Efter 40 år på BK – i dag byter Åsa bana

När Åsa Hedberg började sommarjobba på sina föräldrars konditori i Ludvika 1985 var det mest tänkt som ett tillfälligt extraknäck.

Hon gick i nian den sommaren, och mamma och pappa hade just tagit över Bergslagskonditoriet i centrala Ludvika.

— Jag var nog mest glad att få ett sommarjobb. Jag tänkte inte att det skulle bli min grej, säger hon och ler.

Fyra decennier senare är hon kvar – eller rättare sagt, har varit kvar hela tiden. Det som skulle bli några veckor vid disken blev ett yrkesliv.

Egentligen hade hon tänkt bli fritidsledare och hade till och med påbörjat en högskoleutbildning.

Men så hoppade hon av. Desillusionerad begav hon sig hemåt.

— Jag satt i källaren hemma och sa till mamma: ”Alla andra vet vad de ska göra, jag vet ingenting.” Då sa hon: ”Du kan väl börja här så länge tills du vet vad du ska göra.” Och här är vi nu, fyrtio år senare.

Hon skrattar.

— Det har varit mitt andra hem, verkligen. Man har vuxit upp här. Allt i mitt liv har på något sätt gått ihop med det här stället – barnen, kollegorna, kunderna. Det har varit som en extra familj.

Bergslagskonditoriet, eller BK som det kallas i folkmun, startade 1934 i Banken 5, som huset kallades. Redan från början var det en samlingspunkt. Bageriet bakade tårtor, praliner och glass som levererades till fester, dop och till och med till kungliga tillställningar – bland annat levererades bröllopstårtan till greve Folke ”Ockie” Bernadotte.

Under årens lopp har fyra ägarfamiljer tagit över stafettpinnen, och på 1980-talet var det alltså Åsas föräldrar som fortsatte traditionen.

— Det har alltid funnits en stolthet här. Folk har känt att Bergslagskonditoriet hör till Ludvika. Det är något mer än bara ett café.

Det är just mötet med människor som gjort att hon stannat kvar så länge.

— Jag brukar säga det när man ska anställa nya: det viktigaste är att man tycker om folk. Ingen dag är den andra lik, och det är det som gör det roligt.

1998 tog Åsa och hennes man Lennart över verksamheten.

— Det var egentligen hans idé. Han sa: ”Ska vi inte ta över vi då?” Jag hade ingen tanke på det, men han var sån – det man inte kan, det kan man lära sig. Han gick med pappa ett år och lärde sig bageriet från grunden.

Tillsammans drev de konditoriet vidare med samma känsla för kvalitet och gemenskap. 2016 kom nästa stora förändring. De slog ut väggen till lokalen bredvid och fördubblade ytan.

— Vi började med mat och vin, gjorde bistro, och det blev ett riktigt lyft. Vi höjde omsättningen dubbelt på ett år. Det gick nästan för fort, man hann inte med, säger Åsa.

Men tre år senare förändrades allt.

— 2019 insjuknade Lennart snabbt. På tre veckor gick han bort. Det var tufft, såklart. Då stod jag själv med allt – företag, barn och hus. Men allt går. Det måste gå. Jag hade personal här som ställde upp till hundra procent, annars hade det aldrig gått.

Kort efteråt kom pandemin.

— Jag minns den dagen på tv när de sa att man måste spärra av vid kassorna. Jag slängde mig upp ur soffan, åkte till Hemfix och köpte tejp. Sen stod vi ute på gatan och sålde, gjorde hemkörning på mat och fika, julboxar. Vi försökte med allt. Och det gick bra – faktiskt helt otroligt.

Åsa har sett både tider och trender komma och gå. Hon minns tiden då alla som serverade bar kjol och brickorna bar små porslinskannor.

— Det var servering uppe på terrassen. Man sprang upp och ner hela dagarna. Och nere i källaren hade vi en låda med talkpåse som vi sprang till mellan kunderna.

Hon berättar att hon fick lov att badda talk på låren när det blev svettigt.

— Det var en annan tid, säger hon och skrattar.

Hon minns också hur föräldrarna införde rökförbud på 1980-talet.

— De bytte gardiner och städade allt. Men det kom knappt en människa. Det var helt fel tid. I dag är det ju självklart.

Med åren har Bergslagskonditoriet vuxit till något större än ett klassiskt konditori – en plats där människor möts, äter, pratar och skrattar.

— Vi har alltid velat att folk ska känna sig hemma här. Som ett vardagsrum. Och jag tror att vi har lyckats med det.

När yngsta sonen nu flyttat hemifrån har dock en ny tanke vuxit fram. Att Åsa inte ska fortsätta. Tisdagen 4 november är hennes sista dag på Bergslagskonditioriet.

— Det har kommit som en magkänsla. Att nu är det dags. Jag vill prova något annat. Nu ska jag ut och söka jobb, vad det blir vet jag inte, säger Åsa.

Hon pratar varmt om kunderna, om alla som följt henne i fyrtio år.

— Vissa har jag sett komma hit som småbarn och nu kommer de in med sina egna barn. Det är väldigt fint. Nu lämnar hon över nycklarna till nästa generation – och till familjen.

När Åsa kliver ut genom dörren tar Amanda Jonsson, hennes kusin, över.

— Det känns bra. Kul! Jag har varit på kartan ett tag nu, så nu är jag redo, säger Amanda.

Hon har arbetat på konditoriet i flera år och känner både personalen, kunderna och rytmen i verksamheten.

— Vi har ju pratat om det länge. Jag har haft en större roll, särskilt nu när Åsa varit sjukskriven. Så det känns naturligt att ta över.

Med stöd av sin pappa, som själv driver företag, känner hon sig trygg i rollen.

— Jag har pappa med mig i ryggen som kan allt om det ekonomiska. Och jag kan sälja bullar, säger hon med ett skratt.