”Det är som att röra vid historiens vingslag”
Författaren och musikern Gunnel Testad är uppväxt i brukssamhället Hällefors. Sedan hon flyttade till Solberga har upptäckarglädjen och kärleken till bygden gjort att hon samlat och dokumenterat Solbergas historia. Nu femtio år senare finns hennes stora arbete sammanställt i text och bild. I den nyutgivna boken ”Solberga by i Åhl. Marker och människor under 400 år” får man ta del av livet i Solbärga stadh och Soolbärgs stuguliur.
Gunnel Testad beskriver att det var läkande att komma till en bygd där man hade motsatt mentalitet från hennes egna hemort.
— När vi köpte den här gamla gården i Solberga 1972 så fanns allt kvar, varenda liten ståltråd hade sparats, minns hon och skrattar och fortsätter berätta hur hon njöt sav att gå runt bland ägorna och att i skogen hitta både fornlämningar från en svunnen tid, odlingsrösen, den otroliga naturen och källor. Hon fick mersmak, hon ville veta mer om sin nya plats på jorden och framförallt platsen hon valt att familjen och barnen skulle växa upp på. Snart började hon intervjua de äldre byborna om hur livet och bygden hade sett ut förr och 1984 började hon bjuda in till studiecirklar med olika byteman.
— Många som deltog på studiecirklarna på bygdegården var födda i början av 1900-talet och det var jätteintressant. De kunde berätta mycket om gårdsnamn, geografiska punkter och hur man levde med årstiderna i byarna. På så vis gjorde vi tillsammans en bra grund till både namnkartor och geografin som man kan hitta den färdiga boken.
— När man utforskar sin egen omgivning skapar man en grund för sig själv och sin familj. Man får en utgångspunkt och en fast punkt att relatera till. Alla hus där jag växte upp som arbetarunge är rivna, men här finns alla hus, källor och alla stenrösen kvar. Jag är övertygad om att om man vet mer om sin plats så upplever så känner sig tryggare i sin vardag.
För över fyrahundra år sedan, 1613, finns Solberga omnämnt med två platser: Solbärga stadh och Soolbärgs stuguliur. I den här boken kan man läsa om tjugonio fornlämningar, lokala namn, skolundervisningen, fastigheter förr och nu samt om levnadsmönster och arbete i byn. Man kan förkovra sig i personporträtt av gamla Solbergabor under rubriken Solbergafolk, läsa om pälsjägaren som utvandrade till Kanada och att 1949 skedde en större förändring i och med att Ragnar Åhlén ville förverkliga sin idé om att i större skala etablera biffkor i lösdrift.
— Jag har så gott jag har kunnat, hållit det hela samman. De sista åren har jag haft den stora förmånen att arbeta med Anna Berglund, från Mos-gården i Nedre Solberga. Hon har med fast beslutsamhet och stort tålamod hjälpt till att skriva, organisera och komplettera materialet, förklarar Gunnel och berättar vidare att boka är utgiven av Åhls hembygdsförening, Insjön och att den finns där samt hos den lokala bokhandeln i Leksand samt på Kulturhuset i Leksand.
Vad har varit roligast med bokprojektet?
— Upptäckarlusten, det har varit som att röra vid historiens vingslag vilket verkligen har satt igång min fantasi. Sedan känns det oerhört bra för att nu kommer Solberga finnas kvar för alltid, det är ett bestående värde i en sådan här bok.
