Siljan News logo
Annons
Kungaparet passerar kyrkmuren tillsammans med kyrkoherde Lennart Solén. Foto: Lars-Erik Roligs

Hisvålaängen där kungen landade med helikopter kallas ”Kungsängen”

En gång i tiden bestod det som var på väg att bli Sverige av en massa hövdingar. Det bokstavligen vimlade av dem. Men när det i längden blev långtråkigt, valde man sig en kung för rikets väl och ve. Men 1973 fråntogs den nye kungen, Carl XVI Gustaf, hela makten och härligheten. Och när jag lägger pannan i djupa veck ser jag följande: har vi inte fått tillbaka hövdingasamhället? Det bokstavligen vimlar av dem överallt!

År 2023 är nu inte bara hög inflation, dyr mat och svindyra elräkningar. Det är kungligt värre skulle man kunna säga. För i år har vår egen kung Carl XVI Gustaf suttit hela 50 år på tronen, vilket gör honom till Sveriges genom tiderna längst regerande monark. Och på midsommardagen för 500 år sedan tågade eller red Gustav Vasa, som valts till kung på en riksdag i Strängnäs, in i Stockholm och hyllades med pompa och ståt.

Nu vet vi inte riktigt om det gick till så. På Carl Larssons målning från 1908 finns en del att fundera på. Bland annat dalkarlarna, som traskar efter Gustav Vasas häst. Men det finns annat att tänka på här. Dels Dalarnas långa historia av kunglig kontakt. Dels alla kungar och en och annan drottning som har besökt Leksand.

När jag tittar igenom olika material slår det mig att redan på medeltiden kan Leksand ha haft kungligt besök. Samtidigt existerar en gräns mellan södra och norra Dalarna. Gruvorter som exempelvis Falun och Garpenberg var biskopars och kungars finansparadis. Det som hände runt Siljan och uppåt vägdes kanske mer i barkbrödsvågen. Men samtidigt får vi inte glömma Leksands historia. Vi har som handelsort, kyrkoprovins och järnbärarland haft kungliga ögon på oss under lång tid. Det kan vara så att betydligt fler medeltidskungar än vi tror kan ha varit på besök här, fast källorna på den fronten tryter. Vi ska ändå detta kungliga jubileumsår försöka titta på vilka kungar som har besökt Leksand genom seklerna. Går det? Svarar både ja och nej på den frågan.

Annons
År 1983 besökte kungaparet Leksand. Här vid sockenhuset på kyrkvallen. Foto: Lars-Erik Roligs

Första gången kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia besökte Leksand var nog 1983, 40 år i år! De ska ha kommit i helikopter och landat på en äng i Hisvåla! Det berättar Göte Lassas på Facebook. Efter det menar Lassas kallas ängen för ”Kungsängen”!  Sedan dess har kungen varit en flitig gäst i samband med ett evenemang jag själv som journalist bevakade flera gånger, nämligen Tällberg Forum, som Aftonbladet för övrigt lite roligt kallade ”överklasskollo”. Även Leksands folkhögskola, Clas Ohlson och Karlfeldtsgården Sångs fick besök av kungaparet 2013 (10 år sedan), om inte nu minnet sviker mig.

Däremot tycks inte Gustav Vasa ha stannat till i Leksand, trots hela historien om hur han flydde danskarna, passerade som hastigast östra Leksand, valdes till rikshövitsman i Mora, samt snodde kyrkklockorna och gjorde kanoner av dem. Lite annorlunda besök än Carl XVI Gustaf kan man tycka.

I ”Kungarna sökte ofta dalfolkets stöd”, sammanställt av Olof Schääf, rullas en diger lista upp på alla kungar som har besökt Dalarna. Resan täcker cirka tusen år, och i början är det en del norska besökare.

Den allra första kungen sägs vara Olof Haraldsson, Olof den helige 995-1033. Han var på flykt och likt en Gustav Vasa sökte han dalkarlarnas stöd i kampen om den norska kronan. Och det är mycket möjligt att han stannade till i Leksand på sin färd mot Rättvik. I Leksand fanns kanske redan här ett kristet kapell, och det är inte omöjligt att Olofs helgonbild hängde i kyrkan efter hans död. Han var i alla fall den tidens superhelgon.

