Siw Malmkvist hyllades i Leksand – med kör och bio

Lördagen på Visir Bio i Leksand tillägnades Siw Malmkvists långa karriär. Ikonen var gäst på scenen för att lyssna på en hyllningskör inspirerad av hennes breda repertoar, avrundat med en biografvisning av “Filmen om Siw”.

— Det är helt makalöst, tänk att jag är så populär här, utbrast Siw Malmkvist till en nästan fullsatt salong.

Huvudpersonen hade glimten i ögat och flera av hennes anekdoter rev ned gapskratt från publiken. Det var en hyllningsdag i ordets rätta bemärkelse, eftersom besökarna fick komma fram till scenen och leverera sina personliga lovord.

— Jag har sjungit till dig hela livet, du har lärt mig att texta och artikulera så tydligt, framförde Lovisa Marie Hellqwist.

Siw Malmkvist fyller 90 år på nyårsafton men hon är knappast på väg att dra sig tillbaka som pensionär. Hon är dels högaktuell efter ett kritikerrosat julvärdskap i SVT,  vilket i det närmaste är att betrakta som en populärkulturell adling. Och dels med en biografturné där hon marknadsför dokumentären “Filmen om Siw”.

— Filmen blev så populär när vi började visa den, det blev sammanlagt åtta föreställningar, och vi såg att folk blev glada på riktigt när de hade sett den. berättar arrangören Björn Larsson från Visir Bio.

— Hon är en sådan glädespridare och så nyfiken. Det känns kul att få hylla Siw, för hon står för biografens symbolord “Enkelhet, glädje och magi”, instämmer biografvolontären Kicki Wallin.

— Det är en ära att få sjunga till henne, säger kördeltagaren Monica Jansson.

— Hon är en klassisk och tidlös artist, man känner igen alla hennes låtar. Hon verkar så mångsidig, men också så mänsklig, tycker besökaren Anna-Karin Dannehag.

Det är genom dokumentärmakaren Stina Gardell som den ideella biografen har lyckats locka den rutinerade artisten, skådespelaren och konstnären till Dalarna. Gardell var redan bekant med arrangörerna eftersom hon tidigare har haft en Sverigepremiär i Leksand för en av sina filmer.

— När de berättade att de hade visat filmen så många gånger sade vi ja direkt! Klart att vi skulle komma, säger Stina Gardell.

Både Gardell och arkivproducenten Frida Neema Järnbert följde med Siw till Leksand och så sent som kvällen innan hade gruppen varit på en filmfestival i Finland.

Siw, vad har du för relation till Dalarna?

— Jag har en stark relation hit. Min barnflicka var från ”Bjurs”, min syster har bott i Gesunda och så har jag brukat vara här och åka skidor. Eller mest pulka för min del, jag är så dålig på skidor. Jag är också förtjust i dialekten i Dalarna!

Siw växlar själv dialekt sömlöst mellan en sjungande skånska och en mer neutral rikssvenska, beroende på vem hon pratar med. Siw har enligt Wikipediasidan om henne sjungit in låtar på tio språk under karriärens gång.

— Jag har ganska enkelt för språk, men finskan var inte lätt att lära sig, erkänner hon.

Tror du på det som sägs om att personer med stark musikalitet också är bra på språk och dialekter?

— Nej det gör jag nog inte. Jag kan ha fel, men jag känner många sångare och musiker som inte alls kan byta dialekter. Jag känner bara en som kan byta på riktigt, och det är Jan Malmsjö, resonerar Siw Malmkvist.

Hon fick ett värdigt mottagande vid ankomsten till Leksand när hon skjutsades med häst och vagn från stationen till bion. Hyllningsdagens två huvudpunkter var sedan filmvisningen som sponsrades av distributören Nonstop Entertainment och konserten av kören Qvinnoväsen, ackompanjerade av ett band med Kulturskolans personal.

Kören med cirka 20 sångerskor under Ingegerd Hyttstens ledning bjöd på sing-along till tre av Malmqvists kändaste ”örhängen”, plus en hyllningslåt om stjärnan med en specialskriven text författad av Karin Bond och Marina Öström.

— Det var helt fantastiskt. Jag var nära tårar, den texten måste jag få spara, säger Siw Malmkvist och fortsätter:

— Jag har aldrig varit med om maken till uppvaktning! Jag tänker att, det är ju bara jag, men jag tar tacksamt emot!

Filmen om Siw återbesöker höjdpunkter och tidigare okända anekdoter från Malmkvists 70-åriga karriär. Utöver pressklippen och TV-arkiven har dokumentärmakarna fått tillgång till Siws egna smalfilmer från 1959 och framåt – totalt 22 timmar från familjens egen kamera. Slutprodukten går även att se som en längre dokumentärserie i tre timslånga avsnitt på SVT Play.

Var det något som överraskade er filmskapare när ni fick lära känna Siw på djupet så här?

— Ja, jag hade inte förstått att så många av de stora sångerskorna med glittriga kläder var kvinnor från arbetarklassen som inte hade tagit studenten. De hade ingen utbildning, och så lite att säga till om sin egen karriär, analyserar regissören Stina Gardell.

— Jag tänker på hur otroligt mycket många av oss har att lära av hennes förmåga att inte självreflektera så mycket. Hon vågar ta för sig och öppna munnen utan att tänka så länge innan, det finns en befriande känsla i det, avslutar arkivproducenten Frida Neema Järnbert.