Emma Kronberg från Grängesberg invald i bandyns Hall of Fame

Bandylegendaren Emma Kronberg, uppvuxen i Grängesberg, har blivit invald i svensk bandys Hall of Fame.

Efter en lång och framgångsrik karriär med landslaget beskriver hon utmärkelsen som både hedrande och känslosam.

— Det känns fantastiskt roligt. Man känner sig både stolt och tacksam och lite rörd, säger hon.

Under karriären har Kronberg vunnit sex VM-guld med Sverige och spelat sju världsmästerskap. Hon har dessutom blivit utsedd till årets spelare i Sverige tre gånger.

Bandyn kom tidigt in i hennes liv. Som yngst av fyra syskon i Grängesberg följde hon ofta med sina äldre bröder till bandybanan.

— Jag har tre äldre bröder och ville göra allt de gjorde. Min bror spelade bandy och då tyckte jag att det skulle jag också göra, säger Emma Kronberg.

Familjen var också engagerad i klubben. Hennes pappa var ordförande i Grängesbergs BK under en period, och bandybanan blev en naturlig samlingsplats.

— Man lärde sig åka skridskor väldigt tidigt och hängde mycket nere på bandybanan.

När hon började spela fanns inget flicklag, så hon fick spela tillsammans med pojkarna. Kort därefter startades också en flickverksamhet.

— Min mamma var en av dem som drev på för att vi skulle få igång ett flicklag. Jag spelade både med killar och tjejer under hela tiden jag bodde i Grängesberg.

Hon beskriver uppväxten i orten som trygg och gemenskapen i klubben som stark.

— Det var en fantastisk miljö att växa upp i. Alla kände alla och man tog hand om varandra.

I efterhand har hon också reflekterat över hur jämställd klubben var.

— Jag tror aldrig att jag kände någon skillnad mellan tjejer och killar i Grängesberg. Vi tränade tillsammans och behandlades lika. Det var först när man mötte andra lag som man märkte att det inte alltid var så överallt, säger hon.

I tonåren började Emma inse att bandyn kunde bli mer än en hobby.

— Jag var väldigt tävlingsinriktad och hade svårt att förlora. På högstadiet började jag nog tänka att jag ville satsa på riktigt, säger hon.

När det blev dags för gymnasiet valde hon bandygymnasiet i Sandviken – trots att hon också hade möjlighet att satsa på fotboll.

— Jag kom in på både fotbolls- och bandygymnasium, men valde bandyn. Där fick man fortsätta spela fotboll också, så det blev avgörande.

När damernas första världsmästerskap arrangerades 2004 var Emma Kronberg en av spelarna i det svenska laget.

— Det var jättehäftigt. Att få representera sitt land är det största man kan göra som idrottare, säger hon.

Under karriären deltog hon i sju VM-turneringar och tog sex guld. Enda finalförlusten kom i hennes sista mästerskap.

— Jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli sex VM-guld. Man har mest tagit en säsong i taget.

Att nu bli invald i Hall of Fame ser hon som en sorts sammanfattning av allt arbete genom åren.

— Det känns som en summering av att all träning man har lagt ner faktiskt var värt det. Det är ett väldigt fint kvitto på att andra också tycker att det man gjort har varit bra, säger hon.

Trots alla meriter har hon, vid 43 års ålder, inte helt lämnat sporten. Den senaste säsongen har hon spelat i allsvenskan med Surte.

— Jag håller fortfarande igång lite. Jag tror det blev elva matcher den här säsongen, säger hon.

Så mycket av livet kretsar fortfarande kring bandy – men numera mest genom familjen.

— Jag har två barn och båda spelar bandy. Den äldsta spelar i Vänersborg och den yngre i Surte, berättar hon.

Sambon är också engagerad i sporten, som tränare.

— Det är mycket bandy i familjen kan man säga.

Själv arbetar Emma Kronberg som enhetschef i Ale kommun, men passionen för sporten finns kvar.

— Jag känner mig väldigt tacksam för allt jag har fått uppleva genom bandyn. Det har varit en fantastisk resa.