”Nu skriver jag mer från hjärtat”

Niklas Turner Olovzon är reklambyråägaren från Lappland som via Stockholm tagit sig till Västanvik varifrån han nu gett ut sin debutroman ”Isberg”. Efter att ha varit verksam inom reklambranschen i över 20 år är skrivandet ingenting nytt även om det nu som författare blir på ett helt annat sätt. Bakgrunden till steget att bli författare har dock sin grund i en allvarlig olycka som kunde kostat Turner Olovzons äldsta son livet.

2018 var den då fyraårige sonen med om en hissolycka där han fastnade mellan hissdörrarna samtidigt som hissen startade. Han klämdes ihop och hjärtat stannade där han var bara en hårsmån från att mista livet. Familjen vistades på Karolinska i en månad efter olyckan där man pendlade mellan hopp och förtvivlan innan det stod klart att sonen skulle överleva men med en förvärvad hjärnskada av motorisk karaktär som påföljd vilket gör att sonen idag är delvis rullstolsbunden.

— Det var så klart en jäkla käftsmäll och det värsta vi varit med om. I allt det här föddes ändå också något jäkligt gott då vi som familj är lyckligare idag vilket kan låta som en klyscha. Det stämmer dock att när man varit med om något traumatiskt som detta, då börjar man se annorlunda på livet och vad som är viktigt, säger Niklas Turner Olovzon.

Något år efter olyckan fick familjen sitt andra barn, en tillökning som också blev starten för en livsstilsförändring. Niklas föräldrar bor sedan några år tillbaka i Fornby och på gården har Niklas sin egen skrivarstuga där författarskapet skulle ta fart.

— Jag har som sagt skrivit i jobbet hela mitt liv samt att jag även kritat ner ett par krönikor. Författarmässigt har jag väl haft ett par skrivbordslådemanus jag inte vågat göra något av och jag tror att jag i grunden drömde om författarskapet på lite fel sätt. Jag såg det mest som en dröm att få ha min egen bok i bokhyllan och att det skulle vara någon form av statussymbol eller häftig merit. Efter olyckan började jag skriva på rätt sätt och det blev en jäkla skillnad. Det fungerade nästan som terapi. Jag skrev mer för livet och från hjärtat.

”Skulle stanna i två veckor – blev kvar i sex månader”

Som reklamare har Niklas i sitt skrivande alltid tänkt på mottagaren. Efter olyckan blev skrivandet istället en chans att pausa verkligheten och en ventil från det familjen varit med om. Någonstans här tog också familjen beslutet att lämna Stockholm och flytta till Västanvik.

— Det var precis när pandemin kommit som vi skulle åka upp och hälsa på föräldrarna i Fornby i två veckor under ett lov. Eftersom det vid samma tidpunkt började komma ut direktiv om att inte besöka äldre människor blev vi allt mer osäkra på resan ju närmre Dalarna vi kom men det hela slutade med att vi blev kvar i sex månader. Vårt kontor stängde, min fru var mammaledig med vårt yngsta barn och vår äldre son hade inte börjat skolan ännu. Sedan olyckan hade vi som sagt känt att vi ville börja ett nytt liv på något sätt men inte lyckats utkristallisera exakt var eller hur. Vi kände dock att Västanvik var stället vi ville på bo på och ja, allting har verkligen blivit toppen.

Man skulle kunna säga att Niklas just nu befinner sig på toppen av, ja just det, ett isberg. Debutromanen med samma namn har precis släppts och har redan fått ta emot mängder av fina recensioner och omdömen. Under den synliga toppen ligger dock en rejäl grund av hårt arbete. När utkastet var klart visade flera förlag intresse innan det till slut landade i att Harper Collins nappade. I ”Isberg” får läsarna följa två separata karaktärer på två olika platser i Sverige. Ju längre in i handlingen man kommer står det dock klart att dessa två karaktärer har väldigt mycket gemensamt.

För läsarna i Leksand kommer också igenkänningen av olika miljöer vara minst sagt bekant. Den kanske viktigaste platsen är dock fiktiv, dock med tydliga inspirationskällor. Det är också just där jag träffar Turner Olovzon.

— Historien här i Leksand utspelar sig i Tassby vilket så klart är hämtat från byarna här med Fornby och Tasbäck. Miljön stämmer väl överens med verkligheten men jag ville ändå skriva om en fiktiv by i och med att människorna i handlingen är påhittade. De som bor och lever runt Siljansområdet kommer dock förstå att det är Fornby jag skriver om i och med att piren och sådana saker finns med. En annan anledning till en fiktiv by är att de som bor här inte ska tro att jag porträtterat någon av dem i och med att det är en ganska mörk historia där alla karaktärer inte är jättesköna, ler Niklas.

Handlingen startar med att en bärplockare försvinner uppe i Siljansnässkogarna samtidigt som ett övergivet hus på andra sidan Byrviken helt plötsligt visar livstecken. Huvudkaraktären Lars-Inge som bor nere vid vattnet i Tassby blir då misstänkt av byns starka ledare Liss-Kulla som sett honom ute på byn samma natt som försvinnandet ägde rum. Lars-Inge har dock minnen från det övergivna huset vilka blir tydligare och tydligare ju längre tiden går.

