Anna genomförde ett av världens tuffaste lopp: ”Jag har aldrig varit så trött”

17,l mil är långt att löpa, lägg därtill 10 091 höjdmeter, där flera av de högsta topparna låg på över 2500 meters höjd.

Det tog Mora kommuns socialchef och IFK Moras ultralöperska AnnaStåhlkloo 34 timmar 14 minuter och 34 sekunder att genomföra loppet UTMB.

— Nu är det ganska blandade känslor berättar Anna, när Siljan News når hene på väg tillbaka till Mora och vardagen.

— Det var en fantastisk upplevelse och starten var helt magisk med 2600 löpare, berättar Anna efter sitt första UTMB. Loppet som startar i Chamonix och sedan rundas hela Mont Blanc massivet där löparna också besökte både Italien och Schweiz.

Men det började tufft för Anna.

— Ganska tidigt, efter två mil var det som jobbigast. Det var varmt och jag hade svårt att få i mig energi även om jag visste att man måste äta för att orka, berättar Anna.

Loppet som sådant var extremt jobbigt.

— Det kändes som det aldrig ville ta slut.

Det var först efter bestigningen av den sista alptoppen och utförslöpningen som väntade, som Anna började räkna ner mot målet.

— Sista berget då började känna mig ganska nära, men det var ändå många timmar kvar, men utför sista slalombacken, då började jag känna att jag skulle klara det.

Anna sprang så snabbt att hon bara han uppleva en soluppgång.

— Den var magisk och hela loppet gick i så vacker miljö. Sedan var det en enorm känsla med alla som hejade på och kontrollerna var verkligen välkomna. En härlig stämning som gjorde mig glad.

Med från Mora var också Sveriges bästa Ultralöpare, Jonas Buud, men i Courmayeur, halvvägs in i loppet, tvingades Jonas brytas med ljumskproblem.

— Jonas fanns sedan på plats och servade mig när jag kom till Courmayeur och hjälpte mig medan jag bytte skor, säger Anna tacksamt för det stöd hon då fick även om hon led med Jonas som inte fick genomföra ett helt lopp.

Courmayeur blev också den längsta vilan för Anna under hela loppet, 36 minuter.

Franska ostar och egen energidryck höll sedan Annas löpmotor fungerande.

— Att springa uppför är tufft, men det sliter också hårt utför. Där märker man hur mycket bättre fransmännen var på att springa utför. Jag plockade placering uppför, men förlorade utför.

Den stora känslan var ändå när hon vid fyratimmen på söndagsmorgonen korsade mållinjen i Chamonix.

— Då fick jag sova fem timmar och nu har jag återhämtat mig, men är lite stel i vader och har lite ont i fötterna, men annars är jag pigg.

— En fantastisk upplevelse men samtidigt har jag aldrig varit så trött.

Blir det då ett nytt lopp?

— Nja, men nu inser jag ju att jag har erfarenhet med mig så kanske igen, funderar Anna.

Ett lopp som också kan bli aktuellt är Kullamannen i November.

— Jag får se hur det ser ut närt det närmat sig, säger Sveriges tuffaste kvinnliga socialchef efter att slutat som 30:e i damklassen och 367a totalt.