”Jag såg min samtid på ett nytt sätt med de här historiska kunskaperna”

Betraktelsen av en ensam gammal dam på Gröna Lund sådde ett frö till en roman om åldrande, ensamhet och utanförskap. Nu har Orebördiga författaren Jona Elings Knutsson släppt sin andra roman, Kattjakten, som handlar om Eva Jansson, en ålderstigen kvinna som en gång lämnade Ore för att arbeta i Stockholm och som nu på ålderns höst tar till desperata sätt för att bota sin ensamhet.

— Jag tycker så mycket om Eva, jag har levt med henne under så många år nu i min fantasi. I nutiden handlar det om hur Eva Jansson gör mer desperata saker för att få mänsklig kontakt, hon är övertygad om att hon är ensam men det kanske inte alls är så. Det börjar på ett dråpligt sätt men sedan skruvar jag långsamt åt tumskruvarna, säger Jona som inte riktigt kan släppa den egensinniga damen hon skapat och gett liv till.

Romanfiguren Eva Jansson gjorde som så många andra unga kullor gjorde i slutet av 1800 – talet när det var fattigt ute på landsbygden, hon arbetsvandrade ner till huvudstaden för att kunna försörja sig. Här fanns gott om arbete och dalkullor hade ett rykte om sig att vara duktiga på att ta i och fick verkligen slita för sin lön under tuffa arbetsförhållanden.

— De har setts nästan som djur, de var av segt virke som man kunde köra med hur som helst och som man ansåg kunde göra vilket jobb som helst i Stockholm. Många jobbade på bryggerier, de bar tegelstenar på byggen och jobbade som mursmäckor och rodderskor.

Att arbeta som rodderska var ett tungt jobb, men mursmäckornas arbete var ändå ett snäpp tyngre. Deras uppgift var att blanda till murbruk som de sedan hällde i två hinkar och fäste vid ett ok över axeln och balanserade upp till murarna på rangliga brädgångar.

— Jag såg min samtid på ett nytt sätt med de här historiska kunskaperna. Det här blev också ett sökande för mig, både min mormors mor och mormor flyttade till Stockholm för att arbeta. Nu är ju båda döda så det är inte deras historia men det bygger på platser som funnits och saker som faktiskt har hänt.

Det blev många timmars djupdykning i arkivmaterial för att läsa mer om kullornas arbetssituation och där i den miljön formades romanens huvudkaraktär som aldrig tog sig tillbaka till hembygden som många andra säsongsarbetande kullor gjorde utan blev kvar i Stockholm.

— Eva Jansson jobbade på ett sockerbruk på söder och bodde i arbetarbostäder, och där var det så många dalkullor att en länga kallades för Kullatorp, det är på riktigt. Så därför var det ett lätt val att låta Eva jobba där. Det är rivet sedan länge för man byggde Södersjukhuset där men det var lite av en institution för kvinnor från Dalarna.

Lite senare i boken byter Eva namn till Evert för att ta jobb på ett bryggeri. Detta då kvinnor inte hade samma lön. Vad kvinnolöner innebar och hur det går för Evert återstår till läsaren att upptäcka. Men att det var ett slitsamt liv för huvudkaraktären är ingen hemlighet och hon får motvilligt upp bilder och minnen från sitt förflutna som hon helst av allt vill glömma och här och där dyker barndomens dialekt in bland raderna i boken.

— I hennes minnen är en del av dialogen är på Oremål. Det är egentligen för att alla kvinnor i mitt liv pratade Oremål med mig när jag var liten, så när jag tänkte på vissa meningar kom det upp på Oremål, förklarar Jonna som med hjälp av sin mamma översatt Oremålet till Svenska.

Det var som sagt en gammal dam ur det verkliga livet som satte i gång fantasin till att skapa karaktären Eva Jansson.

— Jag var på Gröna Lund med mina barn för många år sedan och de tyckte att det var så roligt med Lustiga huset att de gick in där om och om igen så jag var där en lång stund. Bredvid mig stod en supergammal tant vid utgången där man kan köpa foton efter att man kommer ut. Men det kom aldrig någon till henne och till sist så bara köpte hon en bild och gick, och jag kunde inte komma över det. Hur ensam är man om man åker till Gröna Lund och köper kort på någon annans barn? Vad har man varit med om och hur blev det så? Det blev en startpunkt för boken.

Nu är som sagt Kattjakten ute både i bokform och som ljudbok och nästa helg väntar Bokmässan. När Jonna Erlings Knutsson inte skriver jobbar hon dagligen med kvinnor som förlossningsläkare i Stockholm och hon hoppas att boken ska både underhålla och skapa intressanta diskussioner.

— För det första en spännande läsning, att folk ska tycka att det är kul och spännande och ge ett perspektiv på fattiga kvinnors historia, jag har också skrivit bokcirkelfrågor som hör till boken som man kan använda och prata om. Sedan hoppas jag ju att det inte tar slut vid boken, alla människor bär på en historia och det vore fantastiskt om vi kunde lyssna på och vara mer nyfikna på äldre kvinnor i vår närhet.