Från Hitachi till Yom! – och tillbaka: Millis driver vidare sin restaurangdröm

I mars slog restaurangen Yom! upp dörrarna i centrala Ludvika. Bakom satsningen står Millis Grummich, som lämnade sin tjänst på Hitachi för att följa sin dröm om att starta eget.

Ett halvår senare är hon tillbaka på Hitachi – men restaurangen lever vidare.

— Det är min lilla bebis, mitt sidoprojekt. Jag gör det här för att det är kul, säger hon.

Att starta restaurang helt på egen hand har varit en resa fylld av lärdomar – och överraskningar. Allt från rekrytering och schemaläggning till inköp och marknadsföring har legat på Millis eget bord.

— Det har varit tufft. Jag visste inte att det skulle vara så här mycket jobb, säger hon med ett skratt.

En av de största utmaningarna kom redan i uppstarten, då en del av den begagnade utrustningen visade sig vara trasig – något som ledde till dyra extrakostnader. Men Millis ångrar inte satsningen. Tvärtom.

— Man lär sig mycket om sig själv. Jag hade aldrig tänkt att jag skulle bli chef, men nu är det mig allt hänger på.

Yom drivs vidare utan Millis Grummich på plats. Sedan i september är hon åter på sin gamla arbetsplats på HVDC inom Hitachi, men restaurangen Yom! fortsätter – nu med ett självgående team och tydliga rutiner.

— Jag har lagt mycket tid på att bygga upp instruktioner och arbetssätt. Det ska vara lätt att göra rätt, säger Millis.

Och det har fungerat. När personalen skötte hela verksamheten på egen hand under hennes första vecka tillbaka på kontoret gick allt enligt plan.

— Jag litar fullt ut på dem. Det känns jättebra, säger hon.

Ekonomiskt har Yom! ännu inte gått med vinst, men det har heller aldrig varit det primära målet.

— Jag har aldrig haft någon idé om att ta ut en hög lön. Det här är mer en hobby som kostar pengar, säger Millis.

Responsen från gästerna har däremot varit mycket positiv – även om det funnits viss förvirring kring konceptet.

— Många tror att vi serverar sallader. Men det gör vi inte. Vi serverar bowls – en komplett, näringsrik måltid. Det är inte ett tillbehör, det är riktig mat.

Millis hoppas nu att fler Ludvikabor hittar till restaurangen och inser vad som faktiskt erbjuds.

— Det här är något jag vill fortsätta med så länge det är roligt. Den dag det inte är det – då slutar jag.