”Har en förmåga att befinna sig där det händer”

Snart är den över, den lika underbara som alldeles för långa försäsongen.

Vi kan väl börja just där. Det är hög tid att korta ner försäsongen. Behöver man verkligen spela sju-åtta träningsmatcher? Behöver man börja träna på is en och en halv månad innan det faktiskt är dags att spela om poäng?

Jag vet vad jag tycker iallafall.

Hur som haver, vi är inne i den sista försäsongsveckan och på sedvanligt vis sitter man här med en rad utropstecken men också med lika många frågetecken. Fem matcher har hunnit spelats, matcher som tagit sig helt olika skepnader.

Premiären mot Djurgården i Ludvika – ja det var just det. En premiär i Ludvika. Det som etsade sig fast mest därifrån var inte att de tidigare målkungarna Peter Cehlárik och Max Véronneau fick sätta dit gummitrissan redan i säsongens första match, nej det var istället hur man uppträdde aningen kaxigare än vad jag sett LIF göra på länge.

Den kaxigheten följde med i en period under Taknatta 2.0. Det var ett Leksand som visade att man är storebror i Dalarna, åtminstone så länge matcher spelas på rätt sida midnatt. När tolvslaget gick var man inte längre lika sturska och Mora kunde komma ikapp och sedermera förbi.

Försäsongsresan gick sedan vidare ner till den fantastiske Daniel Olofsson i Strömstad. Jag har träffat många människor med ett bultande LIF-hjärta genom åren men frågan är om inte Olofsson ändå tar priset. Nu ska det sägas att turneringsgeneralen för Strömstad Hockey Classic trots sina lagsympatier tar lika väl hand om Färjestad och Frölunda som han gör om sitt kära LIF men om det var någon som behövde den där efterlängtade segern nere på Västkusten efter flera års torka så var det nog herr Olofsson.

Han fick dock vänta till LIF:s andra match, detta trots att man stod för den bästa insatsen så här långt under försäsongen mot Färjestad i inledningsmatchen. Det var en forecheck och ett presspel som fick Färjestads uppskrivna backsida att se ut som något helt annat, en Emil Larmi som tvingades storspela i värmlänningarnas målbur och ett offensivt powerhouse som inte fick speciellt mycket uträttat, åtminstone inte under första halvan av matchen.

Några vitblå utvisningar förstörde dock kvällen, även fast August Lissel (jag återkommer till honom) stod för en sen kvittering som tog matchen till övertid där Magnus Nygren krutade in segerpucken för Karlstadsgänget.

Det började bra även mot Frölunda men göteborgarna skulle lyckas luckra upp LIF-pressen tidigare och mer framgångsrikt än Färjestad. Därav spenderades stora delar av framförallt andra perioden i LIF-zonen där Marcus Gidlöf fick kliva fram som en vägg redan i sin säsongsdebut. Även denna gång skulle Leksand vaska fram en sen kvittering via kapten Cehlárik som sedan avgjorde tillställningen på straffar tillsammans med Nolan Stevens.

Det var två insatser i Strömstad som jag gissar lämnade en positiv eftersmak hos såväl laget själva som i supporterled. Den smaken skulle dock bytas ut förra fredagen i Enköping. Insatsen mot Linköping var den klart svagaste hittills. Ett försvarsspel som kändes ihåligt, en kontringsspel och passningsspel som inte alls klickade och ett presspel som inte heller var särskilt framgångsrikt.

Nej, inför tisdagens sjätte och näst sista träningsmatch finns nog fortsatt en del huvudbry hos Johan Hedberg och hans kollegor. Målskyttet har inte riktigt kommit igång trots att man skapat en hel del chanser. Det är också ett försvarsspel som haft svårt att få stopp på motståndarnas långa anfall vilket kostar otroligt mycket energi och momentum.

Två träningsmatcher återstår – jag utgår från att Johan Hedberg är gladare över det än vad jag är.

Utropstecken

Burväktarna

Om det är någon lagdel som presterat på en jämn nivå under försäsongen så är det just målvakterna. Jakob Hellsten fick stå premiären mot Djurgården där han var matchens bästa spelare. Hellsten fick även chansen mot Färjestad nere i Strömstad och ska inte på något sätt lastas för den förlusten. Samma sak gäller för kollegan Marcus Gidlöf. Säsongspremiären mot Frölunda var en nästan fläckfri insats. I förra veckans förlust mot Linköping var det långa stunder som Gidlöf lämnades helt ensam med östgötarnas offensiv och trots 0-3-förlusten var det ingen match Gidlöf behöver skämmas över.

Kanske att Gidlöf släppte lite väl många returer mot Linköping men annars är det en målvaktsduo som stått för en lugn och trygg inledning av säsongen. Man kommer dock behöva bättre hjälp av sitt försvarsspel, framförallt vad gäller arbetet att korta ner motståndarnas tid i offensiv zon.

Nolan Stevens

Jag ska villigt erkänna att jag inför året säsongsstart hade väldigt dålig koll på Nolan Stevens. Jag visste att han gjort bra ifrån sig i Södertälje under fjolåret och att det handlar om en produktiv centerforward. Efter att ha hört mig för bland personer med bättre koll fick jag till mig att LIF värvat en offensivt skicklig lirare som besitter en hel del ”skills” och som var en av HockeyAllsvenskans bästa centrar.

Det dröjde faktiskt inte länge innan jag förstod vad dessa personer pratade om. Det räckte med ett par träningar för att förstå.

