Han är Sveriges kändaste ”bonnpojke” på nätet

Det började med några skämt mellan två barndomsvänner.

Några korta klipp, lite tokigheter, en gammal Volvo 740 och en Facebook-sida som mest skulle få folk att skratta.

Åtta år senare har Bonnpojkarna vuxit till ett av Dalarnas mest igenkända namn i sociala medier – ett slags humoristiskt landsbygdsuniversum med över hundratusen följare och runt en miljon visningar varje månad.

Bakom allt står Markus Sundqvist, en 32-årig hälsinge, bosatt i Nyhammar i Ludvika kommun sedan flera år tillbaka. Han ler när han tänker på hur det började.

— Det hette Bonnpojkarna för att vi var grabbarna från byn, säger han.

Från början var det enkelt. Han la upp sketcher och små klipp som handlade om vardagen – om bilar, jakt, djur och människor på landet. Mycket kretsade kring gamla Volvo 740 och 240, och igenkänningen spreds snabbt.

— Jag ville att folk skulle kunna tagga varandra, känna igen sig, skratta lite åt sig själva. Det var inte mer än så. Det kunde vara sådana där inlägg som: ”Tagga en kompis – svarar de inte inom tio minuter får du bjuda dem på ett kilo godis.” Det var mest på skoj, men det spreds, säger Markus.

Allt började egentligen som ett sidoprojekt vid sidan av musiken. Han hade då nyligen slutat spela trummor i ett Stockholmsband med skivbolag och producent.

— Jag kände att jag kanske skulle testa det här med medier. Så jag började lägga upp lite klipp och startade en Youtube-kanal. Det gick överraskande bra. Det som började med Facebook spred sig snabbt till andra plattformar. I dag finns Bonnpojkarna på Instagram, TikTok, Snapchat och Youtube – och han har byggt upp ett namn som både är folkligt och lätt att känna igen.

— Jag är inte störst på någon plattform, men det är räckvidden som är rolig. Tillsammans når jag ungefär en miljon visningar i månaden, och det är utan att jag ens lägger ner jättemycket tid. Det bara rullar på.

Humor, nostalgi och hjärta Det handlar sällan om lyx eller glamour. Det är Volvo 740 med bakhjulsdrift, jakt, musik och landsbygdsliv – men alltid med glimten i ögat.

— Bonnpojkarna ska vara en förskönad variant av epa-raggaren, säger han. – En tokig, lite snäll figur. Inte den där som super eller slåss, utan den som sprider glädje. Han kanske är lite udda, men vill alltid väl.

Humorn blandas med nostalgi och värme. Kanske är det därför Bonnpojkarna lyckats hålla sig relevant så länge, trots att så mycket förändrats i sociala medier.

— Det är lätt att folk tror att man måste provocera för att nå ut. Jag tror tvärtom. Folk gillar när det känns äkta. Jag är fortfarande den jag var när jag började, säger Markus.

Men bakom humorn finns också en djupare drivkraft. En nära vän gick bort, och den händelsen blev en vändpunkt.

— Det var extremt tufft. Han mådde dåligt, och efteråt kände jag att om jag kan få en eller två personer att må bättre, då är det värt det. Jag ville att det jag gör ska kunna betyda något, även om det bara är att någon får skratta lite en dålig dag.

Han berättar att mycket av det han gör handlar om att se människor som annars inte alltid blir sedda.

— Oavsett vem man är ska man få känna sig delaktig. Kollar du på en video eller en story så ska du känna att du hänger med mig. Att du är med i gänget, även om du sitter ensam hemma.

De senaste åren har Bonnpojkarna vuxit bortom skärmarna. Han har varit värd under Classic Car Week i Rättvik, intervjuat artister, stått på scen, och gjort samarbeten med bland annat Universal Sweden.

— Jag fick chansen att vara värd för Classic Car Week, och det var otroligt roligt. Jag fick intervjua artister och sköta kanalerna under festivalen. Det var en ära faktiskt, säger han.

Han har också synts tillsammans med Småstadsliv, där han filmat sketcher med gänget från Österbybruk.

— Det är kul att jobba med andra kreativa människor. Jag gillar att göra sketcher, och ännu mer när man får göra det ihop med folk som brinner för samma sak.

Publiken har förändrats med tiden.

— Från början var det mest epa-ungar, men nu är det allt från 16-åringar till 50-åringar som känner igen mig. Det är bredden som gör det kul.

Trots den stora följarbasen lever han inte helt och hållet på Bonnpojkarna. Han har ett jobb vid sidan av – något han gärna håller lite i bakgrunden.

— Jag sitter med avtal, kunder och projektledning på dagarna. Det är ett krävande jobb, men jag gillar det. Jag försöker lägga upp dagarna smart så jag hinner med allt. Det blir långa kvällar, men det är värt det.

Han ler igen.

— Folk tror att jag lever på sociala medier, men nej, det här är mer en passion. Jag har nog ännu tajtare schema på kvällar och helger än på jobbet. Men jag tycker det är roligt, och då gör det inget. En stor del av framgången, menar han, är tack vare stödet hemma.

— Jag har en väldigt förstående sambo. Hon hakar på mycket, hjälper till ibland, och det betyder mycket.

För sju år sedan gick flyttlasset till Dalarna.

— Jag bytte både stad, jobb och tjej på en vecka, skrattar han. Jag bodde i Knivsta utanför Uppsala innan. När jag flyttade till Nyhammar var det en omställning, men nu trivs jag fantastiskt bra.

Han beskriver Nyhammar som en plats som passar honom.

— Jag har cross, motorcykel och naturen nära. Det är lugnt, men ändå händelserikt. Man känner folk, men slipper stressen. Det är en perfekt bas.

Han jämför ibland med Bollnäs, där han växte upp.

— Det påminner ganska mycket, både i storlek och känsla. Skillnaden är att Ludvika har Hitachi och mycket på gång. Det händer saker här, och jag tycker det är kul att få vara en del av det.

Framöver vill han fortsätta utveckla Bonnpojkarna – men inte nödvändigtvis genom att jaga fler följare.

— Jag vill komma ut mer, göra reportage, lyfta andra personer. Visa vad folk gör runt om i landet. Jag har ett stort kontaktnät och skulle vilja använda det mer. Det är roligt när man kan hjälpa andra att synas.

Han antyder också nya projekt – bland annat musikvideoarbete och nya samarbeten som ännu inte får avslöjas.

— Det händer grejer hela tiden. Jag försöker ta en sak i taget. Men drömmen är nog att fortsätta skapa på mitt sätt, utan att behöva kompromissa.

När han pratar om framtiden låter han lugn. Kanske är det just det som är Bonnpojkarna i dag – inte bara ett humorprojekt, utan en livsstil som vuxit med honom.’

— Jag ser ljust på framtiden. Jag är glad att få bo här, jobba här och skapa här. Dalarna har mycket hjärta, och det känns som att Bonnpojkarna hör hemma här också.