”Visst händer det att folk får med sig andras kalsonger när de går hem”
”Hej. Någon måste gå runt med för stora skor efter bastun ikväll. Det är ett par svarta Haglöfs skor. Det är tyvärr andra gången någon lyckas gå hem med mina skor. Hör av dig när du tittar på skorna som du gick hem med och upptäcker att dom är större än innan du gick till bastun idag.”
Inför bastun är vi alla lika.
”I lördags när jag var på bastun glömde jag min kära handduk, den som jag använder som stjärtlapp. Snälla har nån sett den, tagit fel och tyvärr fått med sig den hem? Handduken är mig kär, och snälla om nån fått med sig den, den har blommor, blåklockor tror jag, skulle jag bli glad om den åter kom till sin rätta ägare. Tack kamrater och den vedeldade värmen.”
Inför bastun är vi alla lika.
Och inte nog med det. Det har hänt och händer lite då och då faktiskt att folk av olika anledningar sätter på sig andras kalsonger.
”Jo, säger Nisse Berglund i ångbastuföreningen, visst händer det att folk får med sig andras kalsonger på väg hem.”
Se där några glimtar ur Häradsbygdens ångbastuförening som i år har hunnit fram till 90 år nu i oktober. Många eldbrasor, svett, skratt, en och annan öl, heta diskussioner om världsläget, vedsågning, Gustafskorv och gemenskap har i ur och skur fyllt den lilla röda stugan i slänten i Hagen.
En kulturinstitution med vita knutar där vi badar lika nakna som när vi en gång föddes. De vita kropparna i ångdimman för tankarna tusentals år tillbaka. Förfäder i tält och upphettade stenar i gropar som fick både dött kött och levande att torka och svettas. Det kan vara en av de äldsta kulturyttringarna i historien. Konservering och hälsa från samma eld.
Bastun var nu inte bara en hydda för renhet och att värma kalla kroppar. I Finland och längre österut användes bastun till barnafödslar, magiska riter och att förbereda de döda till sällare jaktmarker. På 1500-1700-talen förbjöds många offentliga bastur då det förekom oegentligheter (vi får se hur det går när både män och kvinnor ska bada tillsammans), men att det numera är lika populärt att bada bastu som att sätta på sig folkdräkt.
Året var alltså 1935 i oktober när bönderna i Häradsbygden kände att det var dags att rena sig lite extra. Tiden hade delvis renhetsideal, men här handlade det om att vara hel och ren efter ett dagsverke. Faktum är att bastun inte bara fungerar på vintern. Efter en svettig dag på åkern till exempel är det mycket uppfriskande att krypa in i värmen och komma ut som en ny människa redo för dans och andra förlustelser.
Erik Nygren, 86, från Leksand gillar inte bara dans och bastu. I hela 14 år arbetade han för Häradsbygdens ångbastuförening tillsammans med styrelse och medlemmarna. Föreningen har cirka 60 medlemmar och ideella krafter ser till att veden körs fram med lastbil och sågas upp till lämplig storlek.
På lördagarna kommer en eldare klockan elva på förmiddagen och sätter fyr i pannan tills damerna kommer klockan två på eftermiddagen. Klockan sjutton är det dags för herrarna att göra entré. Barn är också välkomna.
Erik berättar att under ett kalenderår går det åt 20 kubikmeter travad ved. Bäst blir det med gran som ger långa lågor uppåt och bra med ånga. Det är inte värmen i sig som är viktig utan ångan, cirka 45 grader tipptopp. Själva pannan är från 1935 och renoverades mellan 2007-2009. Erik berättar vidare att i början av 1980-talet var det kris. Pannan strejkade och man ville riva bastun. Men man kom på bättre tankar och 1985 var den igång igen – tack och lov.
”Jag har verkligen brunnit för bastuns utveckling och att folk ska komma och bada. 500 lördagar blev det då jag hämtade kassan och fikade med eldarna”, säger Erik Nygren.
Längst in i den röda lilla stugan har vi själva bastun och duschrummet. Där sitter man och pratar och svalkar sig kanske med något gott att dricka. I omklädningsrummet finns Gustafskorv, sällskapsspel, gamla hockeybilder på väggarna och en tv för LIF:s matcher. Då blir det liv i luckan. Oavsett om hockeykillarna spelar bra eller dåligt. Känslorna svallar över så att man måste in och duscha av sig igen.
Hos eldaren, som måste vara på sin vakt så pannelden levererar rätt mängd ånga, betalar man med swish. Saken är klar och man får en trevlig, gemytlig och renande samvaro som slår det mesta. Man mår bra helt enkelt. Är man sedan av det modiga slaget kan man efter en uppvärmande tillvaro snedda över vägen och doppa sig i Loka som en annan eskimå.
Text: Mats Lindström, frilansjournalist