”En skivsamlare räknar inte sina skivor”
Bland otaliga backar med skivor, både CD och vinyl, står Peter Larsson i sin butik Dala Destroi Records i Ludvika. Hyllorna är fyllda av allt från punk och garagerock till Taylor Swift och dansband. Det är ett paradis för musikälskare.
— Hur många skivor jag har? Det vet jag inte. En skivsamlare räknar inte sina skivor. Då har man inte tillräckligt många, säger Peter och pekar på en skylt i fönstret med just den texten.
Det finns inte längre många skivbutiker kvar i Sverige, varken i Dalarna eller i resten av landet. Men sedan sex år tillbaka finns Dala Destroi Records i Ludvika – och den håller ställningarna. Butiken är alltid öppen på lördagar, minst. Till och med på julafton de år då den infallit på en lördag.
— Ingen ska komma hit och mötas av en stängd dörr, säger Peter. En devis de lyckats hålla under alla sina år.
Visst är det Ludvikabor som hittar hit, men många reser också längre. Ägaren är van att höra fraser som: ”Sånt här bra utbud har vi inte i Stockholm.”
Dala Destroi Records är inte bara en butik. Företaget fungerar också som skivbolag och hjälper artister att trycka och pressa sina skivor. I första hand handlar det om lokala band, men även några andra utvalda artister.
— Det är mitt sätt att ge tillbaka till musiken, säger Peter.
Han har själv aldrig spelat, men lyssnat har han gjort sedan tidiga tonår.
— Man säger väl det att det man lyssnar på i 13–14-årsåldern. Bättre än så blir aldrig musiken.
Runt musikintresset finns en stark gemenskap. Kompisar hjälper till att hålla öppet och ibland förvandlas butiken till en liten livescen. En pensionär som drömt hela sitt liv om att få arbeta i skivbutik har till och med bett om att få hjälpa till, och visst får han det.
— Gemenskapen är en stor del av behållningen, säger Peter.
Att driva skivbutik i dag är en utmaning. Både den fysiska plattan och stadskärnornas butiker kämpar i motvind. Men Peter ser ljusglimtar.
— CD-försäljningen är faktiskt på uppgång, säger han och menar att många ungdomar upptäckt skivorna igen. De är dessutom mycket billigare än vinylskivorna som trendar bland banden.
En del av hemligheten bakom butikens överlevnad är att vinstpressen inte är så tung. Peter arbetar heltid inom kommunen med ungdomar och LSS – ett arbete han trivs väldigt bra med. Kombinationen, säger han, är perfekt.
I hyllorna samsas det mesta: punk, garagerock och alternativ musik dominerar, men även pop och dansband har sin plats.
— Men det var lite roligt att den dagen då Taylor Swift släppte nytt sålde vi en av hennes skivor och fem av Dropkick Murphys, skrattar Peter.
Sanningen är att en lördag i butiken ofta är ganska intensiv.
— Vi mäter försäljningen i sidor, säger Peter och bläddrar i det analoga kassasystemet. En pärm där flera sidor av listade titlar visar aktiviteten under förra lördagen. Det är en hel del köp.
Nästa livespelning i butiken blir den 22 november, då Retrogard, som just nu spelar i Sydamerika, återvänder till Ludvika.
Det häftigaste ögonblicket hittills var kanske det första egna skivsläppet.
— Hellman och Härden, säger Peter med ett leende.
Och Dalarnas bästa band, det har han svårt att svara på.
— Kanske är det P-nissarna, eller Hymans. Eller Vreten….
Att driva skivbutik är ett hjärteprojekt, men inget Peter planerar att expandera.
— Det är roligt att driva skivbutik, det måste man påminna sig om ibland, säger han.
Framtidsdrömmar har han inga särskilda. Han är nöjd, så som det är.
— Det är så bra som det är. Saker får lalla på, som jag säger. Det är så med de stora sakerna i livet – de händer av sig själv. Det är inget man planerar.