”Här behöver man inte tveka eller vara rädd”

Kiryl Herold är kantor i Lima-Transtrands församling. Han har blivit en naturlig del av församlingslivet, även om resan dit varit omtumlande. Mycket förändrades efter flykten från striderna i Ukraina.

— Man lämnade ett helt liv bakom sig, den familj man vuxit upp med. Till en början var det ganska svårt, säger kantorn.

Som kantor är Kiryl Herold en viktig del av gudstjänstlivet i Lima-Transtrands församling. Han ser till att tonerna ljuder i kyrksalen.

— Jag spelar orgel, piano och sjunger på vigslar, dop och begravningar. Sedan blir det en del andra konserter också, säger Kiryl Herold.

Hans fru Liudmyla (Skabenok) är från Tjernihiv i Ukraina, där paret länge bodde. Kiryl har dock sitt ursprung i ett närliggande land.

— Från början är jag från Belarus. Det var där jag studerade till konsertpianist, på ett musikcollege som motsvarar folkhögskola här i Sverige. Därefter tog jag filosofie kandidat- magister- och masterexamen.

I samband med invasionen av Ukraina kom han och frun Liudmyla till Sösdala i Skåne 2022. Det blev starten på ett nytt liv.

— Att vi kom till Sverige var inte planerat. Det var på grund av kriget. Man lämnade ett helt liv bakom sig, den familj man vuxit upp med. Till en början var det ganska svårt. Men nere i Skåne blev jag mer och mer engagerad i gudstjänsterna i Svenska kyrkan. Jag fick även sjunga i kör och ackompanjera den. Det var en fin tid och jag blev bra bemött.

Även idag leder han körer. Då finns oftast Thomas Andersson – även han kantor i Lima-Transtrands församling – vid hans sida.

— Jag har honom att tacka för mycket. Vi har ett fint samarbete, konstaterar Kiryl.

Innan Sverige arbetade Kiryl som musiklärare, både i Belarus och i Ukraina. Så småningom ville han bredda sina vyer och fick då chansen att uppträda på båtar utanför USA:s kust.

— Jag flyttade till USA och spelade i jazzband för ett kryssningsföretag under tolv års tid. Man satt vid pianot dagarna i ända, ett brett spektrum av musik. Samtidigt fick man resa.

Branschen som musiker är annars utmanande. Att komma som nyanländ till Sverige gjorde det knappast lättare att få anställning.

— Jag sökte jobb ända uppe i Kiruna. Det spelade ingen roll var vi hamnade. Det viktigaste var att vi bosatte oss någonstans.

Till slut hamnade de båda i Malung-Sälens kommun. Numera bor de i Lima.

Frun Liudmyla arbetar idag som församlingspedagog och Kiryl blev kantor.

— Det här är ett fantastiskt jobb. Man får träffa folk hela tiden. Möten med andra är minst lika betydelsefullt som musiken. Jag älskar att arbeta med barnen i församlingen – liksom med de äldre, säger kantorn.

Båda hans föräldrar var musikintresserade. Därför blev det självklart att han skulle följa samma bana i livet.

— Valmöjligheterna var få när både mamma och pappa höll på med musik. Så i 20 år har jag studerat musik och har ännu inte slutat. Idag går jag även en utbildning relaterad till min roll som kantor, på distans.

Alla delar av församlingslivet är viktiga för en kantor, men särskilt begravningar har blivit känslosamma för Kiryl. När han tjänstgör där kommer han närmare den sorg han själv har inom sig.

— Vid dessa tillfällen gör jag mitt allra bästa för att kontrollera känslorna.

Andra speciella händelser har också uppenbarat sig genom åren. Exempelvis har han uppträtt i samband med Folk- och Försvars rikskonferens 2024.

— Då var kungen och statsministern med. Jag gillar att det var så lätt att prata med dem efteråt. Man ser hur väl fungerande demokrati det är här; för så ser det inte ut i alla länder. På andra platser får man aldrig ens hälsa på statsministern.

Nog märks det på Kiryl Herold att han trivs i Dalarna. Axlarna är nedsläppta och han är glad.

I församlingen flödade nyligen julmusiken. Personligen gillar kantorn både de traditionella svenska låtarna och de ukrainska.

— Mina favoriter är ”Härlig är jorden” och ”Morgon och afton” (psalm 776). Vad gäller de ukrainska gillar jag ”Carol of the Bells” (sprungen ur folkvisan ”Shchedryk”). Men när jag kom hit ville jag spela igenom alla psalmer i psalmboken, för att verkligen lära mig dem.

Utöver kyrkomusiken gillar Kiryl klassiska verk från Bach, Schubert och Beethoven. Kantorn har även en förkärlek för svensk popmusik, vill han erkänna.

— Musiken från 1970-talet gillar jag; bland annat Abba. Instrumenten i den här kyrkan (Lima-Transtrands) är jättefina för all typ av musik, särskilt orgeln.

2026 väntar fler gudstjänster, fler möten och stunder att dela med andra människor – i en kultur inte helt olik den i Ukraina. Tankarna går ändå till det som nu ligger i det förflutna.

De är inte helt utan vemod.

— Jag saknar Ukraina. Min fru saknar det ännu mer. Man tänker på hur föräldrarna har det. Å andra sidan är mycket bra i här Sverige. Här behöver man inte tveka eller vara rädd. Vill man göra något så är möjligheterna goda och jag känner många från andra länder som håller med om det.