127 meter skägg och en historisk mantel i medeltida Leksand

Under den årliga Medeltidsmarknaden i Leksand slog vikingar läger vid hembygdsgårdarna. Arrangörerna som stod i entrén och hälsade besökare välkomna in till en historisk folkfest för alla åldrar, berättade att med över femtio boningstält slår man nytt rekord i år. 

— Vill du bli lite kortare? Det fixar jag snabbt! Frågar bödeln som går omkring beredd med yxa och huggkubb bland de tidstypiskt klädda marknadsbesökarna. Folk skrattar till men avböjer hans vänliga erbjudande. 

Många har nog märkt att ett stort antal medeltidsklädda män med långt skägg vandrar runt på Leksandsnoret på väg mot marknadsplatsen vid hembygdsgårdarna, men hur mycket skägg pratar vi om egentligen kanske ni undrar, vi frågar experten.

Hur mycket mer skägg finns det i Leksand under Medeltidsmarknaden?

— 127 meter skägg! Svarar arrangören Mikael Thun snabbt. Han och Jan-Erik Grenlund berättar att man räknar med 8000-10 000 besökare under de fyra marknadsdagarna. 

Vädret växlar och under skydd av tältduk sitter Lon af Eken och Greve Grävling med vännerna i sällskapet Living Hema med säte i Norrköping. De underhåller flera gånger om dagen med sina svärd-och sköldkamper på gräsytan innan för entrén.  Ut ifrån ett av boningstälten bredvid kommer Hogvin Svinhufvud i full stridsmundering, snart ska han strida inför publik. 

— Alltså lite knasig måste man ju vara för att hålla på med det här, vi slåss ju med svärd! Skrattar de och berättar att Uven den Väldige, ja, han blev vingklippt under gårdagens svärdstrid så nu har han gips. 

De tillhör en grupp på drygt tjugo personer som är överens om att det är skönt att lämna vardagen hemma och ge sig in i det här. Under gårdagen tillagade sällskapet lamm och kålsoppa som man festade på tillsammans vid de små eldarna i lägret.  

Under marknadsdagarna står vävaren Kirsi Manni från Siljansnäs inne på Kulturskolan och håller föredrag om ett ovanligt arkeologiskt fynd. 

— På fyra meters djup i en kista under vapenhuset i Leksands kyrka fann man 1971 rester av en kvinnokropp iklädd en mantel, berättar hon förtjust. 

Under flera år har Kirsi forskat i manteln dess material och härkomst. Med experthjälp har hon kommit fram till att det är en högre ståndskvinna från sent 1100-tal som burit manteln och nu har Kirsi vävt rekonstruktioner av denna praktmantel. Kvinnan kallar hon Katarina, som blev gammal med den tidens mått, hon var i femtioårsåldern när hon dog. 

Har du döpt henne?

— Ja, man kan ju alltid fantisera om att hon var lite kunglig. Att hon har levt ett ”gott” liv vet man av hennes ålder. Det har varit ett fantastiskt projekt att ha fått möjligheten att undersöka kulturhistorien och grotta ner sig i de olika sömnadsteknikerna, förklarar hon. 

Var ska Katarina bo nu?

— Hon hör hemma på Leksands Kulturhus, så jag hoppas att hon fått flytta in där en vacker dag!