Så summerar Scharback OS efter guldet: ”Levde i nuet”

Ännu befinner sig Sofia Scharback i den där surrealistiska känslan av att på nytt ha fått något av det största en idrottare kan få: Ett OS-guld. Den Malungsbördiga curlingstjärnan jublade högt efter sista stenen i söndags och kan nu gotta sig åt fina minnen från turneringen.

— Vi har tagit oss igenom den här turneringen så bra; en ren glädje när vi har spelat, säger Sofia Scharback.

Som förstaspelare i Lag Hasselborg bidrog Sofia Scharback i högsta grad till att Sverige kunde ta hem det åttonde och sista guldet vid vinter-OS i Milano-Cortina.

Känslan är påtaglig. Mindre än 24 timmar efter guldet sätter Malungs stora curlingess ord på hur hon mår och hur turneringen har varit.

— Det känns overkligt. Jag är så glad, så stolt, över tjejerna och vad vårt lag har presterat. Det har bara varit så kul att tävla. Vi har tagit oss igenom den här turneringen så bra; en ren glädje när vi har spelat. Veckan har varit jättebra, säger hon.

Sofia Scharback tackar sitt lag för mycket. Genom en väl uttänkt taktik och curlare som spelade på toppen av sin förmåga gick det vägen – vissa gånger med lite flyt men oftast med skicklighet.

— Det var nervösa matcher med mycket press. Men vi levde i nuet och njöt av att vara på ett OS.

På frågan om hon såg något lag som svårare än något annat så tycker hon inte det. I stället handlade det om den egna prestationen, framför hur andra lag presterade.

— Motstånden var så olika. I de första matcherna visste man inte i vilken form man skulle ha och hur mycket man skulle gilla isen. De första matcherna är svåra – men det fanns inget motstånd som var svårare än något annat. Snarare handlade det om att vi som lag skulle vara där vi ville vara. Att vi var det var riktigt kul.

Med båda fötterna på jorden (isen) visste de att resan mot guldet skulle bli utmanande. Hon säger att resultaten, trots att de även tog EM-guld i slutet av förra året, inte gått deras väg den senaste tiden.

— Vi har inte haft de högsta prestationerna de senaste åren och även om vi tog ett EM-guld så var startfältet ett annat än på OS. Man gick in som väldigt ödmjuk. Kvaliteten på spelet hade vi, men kunde inte förstå att det skulle gå så här bra.

Guldglansen i all ära, men Sofia Scharback har många andra fina minnen från OS. Stödet från nära och kära var en sak som boostade hela laget.

— Att våra familjer var på plats är ett minne man tar med sig. Sedan älskade vi arenan; en sådan härlig miljö och atmosfär. När man sedan nådde slutspel blev stoltheten något man minns. Lugnet efter semifinalen kommer man heller inte glömma i första taget.

Att få möta Schweiz två gånger om på kort tid var på sätt och vis fördelaktigt. Lag Hasselborg gladdes åt att det blev just de rödvita som stod i final, trots att Schweiz hade goda möjligheter att vinna i slutändan.

— Schweiz är ett av de två bästa i världen, tillsammans med Kanada. Självklart kändes det extra härligt att vi fick just dem i ett slutspel och att vi fick bevisa att vi kunde slå dem en gång till. De var ett värdigt motstånd. Vi har inte spelat mot dem så mycket de senaste säsongerna, men de har alltid varit på toppen, säger Sofia Scharback.

Strategin var att avsluta med ”hammaren”, alltså att behålla fördelen med sista sten och ta minst en poäng i likaläge.

— Vi ville styra vår gameplan mot att ha sista stenen i sista omgången. Det lyckades vi med. Vi kan inte be om mer i en final – det var helt magiskt.

Hur firar då ett lag som tagit OS-guld? Tja, för Lag Hasselborg blev det inget större kalas. Och de var lite mer sugna på riktig mat än tårta.

— Vi firade inte så mycket, helt ärligt. Vi hade lite med våra familjer. Sedan kom Svenska Olympiska Kommittén med tårta och hejarop. Därefter fick vi åka in till byn för att äta vår första måltid sedan frukost, vid 17-tiden. Vi var ganska hungriga. Sedan skulle vi upp tidigt dagen därpå. Alltså blev det inget hejdundrande firande från vår sida. Man bara njöt av stunden.

De kommande dagarna återvänder Sofia Scharback till Malung.

— Förhoppningsvis hinner jag vara med familjen i några dagar, innan jag drar tillbaka till Kanada. Vi får se hur stort det firandet blir – men min moster brukar vara bra på att dra ihop någonting.

Det faktum att hon och Lag Hasselborg inte får tävla på VM (till fördel för lag Wranå) är lite tråkigt, menar hon. Men det gör inget – för ett nytt OS-guld och en tredje OS-medalj totalt slår högre.

— Hundra procent var detta det största. Jag förstår inte ens vad vi har gjort. Tre medaljer på tre OS i rad… det är nog det största man kan tänka sig, säger hon.