Historisk gård skänks till kommunen – ska bli kulturell pärla vid Siljan
När syskonen Ingela och Göran Dufwa testamenterade sin gamla sommargård i Fornby utanför Leksand till kommunen, så följde både en rik historia och en tydlig önskan: att platsen ska leva vidare som ett kulturarv. Nu arbetar Mats Tägt tillsammans med kommunen för att återställa gården – sju byggnader och en trädgård på 4 000 kvadratmeter – till sin forna glans och skapa ett framtida centrum för konst, litteratur och musik i hjärtat av Dalarna.
Det är en klar höstdag när Mats Tägt visar runt på den gamla Dufwasgården på Farthbacken ett stenkast ifrån Fornbybanken.
— Jag ser det som ärofyllt och spännande att få arbeta med och vara en del av ett sånt här projekt. Särskilt i en by som hjärtat klappar extra för, säger han och blickar ut över den nyligen fint röjda och klippta gårdsplanen. Här, bland timrade härbren och väderbitna knutar, har tiden lite stått stilla i mer än ett sekel.
När kommunen tog över var byggnaderna orörda sedan flera år. Tidningar låg kvar på borden, möbler stod där familjen lämnat dem. Nu har man en stor uppgift framför sig, allt ska inventeras och bevaras, men också väckas till liv.
— Målet är ju att så långt som det bara går och är möjligt bevara den ursprungliga miljön och atmosfären. Vi vill ju inte modernisera sönder det. Hela miljön är som ett tidsdokument, berättar Mats och slår ut med armarna och visar. Han pratar om en gård med själ och poesi varje vrå. Om hur han har läst handskriven brevkorrespondens mellan gårdens släktingar, som även om de någon gång varit oense i någon fråga, korresponderade med fantastisk språklig finess och rent poetiska formuleringar. Just den konstnärliga och språkliga känslan tycks ha genomsyrat släktens liv här på platsen.
Dufwasfamiljen spenderade sina somrar i Leksand mellan 1907-1911 och då föddes tanken på att köpa något eget. Vid ett besök i dåvarande Ekblads handelsbod i Fornby fick man ett tips om en tomt som var till salu på höjden i Fornby by och efter att ha blivit helt hänförda av utsikten och platsen så köpte man den kort därefter. Hus flyttades sedan dit från olika delar av Dalarna och uppfördes med hjälp av lokala hantverkare och bybor.
— Det är verkligen ett stycke levande historia, säger Mats och fortsätter, bara att gå genom rummen är som att bläddra i en dagbok från förra seklet.
Rolf Berglund, är granne och mångårig gårdskarl hos Dufwasfamiljen, en uppgift som gått i arv efter hans far och farfar. Rolf hjälpt till med återöppnandet av gården och delar med sig av sina spännande historier om platsen och de som levde där. Han gläds enormt mycket åt att gården nu ska få ett nytt liv som kulturcentrum. Kanske blir det författarresidens och en plats för musik- och poesikvällar.
Hur länge har du hjälp familjen med gårdsarbete?
— I 35 år nu. Jag minns att Göran Dufwa frågade mig en gång om jag ville fortsätta att sköta gården i deras frånvaro. Jag svarade ja, på villkor att det inte byggs om med stora panoramarutor och pool i trädgården. Rolf minns hur svaret från Göran kom direkt – Hu, å hemska tanke!
— Visionen är att den här fantastiska gården ska bli en pärla som människor söker sig till för att skapa och inspireras, säger Mats och berättar vidare att kommunen nu står i begrepp att bilda en stiftelse som ska förvalta såväl gård som ärvda medel. Det påbörjade arbetet fortsätter och inom den närmaste tiden ska fastighetens byggnader gås igenom och ses över. Han och den trogne gårdskarlen Berglund står i trädgården och tänker på gårdens historia, på släkten som haft detta paradis som sitt sommarviste under mer än ett sekel, de båda herrarna blickar ut mot Siljans vatten, där de sprakande höstfärgerna speglar sig i Byrviken.
Är det vanligt att kommuner får sådana arv?
— Nej, det här måste man ju säga är något alldeles unikt och att man varit så tydlig med att den gåvan ska främja kulturen är så fint och passar otroligt bra in i mentaliteten i just den här byn och bygden. Ja, det känns som att det är alla rätt faktiskt!