”Det här är nostalgi så det brakar om det”

När piloten Jan-Axel ” Toffe” Tolförs sålde sitt hus på Siljan Airpark till Niklas Eriksson kom givetvis frågan;

– Vad har du för flygplan då?

– Saab Safir, svarade Niklas

– Jaha, vilken då?

– 53:an!

Då letade Toffe upp sin gröna flygdagbok och visade. I loggboken kan man läsa att den 18 mars 1958 gjorde han sin sista flygning med Saab Safir nummer 53, det var under slutfasen på propellerutbildningen inom flygvapnet.

Niklas tyckte att det här måste uppmärksammas med en jubileumsflygning så här 60 år senare. Tyvärr blev det inte av förra året, så i år ska de båda sitta i det gamla flygplanet.

– Jag har inte suttit i det här planet på 61 år, säger Toffe och klappar planet och hälsar på sin gamle vän. Det här är nostalgi så det brakar om det.

Hela helgen är fullspäckad på Siljan Airpark i Siljansnäs. Fly In till Åkdon och termos och så den årliga Kräftstjärtsvängen med uppvisningsflygningar under lördagen och söndagen. I år ska det alltså även bli en jubileumsflygning med en gammalt Saab Safir.

– Jag minns att det var ett fantastiskt flygplan att flyga och jag älskar avancerad flygning, berättar Toffe.

Menar du looping?

– Ja, bland annat, allting man kan göra! Spinn, rollar och Cuban Eight, utropar han.

När Toffe var ung frågade han en man i byn om han fick att bygga ett härbre vid flygfältet i Siljansnäs. Det gick tyvärr inte, men ett par år senare hittade han en gård på Millåkersgattu, endast 700 meter från flygfältet. Han skulle i princip kunna rulla ner med bilen från sitt hus till klubbstugan nere på flygfältet.

Första flygturen han gjorde var på en flygdag i Dala-Järna. Då var Toffe tretton år och berättar hur han och en kompis stod på marken och tittade längtansfullt på när piloten flög runt med passagerare. En flygtur kostade femton kronor för barn och trettio för vuxen, men det var för dyrt för vännerna, men så kom piloten fram och sa:

”Ni få åk bå två för en?”

– Så för sju och femtio fick jag flyga för första gången, ler Toffe och berättar vidare om den fantastiska känslan av att flyga.

– Jag tyckte att det var mycket tändstickor som flöt i älven, skrattar han och förklarar att man flottade ju timmer på den tiden.

På 60-talet jobbade han på Bromma flygplats som helikoptermontör, men 1966 flög Toffe sjöflygplan i Gällivare hela sommaren.

– Det var så härligt! Jag skjutsade folk och grejer i fjällen, minns Toffe och fortsätter berätta om glädjen att flyga nära naturen.

Sedan dess har åren kantats av flygmaskiner och flygplatsmiljöer. Han har flugit Cessna 185 för Nordväst Flyg i Grövelsjön, arbetat på Arlanda och under årens lopp har han bogserat många segelflygplan.

Pilotkompisar har genom åren försökt få över honom till att köra linjeflyg, utan att lyckas.

– Linjeflyg, nej det har aldrig lockat mig, flyga från A till B och känna till varenda jävla hotell i Europa, skrattar han.

– Jag tycker att det är mycket roligare att flyga nära naturen som när jag pejlade björnar över hela Sverige! berättar han.

Det är med varmt hjärta som Toffe börjar prata om hur han från luften pejlat vilda björnar, älgar och lodjur som gick med sändare. Det var ett norsk svenskt projekt som varade under tio års tid. Minnesbilden är stark och detaljerat beskriver han hur han vred in olika frekvenser för att se var djuren befann sig. Hur han hörde på signalerna att en viss björn var i närheten. Hördes en tydlig signal gick man ner så lågt att man kunde se björnen man sökt efter i åratal.

Nu har 80-åringen landat och flyger inte längre själv.

– Vi ska köra 53:an båda två, säger Toffe nere vid Siljan Air Park i Siljansnäs.

– Jag hade tänkt att du får bestämma helt vad hur vi ska flyga och var, svarar Niklas.

– Då vill jag flyga till Leksand, säger Toffe och placerar sig i planet

Det visar sig att en gammal dröm Toffe alltid haft var att flyga förbi sitt föräldrahem i Lycka utanför Leksand i ett flygvapenplan.

– Absolut, klart vi gör det och det är bara fem minuter bort, svarar Niklas.

Det gula flygplanet från 1953 ska lyfter strax med Toffe mot Lycka.