”Jag ville ta reda på hur dom hamnade där”
Nu tar författaren Niklas Turner Olovzon med sig karaktärer och hemligheter från den fiktiva byn Tassby i Dalarna hela vägen till Stockholm i Dolda svitens tredje bok, Glashus.
I det midsommartomma Stockholm city hamnar Micke och Josefine i samma hiss i en övergiven kontorsskrapa. Reklamstjärnan Mickes framgångssaga är på väg att ta slut, medan trasiga Josefine flyr från en man som hotar henne till livet. Plötsligt störtar hissen, och blir sedan hängande.
Matriarken Liss-kula som styrt Tassby i de tidigare böckerna får ett kryptiskt rop på hjälp från Micke och beger sig till Stockholm.
— Det är en enkel premiss, det är min äldsta kvarvarande ide. En ide jag haft redan innan jag skrev första boken. Man och kvinna, varandras motpoler, som fastnar i en hiss. Så när jag skrev ville jag själv ta reda på hur hamnade dom där. Det är den mörkaste boken i hela Dolda sviten.
Att huvudpersonen Micke är reklamare märks i handlingen, då Niklas själv är med och driver reklambyrå.
— Jag ger en känga till min egen bransch som Micke är en del av i boken. Det är en del historier och anekdoter från min bransch som jag lånat in i handlingen och skruvat till lite, berättar Niklas.
På frågan om det kommer att bli en fjärde bok i Dolda sviten, har han några tankar.
— En svit är inte en trilogi, så det kan hända, även om jag inte kommer att fortsätta med Tassby just nu, så kan det bli en fortsättning i framtiden. Jag har en idé om att skriva en bok som handlar om tiden innan den första boken, som utspelar sig typ på sjuttiotalet, berättar Niklas och fortsätter.
— Nu håller jag på med en bok som jag kommer att skriva tillsammans med Karin Smirnoff. Nyligen har vi varit i Överkalix och rekat lite.
När det gällde att skriva Glashus, utvecklar Niklas lite tankar om det.
— Utmaningen låg i sättet den skulle berättas på, inte vad som som skulle berättas utan hur. Jag blir i ett transliknande tillstånd när jag skriver. Då litar jag på det intuitiva och sen gäller det att inte låta tanken ligga före.
När Niklas berättar om sina karaktärer är det som att han berättar om verkliga personer.
— Karaktärerna är viktiga, det är de som driver handlingen. Liss-kulla är lätt att skriva om, hon bara flyter på. Men Micke var det svårare med, han ville inte berätta om sig själv. Fastän han är ganska extrovert i sin karaktär, så kändes han tom inuti.
Något han själv gillar är dualiteten i boken, storstadspulsen möter landsbygden.
— Det var kul att Liss-kulla fick åka till Stockholm, även om hon inte gillar storstaden. Och avsnitten om Mickes ensamma barndom i Dalarnas skogar kontrasterat starkt mot hans karriärsresa i storstaden som vuxen.
Även om han inte kommer att överge reklambyråvärlden, utan vill fortsätta träffa folk och hitta inspiration, så har han haft lite olika tankar om sitt författarskap under resan med den Dolda sviten, som han avslutningsvis berättar om.
— När första boken kom ut så kändes det som att, är det här på riktigt? Är jag författare, nja det är ju på skoj. Andra boken vart det prestationsångest. Nu med tredje känns det skönt, det är på riktigt. Det här är mer en passion nu, att jag får fortsätta med att skriva. Förutom boken med Karin Smirnoff så har jag fått nytt avtal på tre böcker, där jag inte behövt beskriva innehållet i förväg. Utan jag startar med ett blankt papper.