När bion kom till Orsa
”När bion kom till Orsa”. Så heter en mindre bok som Leif Borgert gett ut. Eller som han själv beskriver boken under titelns namn; ”En essä om idealitet och företagande”.
— Den här innehåller över 120 års historia, säger författaren och håller upp några exemplar av utgåvan.
Och vad är då en ”essä”, undrar nog många. Ja, Leif Borgert beskriver ordet så här i boken;
— Jag kallar texten ”essä”. En essä beskrivs vanligen som en faktabaserad, personligt hållen, sakprosa. Påståenden om ”hur det faktiskt var” eller ”vad som faktiskt hände”, försöker jag styrka genom referenser, som beskrivs i slutnoter, det vill säga i god akademisk tradition. De reflektioner, som vävs in i texten, är däremot mina egna och bygger på vad jag sett, noterat och problematiserat i mitt tidigare (yrkes)liv.
Leif föddes i Orsa på 1940-talet, men lämnade sin födelseort på 60-talet.
— I mitten av 60-talet flyttade jag och min fru Birgitta till Stockholm. Vi har bland annat bott i Luleå och Säffle och 30 år i Falun innan vi 2008 flyttade tillbaka till Orsa.
Borgert har bland annat arbetat inom kommun, landsting och företag. I mitten av 1980-talet började han inom högskolevärlden där han jobbat som lärare och forskare, men han har även varit rektor för Högskolan Dalarna och Högskolan på Gotland.
— När jag återvände hit, så blev jag intresserad av vad som hänt i Orsa under alla år jag varit borta.
Ett stort intresse har han för Röda Kvarn och det är heller inte så konstigt då man hör hans berättelse.
— Både min farfar och pappa var engagerade i bion. Ordenshuset, som det hette då, byggdes i slutet av 1800-talet, men förstördes i en brand 1905.
Leifs farfar, Carl A Pettersson, var född i Svärdsjö, utanför Falun, men flyttade till Orsa 1902.
— Han var engagerad i nykterhetsrörelsen (IOGT) och medlem i Logen 922 Orsa. De lärde sig snart att man måste erbjuda folk i Orsa något intressant innan man kunde be dem sluta att dricka alkohol. Det nya Ordenshus, som byggdes 1906, användes för att erbjuda allehanda kulturevenemang.
IOGT:s lokalavdelningar gick alltid under namnet ”Logen”. Lokalavdelningen i Orsa fick heta Logen 922.
— Tanken var att att det skulle bli ett kulturhus i Orsa. Det byggdes för 400 platser och i början var det musik och lite andra uppträdanden. Det har också varit ett av Dalarnas största föreningsbibliotek.
— Runt sekelskiftet kom sedan biofilmerna. 1902 visades första filmen på Röda Kvarn. Det var ambulerande filmvisare med egna projektorer som for runt och det var enklare kortfilmer som visades i början.
1933 blev Leifs pappa, Eric Borgert, bioföreståndare och man får följa berättelsen om utvecklingen på Röda Kvarn fram till dagens moderna teknik.
Och arvet att vara engagerad i Röda Kvarn lever vidare även i den tredje generationen. Leif följer sin pappa och sin farfars fotspår. Han var med och grundade Orsa Operasällskap inte långt efter att han återvänt till sin gamla födelsebygd efter sin cirka 40 år långa ”utflykt”.
— Biograftittande har utvecklats, då man investerat i teknik. Det ska vara en upplevelse att gå på bio. I Operasällskapet har vi tagit ett steg till genom att direktsända operaföreställningar från USA.
Leif är sekreterare i Orsa Operasällskap som 2014 hade sin topp med cirka 100 medlemmar.
— I dag har vi 50 medlemmar. Vi brukar ha sex föreställningar per år, men i år går inte det på grund av pandemin, konstaterar han.
Tidigt i våras var senaste föreställningen på Röda Kvarn.
— Vi är ensam i norra Dalarna om att sända live från operaföreställningar. Vi har i snitt 80 besökare per föreställning och det är inte bara Orsabor som går på dessa, vi har även besökare från Mora och Älvdalen.
Än i dag så är det IOGT-NTO som står som ägare ett drygt sekel efter att Ordenshuset byggdes.
— Den innehåller över 120 års historia. Det här är lokal historia och det är nog inte många som vet om bions historia, förklarar Leif Borgert idén med boken; ”När bion kom till Orsa”.
Vi kan till sist nämna att Leif skrivit ett flertal böcker och lokalhistoriska texter om Orsa. Redan i början av 2021 kommer nästa alster från Borgert ut; ”När staden kom till byn”. En essä om Orsa municipalsamhälle. 2018 gav han ut; ”Mångsysslaren” – en berättelse om min pappa Eric.
77-årige Leif Borgert har också en bakgrund som musiker och 2015 skrev han; Musiken i mitt liv – återblick och reflektioner.