Nästa norrman att turista vår vackra bygd var ingen mindre än kung Sverre (1151-1202). Det sägs att han 1177 red via Värmlandsskogarna med sina birkebeinkarlar, och att även han kan ha stannat till i Leksand. Vi vet inte. Men han pratar om ”Järnbärarland”, och dem han möter vet inte vad kungamakt är för något.

Sten Sture den äldre (1440-1503) besökte som riksföreståndare Mora 1501. Dalkarlarna hade alltid gillat Sturarna, och nu handlade det om att avsätta Johan II som var kung av Danmark, Norge och Sverige. Gustav Vasa (1496-1560) är väl den kung som kanske varit mest i Dalarna från 1523-1552. Även Karl IX (1550-1611) besökte Siljansbygden och hamnade till slut i Mora 1598.

En av tungviktarna i svensk historia är förstås krigarfursten Gustaf II Adolf (1594-1632). För 410 år sedan, 1613, kom han till Leksand. Tänk, det skulle jag velat uppleva! Han har gått omkring på kyrkvallen och deltog i gudstjänsten. Leksands kyrka var en av landets största och Sverige var en stormakt att räkna med. I ”Nyckeln och Svärdet” av Sam Rönnegård berättas att kungen hälsades med ett ståtligt hyllningskväde på latin av prästmannen och lärdomsgiganten Elaus Terserus. Men leksingarna var oroliga. Efter freden i Knäred hade en ny skatt införts, Älvsborgs lösen. Johan Skytte försökte lugna bönderna på kyrkvallen som menade ”att det var ett rävspel av herrarna”. Men så var fredsvillkoren och Älvsborg var livsviktigt för Sveriges handel västerut.

En annan duktig krigare och organisatör, skaparen av det yngre indelningsverket, Karl XI, skänkte den nuvarande altartavlan när han besökte Leksand. Det betydde tyvärr att Evertsbergs kapell till slut fick det medeltida tyska altarskåpet som hade hängt i Leksands kyrka.

Annons
Kungaparet vid ett besök på Leksands folkhögskola 2013.
Foto: Lars Ingels

Tjusarkungen och teaterapan, Gustaf III (1746-1792), lät sy upp en slags folkinspirerad dräkt när han höll tal på kyrkvallen inför det stundande dansk-ryska kriget. Heter man ”Gustaf” måste man förstås ha ett krig att skryta med. Folk i Mora och Leksand hade jublat och hurrat. Men så speciellt storslagen blev nu inte denna skärmytsling. Snarare en scen ur en pjäs.

Han kallades ofta ”järnvägskungen”, Oscar II (1829-1907) som invigde Siljansbanan 1884, den som gick till Insjön, och han tyckte mycket om Leksand och Siljansbyarna. Folket här var ju ”ursprunget” menade kungen, som höll på det gamla in i det sista. Dock målade Zorn av honom som vetenskapens och humanismens beskyddare, och inte som krigarkung, något Oscar helst hade önskat.

Sportkungen Gustav V (1858-1950), han som ännu pryder omslaget på ”Kung Gustafs lättrökta sardiner” besökte Leksand redan som kronprins och som Sveriges regent 1909. Han var som bekant gift med den preussiska soldatkvinnan drottning Victoria, som ju hade ett förhållande med doktor Axel Munthe, han som ju lät uppföra Hildasholm på kyrkans marker. När kungaparet besökte Insjön och Leksand 1924 ska kungen ha övernattat i sin tågvagn på Leksands station. Victoria sussade på Hildasholm, och vem vet, Axel kanske var där? Kungen hade ju också en affär med restaurangägaren Kurt Haijby bland annat i Rättvik.

År 1953, 70 år sedan, var Gustav VI Adolf (1882-1973) på besök på en så kallad Eriksgata. Efter Vintergatan i Insjön står en minnessten efter det besöket. Det går knappt att se vad som står där längre.

En gång i tiden tog kungarna över makten. Hövdingarna fick ge sig. Nu ser det ut som om kungaväldet i Sverige sjunger på sista versen. För det står inte på förrän vi har en drottning på tronen som heter Viktoria. Det återstår att se när hon kommer på besök i Leksandsbygden.

Text: Mats Lindström, frilansjournalist.

Annons