Nu lämnar han över nycklarna och går på sommarlov

1984 startade Jan-Erik Nobelius och resten av familjen Leksands Sommarland, en historia vi snart ska berätta lite mer om. 2000 klev sonen Mats Nobelius in som anställd i företaget, en roll han behållit hela vägen fram till idag. Men, allting har ett slut, så även för familjen Nobelius engagemang i Leksands Sommarland.

Den 14 juni gör Mats sin sista dag på nöjesparken vilket blir slutet för en nästan 40-årig era. För några månader sedan stod det klart att Leksand Resort, där Leksand Sommarland ingår, köpts av Nordic Camping, en försäljning som delvis ligger till grund för Nobelius beslut.

— Man har varit här och slitit i så många år nu. Redan från början 1984 sommarjobbade jag här varje sommar innan jag blev anställd 2000. Det har varit många tuffa år med mycket jobb året runt och extra mycket under somrarna. Det känns som att vi har gjort vårt nu, säger Mats Nobelius.

Jag träffar Mats på ett kontor inne i restaurang Bäverhyddan, ett kontor som genom åren ändrat skepnad och tidigare agerat som både kiosk och pizzeria. Förändring och utveckling är just något som hela tiden personifierat Leksands Sommarland som sedan starten 1984 vuxit fram till en av Sommarsveriges allra största pärlor.

Men, det var faktiskt bara en liten detalj ifrån att sommarlandet aldrig hade blivit till just vid Siljans strand.

När Mats var liten besökte han och resten av familjen Fårup Sommarland i Danmark där pappa Jan-Erik och hans bror genast blev intresserade av att starta ett liknande koncept fast hemma i Sverige. Tack vare ett gäng investerare som trodde på idén kunde bröderna börja ge sig ut och leta mark vilket till en början skedde kring västkusten.

— Dom letade först nere i Kungälv där vi bodde samt i Göteborg, Hisingen, Stenungssund, Skåne och i Stockholm. Man letade i princip överallt där det fanns närhet till vatten, berättar Mats.

Allt var klart i Enköping – då överklagade en granne

Till slut fick man napp. Enköpings kommun var intresserade av satsningen och man hade hittat lämplig mark längsmed Mälarens strand där det såg ut att bli byggstart under 1983.

— Alla papper fanns på plats för att sätta igång men helt plötsligt var det en granne som överklagade. För att gå vidare skulle då beslutet upp i regeringsrätten och det skulle dröjda ytterligare ett eller två år innan ett beslut kom. Pappa och hans bror hade slutat sina tidigare arbeten just för att satsa på ett sommarland och man kunde helt enkelt inte vänta utan började leta nya mark på andra orter istället.

Nästan tio år tidigare, somrarna 1974 och 1975, hade familjerna varit på semester på Orsandbadens camping, ett minne som fortfarande fanns kvar på näthinnan.

— När vi började prata om Leksand dröjde det inte länge innan farsan sa att vi skulle åka upp till Dalarna igen!

Sagt och gjort, kosan styrdes mot både Leksand och Rättvik för att presentera idéerna för respektive kommuner. I samma veva hade den nya riksväg 70 precis blivit klar och i Leksand fanns farhågor om att bli en genomfart för turister som sökte sig till kringliggande orter. Därför såg dåvarande kommunalrådet Björn Doverskog möjligheterna i att etablera ett dragplåster i kommunen.

— Man visade upp planerna för kommunstyrelsen som genast gick igång på idén och som hade mark att erbjuda. Det fanns dock ett problem. Man ägde endast hälften av den mark vi finns på idag, den andra halvan ägdes av en privatperson. Kommunen lyckades dock få till en deal med personen i fråga som fick annan kommunalt ägd mark.

En motstridig granne i Enköping var alltså skillnaden mellan ett sommarland i Uppland eller i Dalarna. Väl i Leksand gick beslutsprocesserna väldigt fort och en delegation med lokalpolitiker flög dessutom från Siljansnäs ner till Danmark för att bevittna själva konceptet på Fårup Sommarland där planerna en gång började.

— Politikerna tyckte det var en kanonidé och vi fick hyra marken där vi började bygga vintern 1984. Det var en meter snö på marken, svinkallt i luften och ett kalhygge som fyra och en halv månad senare vuxit fram till Leksands Sommarland. Man hade egentligen inga ritningar här i Leksand då de mesta av pengarna satsats på projektet i Enköping och ekonomin tillät inga nya ritningar. Tack vare en mängd olika företag kunde man ändå bygga vägar, restauranger, kiosker, toaletter, entréer och aktiviteter som ett klättertorn och två vattenrutschkanor som gick ner i Siljan. Runt midsommar öppnade sedan parken.

De första åren skulle dock bli tuffa. Den riktiga succén uteblev och ägarna själva kunde knappt ta ut någon lön på flera år. Men vad gjorde det? Nu var man ändå igång.

Ett stort problem var att det inte fanns ekonomi för att marknadsföra sig, framförallt inte på riksnivå. För att ändå göra lite reklam tryckte man då upp 100.000 gratiskartor över Siljan och alla besöksmål, kartor som placerades ut i olika butiker och på campingar. Det gav en viss effekt men fortfarande inte nog för att kunna göra större investeringar.

