”Jag har alltid haft Leksand i mitt hjärta”

Ikväll öppnar Birgit Carlstén tillsammans med sin ensemble upp portarna till årets uppsättning av Himlaspelet. Man gör det dessutom med en riktigt stark förstärkning i Dan Ekborg som iklär sig rollen som Kung Salomo. Vi träffade Ekborg två dagar innan premiären i samband med en av de få repetitionsdagar som hela gruppen har på plats i SVEA-salen.

Vi försöker leta upp en plats i skuggan utomhus, vilket inte är det lättaste. När vi väl gör det är det inte så att någon nämnvärd svalka infinner sig. Redan efter knappt en minut står det klart att Leksand inte är någon främmande ort för Ekborg. Redan på 60-talet reste familjen Ekborg till Dalarna där man bland annat såg Himlaspelet. Det finns dock ytterligare en stark koppling mellan byn och den välkände skådespelaren.

— Jag håller ju på Leksands IF i ishockey och det har gjort i hela mitt liv. Jag försöker komma upp och titta på matcherna så ofta jag kan, så man kan inte direkt säga att jag är ”färsk” här i Leksand, säger Ekborg.

Flera gånger under vårt samtal glider vi in mot ishockeyn. Bland annat tar Ekborg upp ”starstrucked”, känslan som infinner sig i kroppen när man möter en känd person som rentav kan vara ens idol. Jag skall villigt erkänna att just känslan av starstrucked infann sig hos undertecknad under intervjuns första minuter och mina tankar svävar iväg till alla dessa skådespelare som mannen mitt emot såväl träffar som arbetar med dagligen. Det är dock inga skådespelare som Dan Ekborg nämner när han beskriver personer han själv har påverkas av.

— Bröderna Abrahamsson, Dan Söderström, Mats Åhlberg, Dan Labraaten, ja du vet, skulle de komma hit skulle jag bli alldeles till mig, säger Ekborg samtidig som han illustrerar med hela kroppen.

Vi försöker hitta tillbaka till det som Ekborg är aktuell med i byn just nu, nämligen Himlaspelet. Återigen trillar han dock tillbaka mot LIF-hjärtat då jag frågar vad som lockade honom att tacka ja till att medverka när regissören Birgit Carlstén hörde av sig. Svaret kommer med glimten i ögat och ett brett leende.

— Det som lockade mig var gemenskapen och att få jobba i Leksand just med tanke på mitt hjärta för byn och LIF. Det finns två saker som är viktiga för mig. Dels att Himlaspelet lever vidare för det är en otroligt fantastisk text. Det andra är att Leksands IF går upp i SHL igen, det är ju de två viktigaste saker man har, skrattar Ekborg.

Som vi nämnde inledningsvis såg Ekborg Himlaspelt redan som liten. Det är dock inte hans egen roll, kung Salomo, som han kommer ihåg mest från då utan istället är det djävulen, Gammel-Jerk. När frågan dock kom var det med stor glädje.

— Jag blev jätteglad att jag fick frågan. Folk jag känner i Stockholm som är leksingar har frågat mig när jag ska göra något i Leksand. ”Ja inte vet jag, jag har aldrig fått frågan” har jag svarat då. Nu har ju den här chansen dykt upp så jag hoppas att de som frågat kommer hit och kollar nu.

Repetitionstiden på plats är väldigt kort men Ekborg har ändå läst sig in väl i sin roll. Han beskriver Salomo som en typiskt glad kung som håller sitt kända tal, bjuder in till sitt gästabud och som är ”väldigt glad i drickan och i kvinnor”. Den påföljande ångesten när han sedan blir ensam är också tydlig.

— Det går väldigt snabbt, vi har endast en veckas repetitionstid och alla andra som är med vet ju egentligen hur det skall spelas. För mig gäller det att försöka fylla i det som regissören vill och det som är meningen med det hela. Sedan gör man alltid saker på sitt personliga sätt och i den här värmen hoppas man bara att man kommer ihåg replikerna. Men om jag skulle komma av mig, det här tycker jag är jättebra, så har jag en hel ensemble som alla kan varenda replik och är beredda att hjälpa mig, skrattar Ekborg.

Hyllar gemenskapen

Det är inte bara sin egen roll som Ekborg fastnat för såväl i barndomen som nu när han själv skall spela upp pjäsen. Han lyfter fram hela Rune Lindströms skrift.

— Det är fantastiskt hur han får fram så otroligt mycket sanningar och så är det med alla bra pjäser. Alla bra författare, deras stycken kan leva kvar i flera årtusenden på grund av att det inte finns något dåligt sätt att göra dem på. Det finns olika sätt och så länge man levererar texten finns det något otroligt bra i den.

Du är ju van att uppträda på de stora scenerna i Sverige eller framför filmkameran i många svenska klassiker. Vilken charm ser du i att byta från det till lilla SVEA-salen i Leksand?