I vissa fall är det väldigt enkelt att se när en spelare har ”det” eller inte. I andra fall är det betydligt svårare. Vad gäller Nolan Stevens var det enkelt.

Hur kanadensaren hanterar pucken, hans blick för spelet men framförallt förmågan att hela tiden vara där det händer och dessutom se till att det händer någonting.

Poängen har trillat in och Stevens har varit LIF:s genomgående bästa forward.

Juniorerna

Det är samma visa varje försäsong. När matcherna överlag håller medelmåttig kvalité och karaktär får man hitta andra spänningshöjande ämnen. Där brukar allt som oftast juniorer vara aktuella och ja, årets försäsongsstart är inget undantag.

Då LIF dragit med skador på mer rutinerade spelare har Johan Hedberg luftat ett gäng talanger från J20-laget. August Lissel och Zaki Crookes fick känna på hetluften redan förra säsongen och ja, forwardsduon har inte blivit sämre sedan dess.

Tvärtom.

Flitiga Siljan News-läsare har tidigare kunnat läsa om min spända förväntan på en annan yngling, Andro Kaderli, samt vilken potential jag ser i honom. Samma sak gäller med Tinus Luc Koblar.

I somras draftades norrmannen av Toronto Maple Leafs, en organisation 18-åringen imponerat stort på. Imponerade gjorde han även i matchen mot Mora. Någon tillstymmelse till nervositet eller respekt syntes ej utan det var samma kraftfulla och offensivt skickliga center då som när han spelar med J20-laget.

Som grädde på moset blev Luc Koblar dessutom målskytt och jag kan garantera att det här inte var sista gången vi såg honom med seniorlaget denna säsong.

Victor Johansson har också visat prov på sin skicklighet i spelet med puck även om det ibland blir lite väl övermodigt. Storebror Anton (ja, han får räknas som yngling han också) har uppenbarligen haft en fin sommar han också. Bäste LIF-försvarare denna försäsong!

Frågetecken

Målskyttet

Jag vet att det är tidigt på säsongen och jag vet att man ”bara” spelat fem matcher hittills. Trots detta sätter jag ändå ett frågetecken för målskyttet och effektiviteten framåt.

Det har inte saknats målchanser. Matchen mot Djurgården hade kunnat vara avgjord tidigare, likaså nattmanglingen mot Mora. Även mot Färjestad hade Leksand chanser att skapa sig en större ledning än den 1-0-ledning man fick efter halva matchen, en ledning som skulle visa sig vara alldeles för skör.

Nu var man inte spelmässigt förtjänta att vinna mot Linköping men i tredje perioden fick man några powerplay samt ytterligare några lägen. Pucken ville dock inte in då heller.

Jag vet att man till årets säsong vill göra fler ”skitmål”, att det inte behöver vara klapp-klapp eller tic-tac-toe-lir innan varje mål. Man ska helt enkelt bli tuffare och rejälare framför motståndarkassen och ge sig f-n på att puckuslingen tar sig in i nät. Just den ingrediensen har jag nog bara sett en gång hittills. Det var i fredags när Lukas Vejdemo grävde in en puck över mållinjen mot Linköping. Vejdemos tillvägagångssätt gillades dock inte av domarna och målet dömdes bort men oavsett bedömning är det ett sådant beteende och en sådan desperation fler behöver visa upp.

Kontringsspelet är en annan del av spelet som kommer bli viktigt för årets upplaga av LIF. Man vill bygga mycket av sitt spel på högt tempo och intensitet. Man har också skapat flera bra kontringar och även frilägen, men det är för få av dessa lägen som hittills resulterat i mål.

Återigen, det är fortsatt tidigt på säsongen, men just tendenserna och beteendet med en större desperation behöver nog ändå komma på plats relativt snart.

Försvarsspelet

Första perioden mot Djurgården, delar av matchen mot Färjestad och senast mot Linköping har varit tydliga exempel på vad som händer när man inte får stopp på motståndarnas långa anfall. Momentum i matcherna svänger över, orken börjar successivt tryta och till slut kan inte ens Jakob Hellsten eller Marcus Gidlöf stå emot.

Absolut att presspelet många gånger skördat frukt genom att störa och stressa motståndarna till misstag högt upp i banan. Man behöver dock ha en plan b, något att luta sig mot under sekvenserna då spelet förläggs i den egna zonen för där kommer man också behöva vara. Då behöver man hitta sätt att snabbt på stopp på längre anfall. Det kan vara genom överbelastning, att ligga i skottlinjen eller att styra spelet dit man själv vill ha det. Oavsett vilken metod man vill använda så gäller det att alla fem utespelare jobbar tillsammans. Där har det många gånger inte riktigt synkat.

För att lyfta fram ett exempel när försvarsspelet fungerat bra kan vi ta matchen mot Frölunda. Visst, göteborgarna fick spendera mycket tid i LIF-zonen både i första och andra perioden men jag tyckte att man lyckades väldigt väl med sorteringen och det kollektiva försvarsspelet. En stor del av Frölundas avslut fick tas från distans och om puckarna inte gick i täck så var men rejäla framför Marcus Gidlöf och hjälpte till med returerna. Kan man uppträda på ett sådant sätt blir skadan av tiden i den egna zonen mindre än vad den blev mot exempelvis Linköping.

För att citera en ”grabb” jag själv haft som coach: ”Skitbyten kommer – då gäller det att reda ut skiten”.

Glasklart, eller hur?