Vändpunkten skulle dock komma. Närmare bestämt 1990 då anläggningen byggde sitt vattenland.

— Man såg hur andra parker i Europa och även i Sverige satsade på pooler och vattenland. Allt arbetet fick utföras av lokala krafter och med eget folk och trots att man egentligen inte hade någon aning om hur man skulle göra så fick man ändå ihop det och ja, det blev en succé. Efter vattenlandet blev Sommarland en större besöksmagnet, ekonomin förbättrades och man kunde investera mer.

Det var dock fortfarande en hel del ”hemmasnickeri” vad gäller nya attraktioner. Man la asfalt för både go-kart och BMX-bana, byggde klätterställningar och installerade hoppkuddar, helt enkelt lite enklare attraktioner men som ändå blev väldigt populära. Vid millennieskiftet var det sedan dags för Mats att ta klivet från sommarjobbare till att bli anställd. Hans fokus låg då mycket på marknadsföring men även vilka attraktioner parken skulle kunna berikas med.

— Jag hade gått en kurs i marknadsföring plus att jag var ute en del på internet och kollade på andra typer av parker och vad man satsade på. På så sätt hade jag lite andra idéer och började söka attraktioner som kunde passa oss och vår prisklass. Vad gäller marknadsföringen var det väldigt populärt med TV-reklam och vi satsade en del pengar på att sponsra vädersändningarna. Vi fick till ett bredare område då vi började nå ut i hela Mellansverige jämfört med tidigare då vi mest synts på lokalnivå. Vissa gånger nådde vi även Stockholm.

Två andra viktiga steg var när man 2013 slogs samman med Leksand Resort. I ett samarbete med campingen nästgårds fanns ytterligare möjligheter, inte minst i att paketera boende med inträde till Sommarland. 2015 började man också nyttja digitala plattformar som marknadsföringskanaler, inte minst Facebook.

— Där kunde vi nå ut på riksnivå. Inte bara här i Sverige utan även i Norge där vi snabbt märkte stor skillnad. 2014 var fem procent av våra besökare norrmän. Två år senare var den siffran uppe på 20 procent, en siffra som ökat ytterligare idag. Vi köpte också in en drönare som vi skapade våra egna reklamfilmer med som trots en amatörmässig produktion ändå fungerade! Vi hade pratat om det i säkert två års tid att satsa på Facebook vilket jag själv där och då bara hade hört talas om och jag hade inte ens ett eget konto, skrattar Mats.

Att man tagit just de olika stegen genom åren är den stora anledningen till att Leksands Sommarland blivit så pass lyckat menar Mats.

— Sen har vi givetvis gått på nitar och gjort saker som inte varit lika lyckade men det får man lära sig av.

När han nu bestämt sig för att sluta så gör han det med stor stolthet.

— Jag är långt ifrån ensam om att ha bidragit till den här resan men ändå, alla dessa steg vi har tagit är jag väldigt stolt över. Ta bara farsans beslut att starta allting 1984, det är ju helt fantastiskt och anledningen till att vi sitter här idag med en stor aktör som ser vår potential.

”Familjen kommer få en mer avslappnad Mats”

Ja, Mats känner att han å familjens vägnar kan lämna över deras livsverk i trygga händer och att utvecklingen bara börjat.

— Vi har jobbat upp Leksands Sommarland till något väldigt bra och nu är det dags att göra andra saker och ha nya arbetsuppgifter. Nu kan jag åka och hälsa på föräldrarna på västkusten, träffa syskon och kompisar man inte sett på länge och plocka upp sådana kontakter. Det känns väldigt skönt. Samtidigt har jag spenderat nästan hela mitt liv här och det känns lite ovanligt att lämna.

Vad har din egen familj sagt om beslutet att sluta?

— Det första min fru Johanna sa var att jag i alla fall slipper sitta och kolla väderappen på telefonen hela tiden nu… Det har varit mycket vädersnack hemma, det kan jag säga, skrattar Mats innan han fortsätter. Nej men jag tror nog dom är ganska glada att kunna få en lugnare och mer avslappnad Mats hemma.

Alla kollegor och arbetskamrater är vad Mats kommer sakna mest samtidigt som stressen och pressen är det han kommer sakna minst. Med mer fritid hoppas han nu också kunna avklara en dröm han haft väldigt länge, nämligen att springa ett marathon.

— Ja, det är ett mål jag har och jag gillar att vara ute och springa. För ett halvår sedan sprang jag en halvmara en dag efter jobbet vilket var första gången på 20 år. Nu ska jag förbereda mig för att klara hela Limsjön Marathon om ett år!

Arbetsmässigt återstår det att se vad som väntar. Först och främst ska Mats landa i den nya situationen för att sedan förvalta resultatet av familjens idoga arbete på bästa möjliga sätt.

— Nu kommer jag försöka ägna mig åt sådant jag inte riktigt hunnit med tidigare. Odling och trädgårdsarbete är en sådan sak samt att matlagning är ett annat stort intresse där jag vill djupodla mina kunskaper. Att få dagarna att gå kommer inte bli några problem men det ska bli spännande att se var allt hamnar till slut. Det kommer bli ett annorlunda och framförallt lugnare liv, avslutar Mats Nobelius.