— Det fantastiska är att det spelar ingen roll vilken scen du är på. Tv och film är någonting helt annat, men teaterscenen är skilt på det sättet att det blir ingenting förens det kommer publik, oavsett hur stor scenen är. Sen vill jag lyfta fram den gemenskap som finns här i Leksand kring Himlaspelet. Jag jobbar ju till exempel med människor som funnits med kring pjäsen sedan jag föddes och alla som deltar har ställt upp och gjort allt för att jag skall kunna komma in i gänget och trivas, säger Ekborg och fortsätter.

— Det är sådan gemenskap att komma in i det här, det är helt fantastiskt! Det är så generösa och underbara människor, om alla vore på det här sättet så skulle det inte vara några krig på den här planeten, så mycket kan jag säga.

Men för dig som vuxit upp med Himlaspelet när det var som störst och scenen stod nere i Sammilsdalsgropen, finns det någonstans en besvikelse eller en känsla att du skulle velat vara med när det var som störst?

— Nej, jag har fått berättat för mig hur det ser ut och känns när det varit översvämningar där nere med kläder samt instrument som mer eller mindre badar i vattnet, och när det inte varit fullsatt, då känner man inte den där dragningen. Jag har själv spelat på Parkteatern i Stockholm på 70-talet och det är inte så romantiskt som alla tror. Naturligtvis skulle man vilja beträda klassisk mark, men på det här sättet så är det texten som är levande. Vilken plats vi spelar på är egentligen inte det viktigaste.

46 år som skådespelare – fortfarande premiärnerver

Just gemenskapen och kraften som den har är vad Dan Ekborg hoppas kunna ta med sig ned till Stockholm och de större scenerna.

— Ja det som finns här vill jag gärna ta med mig. Den samhörighet som finns här i den här produktionen, den skulle jag vilja fanns på en teater. Det går inte att bara skapa den här gemenskapen som vuxit fram i alla år. Det är tack vare de här människorna som det lever vidare, som orkar kämpa år ut och år in. Det är teaterns grundtanke på något sätt, att ge och inte få.

Jag är nyfiken på hur länge Ekborg varit skådespelare, en fråga han själv inte har stenkoll på. Koll har han dock på annat.

— Jag har faktiskt inte tänkt efter, jag är ingen som brukar fira eller uppmärksamma när jag jubilerar ett visst antal år som skådespelare. Jag kommer ihåg saker som att Leksand tog sitt första SM-guld 1969, haha!

Till slut kommer vi fram till att det är sedan 1972. I 46 år har Dan Ekborg jobbat som skådespelare.

­— 46 år! Ja, det är absurt, skrattar Ekborg.

Du tröttnar aldrig på det?

— Det är klart jag gör det ibland, men det är därför det är så underbart att få vara med på något sådant här för det ger mig ny energi, att få göra någonting annorlunda.

Trots den korta repetitionstiden tycker årets kung Salomo att det har fungerat bra.

— Jag måste säga att alla människor här är villiga att pröva något nytt. Om jag föreslår något som jag tycker verkar roligt är det liksom inga bekymmer. Och det är något som är föredömligt inom skådespelarbranschen, att vara behjälplig när det kommer någon ny. Det är ungefär som i hockey när det kommer någon ny till laget, då måste man se till att den personen trivs och får sin position. Teater är väldigt likt idrott enligt mig, bara att jag inte har samma fysiska form som dem, säger Ekborg med ett skratt.

Innan den första föreställningen ens har ägt rum är det tydligt att Ekborg vill komma tillbaka till Leksand och Himlaspelet.

— Ja jag hoppas att det går bra så att jag får komma tillbaka nästa år, så kände jag direkt när jag kom hit!

Men efter 46 år som skådespelare, får man fortfarande premiärnerver?

— Ja ja ja… Tala inte om det, pustar Ekborg och fortsätter.

— I den här värmen som råder just nu gäller det att bara försöka ta det lugnt. Du måste bara försöka koncentrera dig på att andas, få in syre så du vet vad du håller på med. Värmen är faktiskt det största problemet vi har att handskas med just nu.

Det skämtsamma och glada humöret hos Ekborg har varit genomgående under intervjun. Men till slut infinner sig en mer allvarlig och eftertänksam blick i skådespelarens ögon.

— Men å andra sidan, det är otroligt mycket lättare att stå på en scen än att jobba som brandman ute i skogarna just nu. Vi ska absolut inte klaga.

Det börjar bli dags att avsluta. Tiden för övning är som sagt kort och varje minut av förberedelser behövs. Min sista fråga är om det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse på torsdagskvällen. Svaret kommer blicksnabbt.

— Ja det kan man säga, just med tanke på att jag alltid har haft Leksand i mitt hjärta, avslutar Dan Ekborg.

Himlaspelet har premiär ikväll, torsdag 26 juli, och spelas sedan under flera kvällar. Mer information om speldagar och andra evenemang hittar du i Siljan News Evenemangskalender >>>.