”Jag har bestämt mig för att inte ta skit!”

Karin Mikkonen (C) har varit politiskt aktiv sedan 1998 och varit förtroendevald i både mindre orter och i Stockholm. Sedan ett antal år tillbaka är hon ledamot i kommunstyrelsen och ordförande i socialutskottet i Leksand och aldrig tidigare har hon upplevt att det varit så hårt debattklimat som det är idag. Nu uppmanar hon de som vill debattera politiska frågor till att hålla sig till sakfrågorna och deklarerar att själv tänker hon inte ta någon mer skit.

— Ifrågasätt mig för mina åsikter, inte mig som person. Jag tycker absolut att åsikter behöver debatteras. Det vore väldigt tråkigt om alla tyckte lika. Men, det finns en gräns. Jag har bestämt mig för att inte ta skit och kommer därför också säga ifrån. Bekvämt? Nej. Men någon måste, förklarar hon och berättar vidare att förtroendevalda i kommunen har alla antagit en riktlinje som går ut på att man polisanmäler påhopp. 

Karin har sin arbetsplats på kommunhuset på torget i Leksand och har är även ordförande i individnämnden samt ledamot i allmänna utskottet, krisledningsnämnden och kommunfullmäktige.

Har du polisanmält någon i detta sammanhang?

— Nej. Men det kommer jag göra om påhopp eller trakasserier handlar om mig som person och inte om mina åsikter i en politisk fråga, konstaterar hon och berättar att det finns fall där politiskt förtroendevalda i Sverige har polisanmält personliga påhopp i kommentatorsfält på sociala medier och där personer blivit dömda för sin handling. 

På grund av att hon är politiskt aktiv har hon: pratat med sina grannar om att ha koll på hennes hem. När hon är hemma själv har hon både låst och larmat. På jobbet är hennes kontorsdörr låst utifrån. När hon är privat får hon stå till svars för beslut som fattats eller återigen förklara att kommunstyrelsen inte lägger sig i hur de sakkunninga på de kommunala förvaltningarna ska göra sitt arbete. Framförallt taggas hon i inlägg och blir påhoppad och förminskad på sociala medier. Stämningen och tonen i debattforumen blir hårdare och spårar ur när det kommer till kring frågor kring nedläggningar, husbygget vid brofästet och den pågående debatten i vägfrågan. 

— Jag är övertygad om att många som är positivt inställda i en fråga inte vågar delta då man blir påhoppad och ens inlägg totalt dissekeras, för att debattklimatet är för hårt, speciellt i sociala medier.

Skräms folk från att engagera sig?

— Ja, det tror jag och speciellt när tonläget är som det är idag. Men i grund och botten så är jag övertygad om att de flesta vill att fler ska engagera sig politiskt. 

Hon pratar om lokala debattsidor på sociala medier, forum där fler och fler politiker väljer att inte kommentera eller delta i debatten med rädsla för att bli påhoppade. Karin tror att det ökade misstroendet mot myndigheter och det allmänt hårdare klimatet i samhället gör sitt till i den här frågan. Till och med tonläget i hur vi pratar med varandra upplever hon som hårdare. 

Vad är demokrati för dig?

— Det betyder att alla får komma till tals och ytterst blir det ett hot mot demokratin när människor inte vågar säga sin ståndpunkt för att man blir påhoppad hela tiden. Vi har representativ demokrati. Där man väljer vilka som ska bestämma och vi fattar inte beslut för att vi ska jävlas med folk.

Hur är tonen på fullmäktigemöten tycker du?

— Den har absolut blivit hårdare på senare tid och nu har vi förtroendevalda bestämt att på fullmäktigemöten i Leksand ska man ska hålla sig till sakfrågorna när man debatterar. Vi politiker har ett stort engagemang och vilja att göra saker bättre och visst vore det väl tråkigt om alla tyckte lika, men man kan hålla en god ton. 

— Jag tror att det finns någon föreställning hur vi politiker är. Men alltså. Jag är bara en vanlig person som har familj, två katter och dammråttor under sängen, skrattar hon. 

Om inte debattklimatet blir bättre så riskerar man att få svårt med återväxten inom politiken . Nu är det nomineringstider inför valet och Mikkonen ställer sig frågan om folks vilja och våga engagera sig politiskt när tonen i samhället är så hård. Hela kommunhuset i Leksand har nyligen genomgått en rejäl uppgradering i säkerhet. Personer behöver bland annat passerkort för att komma upp i trappan och för att komma in i de olika korridorerna. 

Är säkerhetstänket i kommunhuset befogat?

— Absolut, i stort gällande säkerheten i kommunhuset så är det saker som har att göra med säkerhet och beredskap och att vi behöver kunna ha en fungerande verksamhet även vid höjd beredskap. Och jag måste säga att jag inte känner mig inte säker om jag inte vet vilka som rör sig här.