Samtidigt inleds den andra delen av handlingen uppe i Luleå där den bittra taxichauffören Andreas är med om ett annat försvinnande där en pojke förvinner från en förskola. Andreas är övertygad om att han är pappa till pojken som dock lever med sin ensamstående mamma. Kopplingen mellan historien i Luleå och den i Tassby är att Andreas är Liss-Kullas son, född och uppvuxen i Tassby.

Just delen med den försvunna pojken i Luleå är något Niklas kopplar samman med det trauma hans egen familj upplevde i och med sonens hissolycka.

— Pojken är jämngammal med vad min son var vid olyckstillfället och jag tror hela det partiet skrevs som någon sorts kommunikation med honom, förklarar Niklas som dessutom tillägnat Isberg till just sin son.

Familjehemligheter och fokus på glesbygden vävs ihop till en mörk spänningsroman

Mer om handlingen får ni inte veta men författaren själv beskriver ”Isberg” som en mörk historia med fokus på familjehemligheter.

— Den fokuserar mycket på familjehemligheter och vad som händer i en liten by när sådana hemligheter kommer upp till ytan. Det är ett ämne jag alltid varit fascinerad av då jag hört både häftiga och sjuka historier om människor som tagit med sig sina hemligheter i graven eller till dödsbädden. Jag har bland annat hört en sann historia om en kvinna som fått berättat för sig av sin döende förälder att hon egentligen är adopterad.

— Det andra temat med fokus på livet i en by som handlar den här boken om karaktärer som nätt och jämt tagit sig ifrån barndomshemmet. Jag fokuserar på hierarkierna, att den man en gång vari ungdomsgänget, den är du fortfarande och när sådant börjar ruckas, då uppstår viss friktion. Vad händer då? Boken har fyra huvudkaraktärer som väs ihop mer och mer fram till ett ganska rafflande slut, säger Turner Olovzon med ett lurigt leende.

”Isberg” är den första av tre planerade böcker i ”Dolda-sviten”. Valet att inte kalla det för trilogi beror på att de olika böckerna enbart kommer hänga ihop tämligen löst.

— En karaktär i Isberg som bara nämns i förbifarten kommer vara huvudkaraktär i nästa bok. Man kan säga att läsarna av Isberg mer får en belöning av detta när man läser uppföljaren för i övrigt hänger de inte ihop speciellt mycket. Uppföljaren kommer lyfta helt andra platser och samhällsgrupper. Fokuset på hemligheter som kommer till ytan kommer dock bestå.

Trots den mörka historien nämner Turner Olovzon ett par roliga fakta kring debutromanen. Bland annat finns ishockey med som någon sorts referenspunkt utan att boken för den sakens skull ska liknas vid Fredrik Backmans storsäljare ”Björnstad”. Det personlige hockeyintresset är stort för den Kirunabördige författaren som dessutom sitter med i Luleå Hockeys styrelse, den stad han spenderade stora delar av barndomen och ungdomen i.

— Ja, man har ju flyttat till fiendeland (skratt)! Nej då, skämt åsido, vi är rivaler på isen men annars har vi väldigt mycket utbyte mellan varandra. Jag tycker om Leksand, inte bara som ställe utan även som föreningen. Jag brukar säga att Leksand får gärna bli tvåa i tabellen så länge Luleå blir etta!

På lördag fanns Niklas på plats i Tegera arena och såg mötet mellan Leksand och Luleå, ett möte som skildras även i boken. Ett annat ställe Niklas kommer gästa framöver är Lundells Bokhandel som också nämns i ”Isberg”.

— Där har vi en annan kul detalj. Jag har alltid handlat hos Lundells Bokhandel då jag älskar lokala bokhandlare vilka jag vill vara med och stötta. Lundells nämns som sagt i en scen då Lars-Inge besöker bokhandeln. Där träffar han ägaren Göran Lundell vilket jag tog reda på att ägaren hette utan att ha träffat honom tidigare. När jag sedan gästade ett nätverk med fristående bokhandlare där Lundells ingår så berättade jag om just den här scenen och Göran satt självklart i publiken. När jag berättade att han dessutom har ett citat blev det många skratt och applåder! Göran är faktiskt den enda verkliga person som är med i ”Isberg”.

Till sist, vad känner du att ”Isberg” och kommande uppföljare kan bidra med?

—På något sätt vill jag hylla och belysa det här vanliga även om det är ett mörker och vissa samhällsblinkningar med glesbygden och det upplevda utanförskapet. Att glesbygden, i det här fallet Dalarna och dess småbyar, kan bli vackert porträtterat mitt i allt mörker. Sen hoppas jag så klart att människorna känns verkliga, att läsarna kan känna igen sig, att personerna kan komma till liv. Jag ska inte säga att jag vill ge glesbygden en röst vilket känns lite pretentiöst. Ibland blir jag lite irriterad på en del glesbygdsskildringar, exempelvis från Norrland där man berättar om någon hemvändare som återvänder till sin by där alla går runt i fleecejackor och skjuter hagelbrakare vilket det så klart kan finnas spår av men inte på det sättet. Jag hoppas kunna skildra glesbygdsmörkret men samtidigt att människorna ska kännas verkliga. Sen hoppas jag kunna ge en liten tankeställare kring vad som händer om man inte lättar på det där locket man lägger. Det kan mycket väl explodera, avslutar Niklas Turner Olovzon.