Det var en hink kallt vatten som fick ”Solens Travolta” att ta sina första danssteg

På Gran Canaria kallas han ”Solens Travolta”. Han har nummerplåtar på bilen som gamla landshövdingen hade. Tillsammans med makan Asta har de en katt inneboende. Och första gången han fick covid var det på vippen att Vår Herre hade hämtat honom. Möt leksingen ända in i hjärteroten, Erik Nygren, 86, som varje dag bänkar sig framför Youtube på tv-skärmen för att kolla på dans. Och det här med dansen blev mitt största intresse i livet, förklarar Erik och ler.

Det här med katten Looky hänger ihop med flytten från Gärde. Han bor själv kvar i huset så länge, medan paret Nygren hittade en trevlig lägenhet i Grevesmühl i Leksandsnoret. De ser till så att katten har det han behöver. Han går ut och in med hjälp av luckor, och jagar också själv. Ormar och möss kan ligga inne i huset om Looky får sätta upp sin meny.

Erik föddes i Gärde 1939. Föräldrarna var bönder med tre kor, häst, en gris och cirka hundra höns. Födseln var minst sagt dramatisk. Erik var livlös. Då doppade de honom i en hink kallt vatten, och vips började den lilla kroppen att röra på sig. När han var ett och ett halvt år var far ute med slåttermaskinen. Plötsligt upptäckte han sonen och hann precis styra undan. Kniven hade kunnat ta mina fötter, säger Erik. Han minns också Egon, en inneboende soldat från Skåne. Det var 1944. Eriks far låg också i beredskap ända uppe i Övertorneå. Tänk mor, säger Erik. Hon skötte gården och barnen på egen hand. Det var så det var när det var krig och männen låg borta.

Redan i unga år visade Erik talang för affärer och att snabbt lära sig nya saker. Farbrodern var konsumföreståndare i Gärde, och med 50 öre på fickan köpte Erik vykort som han sålde i gårdarna för tio öre styck. 50-öringen växte och förvandlades till 1 krona! Erik hämtade köttlådan som kom med tåget till Häradsbygdens station. Det var bökigt och tungt att få av lådan och frakta den till affären, men varje gång tjänade han 1 krona, och nu låg vägen öppen för nya möjligheter. Han fick jobb på Insjöns bryggeri och tidigt insåg ledningen att Erik var begåvad. Endast 16 år gammal började han på kontoret och lärde sig hur man räknade ut löner och annat som hade med verksamheten att göra.

På 1960-talet skaffade Erik en ny VW ”Bubbla” och stuvade in så att bilen var proppfull med saker. Han skulle köra ända ner till Göteborg, vilket var lika stort som att åka till Australien idag, säger Erik. En morbror lärde honom till kakelsättare och på 1970-talet tog Erik över firman med cirka åtta anställda. Det är nu som hans stora passion tar fart.

I övre tonåren åkte han och kompisarna till Rättviksparken. Men så mycket dans blev det nu inte. Erik fick sig en tankeställare: ska jag bara gå runt här som en byfåne eller ska det ske en förändring? I Göteborg tog han sju danslektioner för 70 kronor, och det förändrade hans liv. Det köptes dansskor med lädersula och Erik blev, enligt damerna: en dansens dröm i 50 år. Jag fick ofta höra, säger Erik hur bra och fint jag dansade, och på Gran Canaria gick jag under namnet ”Solens Travolta”. Och varje dag tittar jag på dans på Youtube. Tillsammans med Asta blev det många turer på dansgolvet och de har hållit ihop i 65 år och har två döttrar.

År 2001 sålde Erik firman i Göteborg och flyttade hem till Leksand 2005. Hemma odlade han sina passioner: dans, bastun och LIF. Häradsbygdens ångbastuförening startades 1935 av kulturpersonligheten Per Johannes säger Erik. Andelar för 2 800 kronor såldes och en byggmästare i Ullvi byggde för 4 800 kronor. Rör och pannan gick på 2 000 kronor. År 2007 var det dags för en renovering. Sju personer lånade ut tiotusen kronor på två år. Erik och andra entusiaster fick fart på det hela igen och bastun tuffar vidare 90 år gammal.

År 1951 när Erik var 12 år gammal minns han hur han satt i ett träd och såg LIF:s matcher på uterinken. Han var fast och blev leksing i själ och hjärta! I omklädningsrummet fick han spelarnas autografer, ett album han fortfarande har kvar. Jag kan aldrig tippa på LIF, säger Erik. Ska jag göra det med hjärtat eller hjärnan? Det går inte eftersom jag ser vinst varenda gång.

År 1986 fick Erik ett telefonsamtal från Doverskog att det behövdes pengar. Erik sponsrade ända fram till 2010 och såg till via kontakter att de kom både kakel och klinker till den nya arenan.

Erik har hunnit med mycket under sina 86 år. På 1960-talet köpte han en smalfilmskamera och gjorde ett antal filmer som finns på Youtube. Han har dessutom sparat alla biobiljetterna genom åren, 645 stycken, och antecknade titeln och handlingen.

År 2021 avtackades Erik av vännerna efter alla år i bastuns tjänst med en tur med Engelbrekt och en tavla av konstnären Ralph Judell där Erik sitter mellan två kvinnor och ser ut att trivas. Det var precis i min smak, säger Erik och skrattar.

Text: Mats Lindström, frilansjournalist