Säkerhetssverige föddes i Siljansbygden
Har du funderat på var samhällets samlade resurser som polis, brandkår, försvaret, rättsväsendet, fred, självständighet med mera, det som kallas Den svenska säkerhetspolitiken kommer ifrån? Detta säkerhetstänk bygger på Svea Livgardets födelse i Siljansbygden för 500 år sedan då 16 utvalda män från bättre gårdar i Leksand, Mora, Orsa och Älvdalen utsågs för att skydda den nye hövitsmannen över Dalarna och meniga Sveriges rike, den 24-årige adelsmannen Gustav Eriksson Vasa.
I Peder Svarts krönika över Gustav Vasa står: ”Ther komme honom the förnemligste aff alle socknar både östre och westre Dalarne, samtyckte och korade honom till Sweriges Rijkes höffuitsman, swore honom eedh lydno och hörsamheet, satte så till honom 16 smocke unge karler the honom tiena och på honom achta skulle.” Platsen var Mora i mitten av januari 1521.
Det är dessa 16 dalalivvakter som ligger bakom hela den organisation som idag går under namnet Svensk säkerhetspolitik. ”Smocke” kan komma av substantivet ”smock” som har med dekorativ rynkning i rutmönster att göra. Dessa mäns ansikten var kloka, härdade och fårade ur ett positivt perspektiv. Vasa måste kunna lita på sina nya och betrodda livvakter.
Det som utmärkte bondekrigaren var partisankriget. Utrustningen bestod av kläder och vapen man ärvt. Vadmalsbyxorna var pösiga. Kittelhjälm och harnesk var vanligt förkommande. Armborst, pilar, de något ålderdomliga långsvärden, knävelspjut, olika yxor, spikklubba och hillebarder. Vattenflaska med bomärke samt en säck för förnödenheter. Bondekrigarens främsta vapen var skogen. Man lockade in fienden i en ”bråtenteknik”, som gick ut på att fälla träd, stänga in fienden och sedan smyga sig på dem. Legosoldater bar ofta färggranna dräkter som syntes bra i skogen. Medan bondekrigarens grå kläder smälte in i vegetationen.
När nu Vasas ekonomi inte var den bästa, begav han sig med sina män till Falun. Där avsattes fogden, och allt danskt gods och skatter beslagtogs. Man kom även över ganska mycket tyg som blev till uniformer och fanor. Med hot om nya skatter hoppade bergsmännen, hälsingar med flera på det som går under namnet Befrielsekriget (1520-1523).
Låt mig här ge en liten bakgrund till det som ledde fram till att man i augusti 1521 valde Gustav Eriksson Vasa till hövitsman (militär befälhavare), samt till kung över Sverige 1523 – Kalmarunionens definitiva dödsdom och Vasadynastins absolutistiska maktambitioner.
Vasa skulle komma att bli som sin far, riksrådet Erik Johansson som halshöggs vid Stockholms blodbad, en mycket våldsam och smått galen kung som inte drog sig för att mörda sina motståndare.
Bakom befrielsekriget låg en ekonomisk maktkamp om gruv- och metallindustrin i Bergslagen, samt kung Kristian II ”tyrannen”, som försökte skapa ett nordiskt handelskompani mot Hansan. Vi pratar här om en internationell kamp om Sveriges rikedomar med påvar, kejsare och extremt rika industrialister som Jakob Fugger. Han och Kristian II planerade att ta kontroll över Bergslagen, men Fugger drog sig ur 1521 då Gustav Vasa lyckades lägga beslag på den viktiga handelsplatsen Västerås och slottet där. Nu kanske någon tror att det var bönderna som förde Vasa till kungatronen. Nja, inte riktigt. Utan tyska landsknektar, lübska skepp och pengar hade det inte gått. Detta blev en dyrköpt seger för Vasa som fick näringsförbud utanför Östersjöområdet.
När det blir sommar 1521 fylls Svea Livgarde på med ytterligare 18 män från Dalarna samt tyska landsknektar för att träna livvakten. Peter Amnesten på Livgardes regementsmuseum i Stockholm berättar att när Vasa blev kung 1523 hade de flesta från ursprungslivvakten åkt hem till sina gårdar i Siljanstrakten. Arbetet att göra Sverige säkrare var utfört. Dock skulle Gustav Vasa komma tillbaka och läxa upp dalkarlarna med råge. Men det är en annan historia.
Text: Mats Lindström, frilansjournalist.