Leksing lärde ryska tsarfamiljen att knipa med stjärten

Du har säkert stått framför detta pampiga hus i Noret och undrat, vem bodde här? Nu säger vän av ordning: det där var ju häradshövding Claësons villa, uppförd 1903 av arkitekt Ernst Stenhammar. Men före det, vad fanns här då? Vad fanns här 40 år tidigare när Sverige miste ståndsriksdagen och ersattes med en tvåkammarriksdag?

Denna plats ruvar inte bara på reformer och nya tider. Den ruvar också på det gudomliga kejsardömet Rysslands uppgång och fall, bönder och arbetare som levde under hemska förhållanden och som med upplopp och illegala strejker 1905 skulle bädda för den röde tsarens terrorvälde.

Men innan det sker, bland parasoll och solhattar, bodde här en leksing som var tsarfamiljens personliga tränare. Han hette Anders Georg Berglind (1823-1899) och det är om honom och hans relation till Ryssland som denna text handlar om.

Vi befinner oss alltså i mitten av 1800-talet. Sverige krymper medan Ryssland expanderar. Visserligen avskaffades livegenskapen i Ryssland 1861, men missnöjet och oron växer. Det är i den eran av industrialisering och urbanisering som gymnastiken tar form. De rika och mäktiga som gärna suktade efter evigt liv utan änglars medverkan, hade fått upp ögonen för tidens nya fluga: gymnastiska övningar för kropp och själ.

Ny och ny. I antika Rom, Persien, Indien och Kina var gymnastiska övningar att förbereda unga män för krig. Gärna då i naket tillstånd. Annat var det med en mer påklädd Per Henrik Ling som i början av 1800-talet grundade Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm.

Vår gymnastiklärare Anders Berglind föddes alltså i Leksand 1823. Pappan var vice pastorn och skolpräst Anders Berglind. Modern hette Christina Johanna Arlberg och var dotter till komminister Georg Arlberg i Leksand. Som busunge bodde Anders på gården nummer 5 i Noret, det som kallas skolprästbostället vid kyrkallén. När pappan dog gick flyttlasset till gården nummer 6 i Noret. Det var 1835.

I skolan låg Anders inte på latsidan precis. I Uppsala utbildade han sig till läkare och avlade medico fil. kand-examen 1845. Sedan hoppade han på tidens fluga, sjukgymnastik, studiet av den sjuka och den friska kroppen, och likt bröderna Nobel, som med sina uppfinningar höll läkarkåren vid liv, kom han så 1848 till S:t Petersburg. Här gifte sig Anders med Maria Aurora Wickberg, vars pappa var något så exotiskt som elfenbenssvarvare, och år 1855 fick de dottern Olga Maria, deras enda barn förresten.

Anders arbetade som assistent på ett gymnastiskt institut där en svensk chef förlitade sig på supergymnasten Per Henrik Lings anvisningar. Det blev en succé i den ryska huvudstaden vars gator och torg påminde om Paris. Noblessen skulle till varje pris lära sig svenskarnas gymnastiska övningar och Norden prisades som hälsans kompani.

År 1858 hade Berglind avancerat så pass mycket att han övertog verksamheten. Han fick professorstitel och nu kom den kejserliga familjekretsen på besök. Berglind knådade och medicinerade så att 15 tsarister blev fullt friska! Vilken succé. Anders specialitet var sneda ryggar, vilket tsarfamiljen hade stort A i.

Han gav ut böcker på ryska i medicinsk gymnastik som dedicerades den ryske kejsaren. Även ett utbildningsinstitut låg Berglind bakom som fick den svenska gymnastiken att blomstra före tysk och fransk akrobatik. År 1872, när Norsbro i Leksand fick Siljans första ångsågmaskin, blev leksingen Anders Berglind utnämnd till hovgymnast.

Hela denna ryska karusell gjorde förstås Anders Berglind till en rik man. Förutom hembygden vistades doktorn i flera länder och lärde sig både nya trix och undervisade i kurer och sjukgymnastik. Men Leksand var ändå Leksand. Här vid östra änden av nuvarande Norsgatan låg två gårdar som tillhörde släkten. Och här med utsikt mot älven byggde Berglind en schweizerpåverkad tvåvåningsvilla runt 1861, 1862 med gårdsbeteckningen nummer 50.

Den sägs ha varit ljusmålad med liggande panel, valmat spånklätt sadeltak, verandor med mycket snickerier som också förde tankarna till rysk trähusarkitektur. Berglind var tidigt ute när han fotograferade exteriören 1866, vilket är några av de äldsta fotona i Leksandsbygden. Huset brann upp och 1876 arrenderade Anders Berglind ut egendomarna till ingen mindre än häradshövdingen i Nedansiljans domsaga Hjalmar Claëson (1836-1915). Så kan det gå för en leksing med ryska gymnastiska övningar i St. Petersburg till något lugnare vatten vid Österdalälven.

Fakta: Ryske hovgymnasten och hans sommarviste i Leksands Noret, av Tarras Blom. Kalejdoskop, Dalarna 2013.

Text: Mats Lindström, frilansjournalist