Nyzeeländaren Mike kom till Leksand – blev hockeytokig direkt

Nyzeeländaren Mike Hanafin står nästan alltid längst ned till vänster i Leksands IF:s trogna klack i Tegera Arena. Men när han flyttade till Sverige för ett halvår sedan visste han knappt hur ishockey fungerade.

— Han kan alla hejaramsorna trots att han nästan inte förstår ett ord av vad han sjunger, berättar flickvännen Isabel Glover.

— I’ll follow Leksands IF for the rest of my life now, säger Mike Hanafin!

Hur paret Hanafin/Glover hamnade i Sverige, Dalarna och Leksand återkommer vi till, men när de packade upp sina resväskor i Insjön september 2025 ville Isabel visa Mike att Dalarnas vintrar inte bara är kalla, tråkiga och ensamma.

— Så hon föreslog att vi skulle skaffa säsongskort för att ha något att göra, och jag tänkte “varför inte”? Jag har alltid följt fotboll och rugby, men visste ingenting om ishockey. Sen när vi kom till första matchen var stämningen helt fantastisk, minns Mike Hanafin.

— Fast jag fick förklara att han inte alltid kan förvänta sig samma uppståndelse som vid hemmapremiären, tillägger Isabel Glover med ett leende.

Några månader senare har Mike redan hunnit skaffa sig några favorithejaramsor:

— Jag gillar den om att vi är supportrar från Stockholm till Skellefteå, och så var det en kul ramsa till tonerna av Feliz Navidad kring jul.

Han sjunger även med i hela öppningslåten på tre minuter, tack vare att han kan läsa texten på mediakuben i mitten. Då är det bara att härma efter och hoppas att alla å, ä och ö hamnar på rätt ställen.

— Det är svårt att lära sig svenskan, för alla jag träffar här vill bara öva på sin engelska med mig, märker Mike.

Förstår mer och mer av sporten

Trots språkbarriären har ishockeyn ändå varit en dörröppnare till den svenska gemenskapen.

— Man kan nästan gå fram till vem som helst och ha Leksands IF som samtalsämne. Vi stannade till på en mack med Leksandshalsdukar och hittade främlingar att prata med. Fast de var nog från Brynäs, uppfattade Mike det som.

I arenan möter de ungefär samma personer i klacken varje gång herrarna spelar, och personalen i arenan känner igen honom vid det här laget.

Mike som är sportintresserad hade förstås scrollat förbi några Facebookinlägg om ishockey innan han kom till Sverige, men han hade aldrig sett en ishockeymatch. Till en början var han lika vilse som många svenskar skulle vara på en rugbymatch.

Pucken ska in i målet, så långt är det uppenbart. Men varför viftar domarna med armarna när spelarna åker över vissa linjer (offside), varför får de inte alltid åka fram till pucken (icing), varför döms vissa mål bort och hur mycket får man egentligen bråka?

— Jag förstår mer och mer nu, och jag tittar även en del på NHL eftersom de har engelsktalande kommentatorer där, det hjälper mig att förstå spelet bättre, säger Mike som till och med har hunnit märka skillnader mellan det nordamerikanska spelet och SHL.

— Det är ett bättre flyt i matcherna i Sverige. Man släpper vissa regelbrott och avbryter inte lika mycket för slagsmålen. I NHL är konfrontationerna nästan en större grej än själva spelet, analyserar Mike.

Vill se världen tillsammans

Mike Hanafin identifierar sig som en nyzeeländare, men på grund av föräldrarnas kringresande jobb har han växt upp kors och tvärs över hela världen, fast mest i Storbritannien.

Där i Devon på Englands sydvästliga spets träffade han Isabel Glover för drygt ett år sedan. Hennes mamma är från Insjön där resten av släkten finns kvar, men Isabel har delat sin uppväxt mellan Sverige och Storbritannien.

Paret förenades i drömmen om att resa mycket och upptäcka världens olika hörn. Båda är 27 år gamla och har insett att England inte är den plats där de vill bygga ett liv tillsammans.

Tanken var att de bara skulle vara i Sverige en kort period för att Isabel skulle få tillbringa mer tid med sina morföräldrar, men nu har de fattat tycke för den svenska landsbygden. Så det är inte osannolikt att de så småningom kommer att rota sig här i Sverige, kanske till och med i Leksand.

— Folk är vänligare här i Sverige, och det verkar finnas en bra balans mellan arbetslivet och privatlivet. I Storbritannien får man nästan skämmas om man vill ta ledigt från jobbet eller lägga bort jobbtelefonen på fritiden, upplever Mike och Isabel.

Mike har lyxen att ha en anställning där han i praktiken kan jobba från vilken ort som helst. Han är projektansvarig för ett företag som bygger lekland över hela världen och därför spelar det ingen roll var han sitter. Det står många dörrar öppna även för Isabel som har en bakgrund inom eventmarknadsföring och som redan talar flytande svenska.

Friluftslivet lockar Isabel och Mike

De vill särskilt hylla allemansrätten som många svenskar tar för givet. I Storbritannien får de ofta åka långt eller betala för härliga naturupplevelser. Fritidsbanken är ett annat koncept som imponerar på Mike som gärna testar nya sporter och ny utrustning. Han har till och med snörat på sig skridskor för att testa utomhusrinkarna i Insjön.

— Det ger mig ännu större respekt för hur bra de spelar i Leksands IF, skrattar Mike Hanafin.

— Hälsosamma utomhusaktiviteter är så lättillgängliga här. Förra veckan tror jag att vi var ute och åkte skidor eller skridskor fyra av sju dagar i veckan, berättar Isabel Glover.

Något de saknar i Leksandsområdet är naturliga mötesplatser för unga vuxna i deras egen ålder.

— Antingen ser vi tonåringar som inte har flyttat hemifrån än, eller vuxna i 35-årsåldern som kommer tillbaka för att bilda familj. Kanske är det för att det inte finns ”meetup”-klubbar eller motionslag för vuxna här på samma sätt, tänker Isabel.

Eftersom de inte vet hur länge de blir kvar här har de inte heller jobbat så aktivt med att bygga en ny umgängeskrets. Men några band har de lyckats knyta över generationsgränserna, exempelvis genom att gå på hockeymatcher tillsammans.

Trivs på matcherna

Mike återkommer till att det är lätt att känna sig välkomnad i arenan.

— Det är en mycket bättre attityd och läktarkultur här jämfört med på fotbollsmatcherna i Storbritannien. Om det kan bli lite upprört kring vissa lag och domslut här så är det ingenting mot hur de beter sig i Storbritannien. Där skriker de och hatar varandra mycket mer, enligt deras tidigare upplevelser på publikplats.

Mike har blivit en riktigt inbiten följare på kort tid. Mellan matcherna läser han tabellstatistik, följer Leksandssupportarnas sidor på sociala medier och kollar på höjdpunkter från övriga matcher.

Det var en bra start på säsongen för en nybliven LIF-följare, men sen har säsongen gått desto sämre. Har det varit svårt att fortsätta stötta Leksand?

— Både ja och nej. Motgångarna gör att man vill ställa sig bakom dem ännu mer, men samtidigt är det frustrerande att se hur de kan förlora mot bottenlag som HV71 och Linköping, när de presterar så bra i andra matcher mot Rögle till exempel.

Höjdpunkten var nog ändå när Mike och Isabel tog med gäster från de brittiska öarna till den målrika matchen i säsongsinledningen mot Skellefteå, då Leksand vann med 8-5. Den segern gav mersmak för hela sällskapet, berättar Mike:

— Min vän Ollie tittar fortfarande på Leksandsmatcher där hemma i England!