”Jag måste testa mina vingar och se om de bär. Det har de gjort hittills.”

Hon hade byggt upp en välfungerande verksamhet och ett liv kring djursjukvården.

Ändå väljer Jenny Gustafsson att stänga Djurens doktor i Grängesberg. Mitt i livet, och efter en tuff cancerresa, följer hon nu sin dröm om att bli polis.

Sedan 2019 har Djurens doktor varit en välkänd och omtyckt mottagning i Grängesberg. Här har Jenny Gustafsson arbetat som legitimerad djursjukvårdare och hyrt in konsultveterinärer. Kliniken har haft öppet två till tre dagar i veckan, resten av tiden har Jenny arbetat som deltidsbrandman.

Att arbeta med djur har varit en dröm sedan barndomen – liksom en annan, som legat och väntat i bakgrunden.

— Sedan jag var liten har jag haft två drömmar: att jobba med djursjukvård och att bli polis, säger Jenny.

Efter 20 år inom djursjukvården började den andra drömmen göra sig alltmer påmind. Avgörandet kom under ett uppdrag som deltidsbrandman.

— Vi hade varit ute på ett jobb och lämnade över till polisen. De tackade oss och sa att vi kunde åka hem. Då tänkte jag bara: skicka inte hem mig. Det är ju här jag ska vara.

Kort därefter tog hon beslutet att söka till polisutbildningen och blev antagen. Samtidigt fortsatte hon att driva kliniken och arbeta som brandman – tills livet tog en oväntad vändning.

Under en rutinmässig hälsokontroll via jobbet upptäcktes en knöl på halsen. Det var i augusti. Snart stod det klart att det rörde sig om cancer i sköldkörteln. Därefter gick det fort. Operation och behandling kom snabbt, och det var förstås en tuff tid.

Trots sjukdomen var Jenny fast besluten att fortsätta sina polisstudier.

— Jag drog i bromsen när det gällde kliniken, men jag höll plugget igång. Jag åkte mycket till Stockholm för att inte missa föreläsningar. Det var jobbigt, men samtidigt hjälpte det mig att hålla tankarna borta från sjukdomen.

Hon beskriver hur perspektiven förändrades under den tiden.

—  Jag tänkte ofta: vad gör en sådan här elak knöl i en sådan snäll kropp? Men sedan började jag tänka att det var bra att tumören hamnade i en stark kropp. Att jag skulle klara det.

Lagom till jul kom beskedet hon längtat efter – cancern var borta och behandlingen avslutad. Samtidigt närmade sig ett nytt vägval. Vad skulle hända med Djurens doktor?

— Jag tänkte mycket på djurägarna och på att fortsätta för deras skull. Men till slut insåg jag att det bara var för andras skull. Jag ville vidare.

Eftersom lokalen var hyrd och inte kunde säljas, och nya planer fanns för fastigheten, blev valet att kliniken skulle stänga.

— Folk tycker säkert att man är dum som stänger en välfungerande verksamhet. Men jag är för nyfiken på det här nya.

— Jag är nog en sådan person. Jag måste testa mina vingar och se om de bär. Det har de gjort hittills.

I juni tar Jenny examen från polisutbildningen och därefter väntar aspiranttjänstgöring – förhoppningsvis på hemmaplan.

Hon menar att erfarenheterna från både djursjukvården och brandmannayrket kommer att vara en styrka i polisyrket.

— Jag har mött människor i både glädje och sorg. Jag tror att det gjort att jag kan ta folk. Och nu, mitt i livet, har man mer skinn på näsan och kan stå på sig i olika situationer.

Nu vill Jenny rikta ett varmt tack till både kunder och personal på Djurens doktor.

— Utan dem hade det aldrig gått att köra igång verksamheten med full gas från start. Jag kommer att sakna det.

Djuren försvinner dock inte ur hennes liv. Hemma på gården finns det gott om dem. Och drivkraften – den är densamma som alltid.

— Jag vill fortsätta hjälpa människor. Det är det som driver mig.

Att våga byta spår efter 40 är inget hon ångrar.

— Det är nu eller aldrig. Jag vill inte sitta på ett ålderdomshem och ångra mig. Jag vill kunna berätta om allt jag gjort i mitt liv.