Duon tog rymden till skidspåret – nu ska deras projekt ut i världen

Med rymden som inspirationskälla och skidspåret som mötesplats samlade Ludvikaduon Jenny Jansson och Fredric Liljebjörn hundratals unga – och tusentals på länk – till en vdag i skidspåret på Lugnet i Falun.

Tillsammans med astronauten Marcus Wandt väckte de nyfikenhet för både hälsa och studier inom naturvetenskapliga ämnen, och nu står deras projekt Run together with Astronauts inför en efterlängtad internationell expansion.

Vid flera tillfällen har vi fått se Ludvikaduon Jenny Jansson och Fredric Liljebjörn plocka stjärnorna nära Ludvikas unga genom att inspirera till både hälsa och studier inom de så kallade STEM-ämnena (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik), via idrottsaktiviteter kopplade till rymdforskning.

Under gårdagen hade de tagit sig till Falun tillsammans med ett gäng studenter från VBU i Ludvika. Där möttes de upp av flera andra skolor – sammanlagt cirka 80 elever – på Lugnets skidstadion. Med på länk fanns betydligt fler: omkring 5 700 unga från hela Sverige och till och med från Japan.

Projektet Run together with Astronauts, som Jenny och Fredric arbetat med under de senaste åren i, står nu inför nästa steg. Det ska skalas upp – först till Norden och förhoppningsvis sedan vidare internationellt.

— Det känns helt fantastiskt. Smått overkligt, säger Jenny Jansson, som för dagen håller ställningarna vid sidan av skidspåren.

Fredric Liljebjörn ansvarar för uppvärmningen och agerar speaker under dagen. Efter arrangemanget kan han andas ut.

— Det känns som att allt rullade på bra. Nu kan jag sova gott i natt, skrattar han lättat.

På plats finns fler än Jenny, Fredric och ungdomarna. Representanter från regeringen, Rymdstyrelsen och – ja faktiskt – rymden, finns också med. Den morabördige astronauten Marcus Wandt var träffens stora dragplåster. Han imponerade på både stora och små, men lätr sig även imponeras av Jenny och Fredrics arbete.

— De är helt fantastiska. Det blir så konkret det de gör. De gör påverkar verkligen. Och så är de fantastiskt härliga att arbeta tillsammans med, berömmer han.

Ömsesidigt uttrycker de tre rymdentusiasterna glädje över att samarbetet dem emellan bara har börjat.

Det var i samband med att Marcus Wandt for till rymden som pedagogen Jenny Jansson, som just återhämtat sig efter en svår cancersjukdom, frågade sin personliga tränare Fredric Liljebjörn om hjälp att ”hänga upp ungdomar i gummiband i taket så att de får känna hur det är att vara i rymden”.

— Ett sådant erbjudande tackar man inte nej till, skrattar Fredrik.

Två rymdprojekt tog sin början och har sedan dess mötts vid ett flertal tillfällen.

Det är mycket skratt och mycket glädje när Jenny och Fredrik  arbetar och arrangerar – något som alla inblandade kan intyga. Det känns nära och personligt. Och det är precis så Marcus Wandt vill påverka.

— Jag var aldrig någon stjärna i skolan. Hade du sagt till mig i gymnasiet att jag skulle bli astronaut hade jag tyckt att du var tokig och undrat vad du fått det ifrån. Men jag hade inte heller sagt att det var omöjligt. Så har det alltid varit, jag har alltid tänkt att ”varför skulle inte jag kunna”, berättar Marcus.

— Nyfikenheten har drivit mig genom livet. Jag har gjort grejer som har känts spännande för mig där och då. Det allra viktigast är att inte stoppa sig själv. Det är det enda säkra sättet att veta att man inte kommer att lyckas.

Med sin närvaro hoppas han kunna inspirera och visa att det som för många känns omöjligt kanske inte är så långt bort som man kan tro.

— Man säger ju ibland att alla har val. Men kanske är det inte riktigt sant. Om man inte vet att en möjlighet finns kan man inte välja den.’

I skidspåret stakade Marcus runt bland ungdomarna, småpratade och hjälpte till när skidtekniken utmanade i både uppförs- och nedförsbackar. VBU-studenten Elias var en av dem som fick åka en tur tillsammans med astronauten. Van slalomåkare utmanades han nu av att få kontroll över längdskidorna, men trots det var det inte skidteknik som blev samtalsämnet i spåret.

— Nä men vi pratade lite om hur det var i rymden och så, berättar Elias, som intresserat lyssnade och tog till sig informationen.

Det är just den här närheten – till rymden, men också till känslan av att klara en utmaning – som arrangemanget med tydlighet lyfter. Rymden är redan en integrerad del av vår vardag, det vet många av de aktiva inom rymdforskningen på plats. Men kanske inte gemene man.

— Rymden är ju integrerat i vårt samhälle hela tiden. Varje gång du använder mobilen eller betalar med ett kontokort. Det är många som inte tänker på det, men om vår verksamhet i rymden inte fanns skulle det vara ganska o-bra här på jorden, förklarar Rymdstyrelsens ordförande Ella Carlsson.

För henne var det självklart att vara på plats efter ett tidigare besök i Ludvika, vid ett av Jenny och Fredrics evenemang som liksom tisdagens arrangemang till stor del finansieras av just Rymdstyrelsen.

— Det var ju årets händelse. Så mycket glädje och inspiration. Jag var helt tagen när jag åkte därifrån, säger Ella.

Både hon och Marcus Wandt är rörande överens om vikten av att arbeta nära ungdomar – framtidens astronauter.

— Kidsen är vår framtid. Och framtiden bryr jag mig väldigt mycket om, säger Marcus Wandt med eftertryck.