Med över 5 000 följare är by-puben i Bergsäng Leksands nya landmärke
Det sägs att The Signal Box Inn i Storbritannien är en av världens minsta pubar. Sex personer kan knö in sig där åt gången. Men by-puben på 9,5 kvadrat i Bergsäng går inte heller av för hackor. Med över femtusen följare på Facebook, över hundra positiva tummar och ett tjugotal kommentarer blir det ingen helg förrän filmen har släppts och Jan Kans och gänget önskat trevlig helg.
Den ser som sagt inte mycket ut för världen, den röda lilla stugan med vita knutar. Men väl där inne, som mest tjugotre personer åt gången, är det som att kliva in på en saloon i vilda västern. I hörnet står förmodligen världens enda LIF-kamin och värmer gott. I taket hänger en stor ljuskrona med stearinljus och skapar mysig stämning.
Urdruckna ölflaskor och burkar, det märks att det finns en och annan finsmakare, står uppställda på hyllor. Här råder en stämning som för tankarna till Dan Anderssons Helgdagskväll i timmerkojan, Lonesome Whistle och Rosalill: ”Jag skulle offra ena armen, jag skulle ge mitt ena ben, för att sitta tätt intill dig nu när timmen blivit sen.”
Nu öppnas dörren och personen möts av ett glatt hej, och det står inte på förrän det är nästan fullt. Olika ölsorter och andra drycker ställs på bordet. En låda med korv och jordnötter skickas runt. Nu är det äntligen fredag och bybor och tillresta träffas, och det står inte på förrän volymen är som på en rockkonsert. Man börjar med byn. Har det hänt nåt i veckan? Men det stannar inte där. Man laddar ”puffrorna” och högt och lågt kommer upp på agendan.
Volymen höjs rejält när tre fyra samtal smattrar på samtidigt. Bergsäng levererar och det är som om självaste revolvermannen Clint Eastwood ”För en handfull dollar” snart kommer att öppna dörren. Men istället är det en av hedersledamöterna i puben, Lennart Eliasson som bänkar sig på sin plats. Där får bara han sitta och ordningen är återställd.
Och så kommer ögonblicket när Jan Kans låter mobilkameran svepa runt ett varv. Ofta brukar Jan Erik Stors säga: skål mina vänner, trevlig helg. När han har gjort det kan vad som helst hända. Här gäller det att skynda på. Kameran brukar avsluta med Jans far, Gunnar Kans, innan Jan vänder på mobilen och refererar som en erfaren sportkommentator delar av kvällens innehåll.
Nu ska sägas att allt lämpar sig kanske inte på film. Men något ska väl den lilla by-puben i Bergsäng få behålla för sig själv. Och så här har man nu hållit på i 16 år. Varje fredag håller by-puben hov, och det är något i det här som jag vill återkomma till.
Byarna norr och söder Bergsäng nämns 1482 efter sitt läge överst på bergshöjden nordost om sjön Opplimen. Här finns ett 80-tal hushåll med inflyttningar från både Tyskland och Holland. Faktum är att Sjugare och Bergsäng stod modell i början av 1800-talet när resenärer i nationalistiska ordalag prisade naturen och bygderna.
Från början var den lilla puben omklädningsrum, men ungarna växte upp och stugan stod tom. Gunnar Eliasson och Gunnar Kans ville återuppliva den gamla fredagspuben, och 2009 körde man igång. Medlemmarna ökade och vissa fredagar är det lapp på luckan. Det finns nästan alltid ett gäng Stors, Eliasson, Kans, Janne, Göran och Gunnar. Här känner man varandra. Här träffas generationerna. Och här är man nästintill släkt med varandra.
”Varje fredag vid 16-tiden, säger Jan Kans, vandrar det bybor med en kasse i handen för att sitta ner i värmen och summera veckans alla händelser, såväl lokala som globala. Men alltid aktuella för nyfikenheten bland vännerna där inne kan aldrig mätas.” Kans fortsätter: ”Att komma först när vintern har sitt järngrepp och termometern visar på 24 grader kallt har sina sidor. Röken drar åt fel håll och man hostar innan draget kommer igång. Ljusen värmer dåligt och man fryser om händerna. Men röken ur skorstenen berättar att alla är välkomna och att det snart är varmt.”
Via sociala medier har den lilla puben i Bergsäng en trogen publik inte bara i Sverige. Man kan säga att puben har kommit att bli ett landmärke för Leksands kommun, ungefär som elden var för våra förfäder en gång för länge sedan. Här samlas man för att man vill det, om man behöver hjälp med något, mycket skratt, men också alvarligare spörsmål tas upp.
By-puben i Bergsäng är det som ett samhälle ska vara: gemenskap, engagemang, tillit, humor och respekt för varandras åsikter. När våra bystugor delvis lever törnrosasömn kan kanske en by-pub i mindre format vara en idé för att bryta isolering och ensamhet. Kan man sedan skåla med en öl på det kan man säga: så här ska vi ha det när vi har det som sämst.
Text: Mats Lindström, frilansjournalist