Eva har drivit klassisk tobakskiosk i Ludvika i snart 50 år

Mitt i Ludvika finns en verksamhet som blivit en institution för generationer av stadsbor.

I snart 48 år har Eva Dahlgren stått bakom disken i det som i folkmun kallas Evas kiosk – en av de sista klassiska tobakshandlarna i sitt slag.

— Ungarna har döpt den. På papperet heter den egentligen Franzéns, men det är Evas kiosk som fastnat, säger Eva och ler.

Hon klev in i verksamheten 1979, bara 17 år gammal. Då hade Erik och Inga Franzén drivit kiosken i 16 år, och när de frågade om Eva ville ta över hade hon egentligen helt andra planer.

— Jag skulle bli veterinär. Jag jobbade på bondgård och älskade djur.

Men ett skadat knä efter idrott och ett oväntat erbjudande förändrade allt. Med stöd från familjen – och tillstånd från försäkringskassan att prova på arbetet – tog hon steget.

— Och sen blev jag kvar. Jag kom aldrig härifrån.

I dag passerar omkring 250–300 kunder kiosken varje dag. Läget intill vårdcentralen och flera arbetsplatser gör att flödet av människor är konstant.

— Jag är social och tycker om folk. Då är det här rätt plats att vara på.

Trots att många liknande verksamheter slagit igen har kiosken överlevt låg- och högkonjunkturer, omställningar och förändrade köpvanor. Nyligen fick verksamheten dessutom ett lyft när ATG-spel flyttades hit efter att andra aktörer lagt ner.

— Det gör att det blir mer folk. Det betyder mycket.

I dagarna fyller Eva 65 år och blir formellt pensionär. Men tanken på att sluta helt finns inte.

— Det är så mycket som händer i affärslivet i Ludvika just nu. Jag vill vara kvar och se hur det här landar.

Hon beskriver kiosken som en plats där ”allt kan hända”. Under åren har hon varit med om allt från stora spelvinster till akuta sjukdomsfall – och till och med en förlossning.

— En kvinna fick värkar och vattnet gick här på trappen. Det är nog det konstigaste som hänt.

Det roligaste?

— När vi sålde vinsten på 8,7 miljoner. Jag fick ringa runt till 20 personer och berätta att de hade vunnit. Det var fantastiskt.

Trots snart ett halvt sekel bakom disken säger Eva att hon aldrig ångrat sitt val.

— Jag har lärt mig mer här än på någon skola. Och jag tycker fortfarande om det jag gör.

Hur länge hon blir kvar är öppet.

— Jag är frisk, jag orkar och jag trivs. Då finns det ingen anledning att sluta än.