunnit ta semester.

Ingela tycker ändå det är trist att inte en enda vill hjälpa till att föra företaget in i framtiden.

— Det är tragiskt att ingen vill laga matlådor. De yngre säger att det är för mycket att göra, så de vill inte ta över av den anledningen. Men många gamla hör av sig till mig. De är så oroliga nu.

I princip varenda köksartikel hon haft i företaget säljer nu Ingela (alternativt ger bort).

— Jag säljer alla grejer här, nästan allt jag äger. Bara spisen och två köksbänkar blir kvar.

Även om hon kommer sakna sin catering försöker Ingela se till det ljusa som stundar. Pensionen kommer bli en härlig tid den också, menar hon.

— Det ska bli skönt att få vara hemma – odla tomater till sommaren, göra ketchup till hösten och baka surdeg. Sedan blir det nog en massa utflykter. Jag har flera vuxna barnbarn, flera som spelar hockey. Tanken är att jag ska kunna följa med på deras bortamatcher framöver, säger Ingela Estenberg.