Svett och löpglädje i Ludvika: ”Kul att få bli trött och ta ut sig”

Åter gick det årliga stadsloppet av stapeln i Ludvika. Med både allt från knattar till seriösa långlöpare i farten.

Men precis lagom temperatur och solsken blandat med moln fick alla en god chans att ta ut sig precis så mycket de kunde eller hade lust till.

Dessutom blev det ett banrekord.

Med ett knattelopp plus ett lopp för lite äldre barn på förmiddagen fanns det givetvis plats för både glada och trötta miner. Det var ett myller av ivriga små löparben. Några trampade på mest lite tokglada, vissa sprang några meter när de kände för det, medan andra var mer seriösa.

Alla var i vilket fall mer eller mindre hyfsat nöjda med medaljen efteråt.

På eftermiddagen var det så dags för huvudevenemanget. 5- och 10-kilometersloppen som startade samtidigt, med en bred skara män och kvinnor, på Charlie Normans torg vid Väsman.

Vid starten är allt givetvis en folkfest. Alla är samlade i en tät förväntansfull stillastående klunga, redo och pigga. Likaså när starten går och de stormar i väg. För en del blir det kanske en folkfest hela vägen, oavsett om de springer ett femkilometersvarv eller två.

För andra blir det en pärs, som man förvisso kan tycka är värd besväret när man får lägga sig ner på gräset efter målgång.

Vassast på de två varven på herrsidan var hur som helst Axel Svärdhagen från Falu IK.

— Det var första tävlingen för säsongen så det var kul att få bli trött att ta ut sig, säger han strax efter målgång.

Trots att temperaturen var närmast idealisk för långdistanslöpning blev det dock inget rekord. På herrsidan. Däremot en spännande duell då hemmalöparen från Ludvika FFI, Markus Munkhammar bjöd på starkt motstånd hela vägen.

Axel Svärdhagen beskriver känslan under loppet.

— Markus öppnade riktigt starkt så jag kände att jag inte hade kraft att gå upp själv och dra då. Men så tappade han lite i ett motlut och då tryckte jag på. Men så låg han bara 20 meter bakom mig under andra varvet, så jag kände mig ständigt jagad.

Är du tillbaka nästa år?

— Det får bli det. Det här var kul.

Det blev som sagt inget banrekord i herrloppet. Det blev det däremot för damerna då Sofia Wallén från Eskilstuna slog sitt eget rekord från förra året när hon passerade mållinjen i överlägsen stil på 35.48. Trots att hon hade varit sjuk inför loppet.

— Jag var väldigt osäker inför, men jag tyckte att det kändes bra i början, så då gick jag på den känslan, säger hon.

Vad säger du om att du slog rekord igen då?

— Jag var inte jättenöjd med förra årets tid egentligen så det här var väl lite mer vad jag hade hoppats på och förväntat mig.

Är du tillbaka nästa år?

Det är planen, säger Sofia Wallén och antyder att det mycket väl kan blir rekord igen då.

Från arrangörshåll tycktes man vara nöjd vilket manifesterades av herrloppets tvåa Markus Munkhammar själv, som också i högsta grad är involverad i arrangemanget.

— Jag tror att det är nästan 750 personer som springer. Det är ett lyckat arrangemang för föreningen.

Vad säger du om ditt eget lopp då? Det fanns de som sa att du skulle vinna loppet.

— Det var snällt sagt, men, men Axel är väl en bättre löpare än mig. Han har sprungit snabbare än mig förut. Jag hade lovat mig själv att lägga mig i rygg på honom i börja och känna in, men hade väl ändå 6.10 på klockan efter två kilometer. Det var väl 20 sekunder snabbare än planerat så det var väl lite dumt.

Men du är nöjd ändå?

— Ja, jag är jättenöjd. Det var en kul bana. Den är lite knixig, men det går tydligen att springa snabbt på den, så det är roligt.

På det kortare 5-kilometersloppet vann Johan Olsson från Ekerö på herrsidan och Ninni Pettersson från Smeden, på damsidan.