Siljan News logo
Annons

Korvstopp i ”Vindarnas Tempel” under pandemin

Korvhandlaren Vild-Hasse Bengtsson har en rik samling av minnen och upplevelser.

Hans CV är välfyllt med en livsresa som sjöman, FN-soldat, skinnhandlare i Bulgarien och inte minst rikskänd knalle och korvhandlare.

När cornapandemin slog till tvärbromsade försäljningen av korvar , men redan nu ser han att allt fler turister kommer på besök till Vindarnas Tempel. 

Vild Hasse får stödja sig med sin rullator på vägen upp till Vindarnas Tempel.

Trots att Bengt Hans Bengtsson på Bengtsgården i Vallerås utanför Malung hunnit bli 83 år och varit lite krasslig de senaste åren har den färgstarke korvhandlaren inga tankar på att lägga sig på sofflocket.

Nu ska korvbyxorna på när alla restriktioner tas bort konstaterar Vild-Hasse när han slagit sig ned på en stol i ”Vindarnas Tempel”,  samtidigt som han med glimten i ögat fyller på med en av sina tusentals med ramsor.

— Allting har sin tid men vid resans slut sägs det dock att det delas korvar ut, så jag ser fram emot att kunderna börjar strömma till igen, tillägger Vild-Hasse.

Hasse visar upp spiken och hammaren han använde när han lindrade drottning Silvias huvudvärk när hon och kungen för flera år sedan besökte kliniken på Bengtsgården.

Han berättar att det var som att stänga av en vattenkran efter att restriktioner kom slag i slag och då alla marknader tvingades ställas in. Det fick till följd att han fick dra åt svångremmen och lägga hela verksamheten lite på sparlåga. Men i takt med att vaccinationen kommit i gång och lättnader på restriktionerna har han kunnat notera att allt fler besökare bromsar in till Vindarnas Tempel för att köpa en korv eller två och vandra runt i hans fantastiska museum. Korvhandlaren själv är även fullvaccinerad.

— Jag har ju fortfarande problem och får stappla fram på benen, men bara tanken på att få hålla på med det här ger kraft och energi åt en korvhandlare, konstaterar han blixtsnabbt.

Lappkapellet har han fyllt med minnen från alla resor i Lappland och även en hel del annat kuriosa.

Bara att ta sig från hemmet upp till Vindarnas Tempel  den här varma sommardagen tar förstås hårt på krafterna. Men väl på plats sitter takterna i. Från köksfönstret har han full koll på alla bilar som kommer upp på gårdsplanen. Även om det tar sin tid är han snart på plats för att ta hand om sina kunder på sitt eget sätt.

— Har jag gått fram och tillbaka  hit fem gånger på en dag så är det klart att det tar på krafterna, konstaterar han.

En orsak till att mycket av springet i hans ben inte det bästa tror han beror på att han suttit vid köksbordet i flera månader och fått ordning på alla papper. Men nu är det klart och nu ser han fram emot att få fart på benen igen.

” Jag tar upp den här korven, en saga blir till. Men oftast blir den förfärlig och korven får bli precis som den vill och som i verkligheten blir det besvärligt. Och solen går upp  och solen går ner, men aldrig något nytt under solen man ser. Tjong federi å tjong fadera, den korven är ny för varje dag. Å tjong faderi och tjong faderej, den korven den handlar om dej och mej”

Nu är riksbekante korvhandlaren snart på hugget igen.

Att han skulle bli korvhandlare var inte givet från början.

— Min mamma ville jag skulle bli präst och min pappa ville att jag skulle ta över sågverket, men jag tog andra vägar, konstaterar Vild-Hasse.

Med de ambitionerna fick han börja studera på en kristen internatskola i Uppsala. Men lika snabbt som han hamnade på skolan smet han därifrån och mönstrade på en båt och seglade världen runt.

— När vi var på väg mot Cuba bestämde jag mig för att mönstra av där. På kajen klev jag in till Fidel Castro på hans värvningskontor och anslöt mig till hans armé.

I samband  samband med ett uppdrag hamnade hans patrull  i ett minfält.

— Fyra dog och jag fick skador som tvingade mig att resa hem.

Under flera marknader var Hasse utropare för fakiren MR Barthon. Han sköt även pilar i ryggen på fakiren under föreställningarna och efter fakirens död kom hans släktingar till Malung med luftgeväret som nu finns att beskåda i Vindarnas Tempel.

Väl på hemmaplan igen bar det iväg på FN-tjänst i Gaza, Kongo och vid Suezkanalen. Efter de händelserika åren i olika krigszoner reste han hem till Malung i ambition att skaffa ”ett riktig jobb”. Det slutade med att han hamnade i skinnindustrin och i Bulgarien varifrån han importerade skinnvaror hem till Malung.

Att han sedan plötsligt hoppade av och avvecklade verksamheten i Bulgarien och blev korvhandlare är en historia i sig. Det hela började med att han tillsammans med några några kompisar var på väg till Sandgrund i Karlstad på dans och stannade till på en marknad i Ekshärad och fick se och höra en fåordig knalle som sålde korv.

— Jag tänkte direkt att om jag gör utropen roliga och intressanta kan jag sälja mycket mera korv än den här korvförsäljaren och tjäna mitt levebröd.

Munvig som få och med tusentals med ramsor i bagaget är det svårt stå emot att köpa sig en korv av korvarnas kung.

När han kom hem till Malung köpte han in korvar och packade sin glänsande Mercedes och drog över länsgränsen mot Värmland. Där reste han runt bland torp, herrgårdar och företag och sålde sina korvar i allt snabbare takt. I dag är korvhandlaren Bengtsson något av en levande legend runt om i Sverige. Fem gånger har han vunnit SM i munvighet och kan dessutom titulera sig som nordisk mästare. Mycket av hans liv ute på vägar, marknader, upplevelser och möten med människor är bara inspirerande att lyssna till.

”Här på marknaden i de saligas kvarter ska jag spela för en kort minut. Kanske änglarna där uppe i fönstren, några slantar kastar ner innan gårdskarl Sakte Per mig kastar ut”

I Vindarna Tempel finns det mycket att beskåda av minnen och allt han samlat på sig under resans gång. Även det en upplevelse utöver det vanliga. När Hasse pressar upp sig från plaststolen och ställer sig upp och drar en av sina tusentals med ramsor känns det plötsligt  som att korvarna i kylen och allt i templet får ett eget liv.

— Jag är oerhört tacksam för allt jag fått vara med om och att jag fått och får träffa så många fantastiska människor, det är även det som ger kraft och en stark vilja att fortsätta.