”Jag har aldrig haft en plan B”
I skuggan av tallar och sjöar, bland grusvägar och gamla bruksorter, föds ibland något som överraskar världen. Jesper Lindell är ett sådant fenomen.
Från lilla Brunnsvik utanför Ludvika har han, nästan i det tysta, format ett eget sound – en själfull blandning av americana, soul och rock – som har tagit honom hela vägen till några av Europas och USA:s mest respekterade studios och scener.
Det var aldrig en självklar resa. Snarare en väg kantad av motgångar, sjukdom och envis kamp. Men det är kanske just därför hans musik träffar så djupt.
Jesper är kanske inte ett namn som dyker upp i varje musikflöde här hemma, men ute i världen har han etablerat sig som en stark röst inom sin genre. Med album som Twilights och det nysläppta Before The Sun har han vunnit publik och kritiker, turnerat flitigt och nyligen samlat sina musikaliska vänner till en ny musikfestival på hemmaplan i Ludvika – ett slags cirkelslut för den som aldrig glömt var allt började.
Men bakom framgångarna finns något mer än bara talang. Det finns en person med kompromisslös envishet, kreativ glöd och ett hjärta som aldrig viker.
— Jag har aldrig haft en plan B, säger Jesper och gör klart hur djupt musiken sitter. Det är inte bara ett yrke – det är hela livet.
När livet slog tillbaka – med pandemins avbrott och en allvarlig njursjukdom som krävde dialys – tvingades han stanna upp. I stället för att tystna började han skapa ännu mer. Ur motgångarna föddes nya låtar, nya idéer, nya ljud. Mitt i allt spelade han in det som skulle bli Before The Sun, ett album starkt präglat av sjukdomstiden.
— I efterhand förstår jag inte att jag orkade. Musiken var räddningen. Att ha något att se fram emot och lägga tiden på.
Jesper fick en ny njure av sin pappa. Han själv gav tillbaka med musik. Tillsammans med sitt band, Brunnsvik Sounds, skapat i namnet av hembygden, hittar han fokus i den lilla replokalen vid sjön Väsman.
— Alla platser ger något. Man blir inspirerad av den plats man är på.
Jesper är ingen rastlös artist som jagar rubriker. Han är en lyssnare, en nörd som han själv kallar det. En sådan som spelar tills fingrarna värker, som söker vidare, testar, lär, omformar. Turnéerna är viktiga – men det är i själva inspelningarna och i skapandet han känner sig som mest levande.
Musiken har alltid varit där, men barndomen handlade först om hästar och cowboydrömmar. Det var kanske där fröet till countrymusiken planterades. I högstadiet började han smyga in extra musiklektioner på Kyrkskolan i Ludvika. Brorsan spelade gitarr och drog in honom i det. Resten är historia.
— Jag bara fastnade. Och det häftiga är att det nästan är ännu roligare nu.
Sedan debutsingeln Moving Slow släpptes 2017 – och så småningom blev en guldplatta med miljontals streams – har Jesper rört sig mellan framgång och kamp. Ett helt debutalbum refuserades av ett stort skivbolag, men släpptes ändå. Och visade sig hålla för både radiospelningar och internationella hyllningar.
Men viktigast av allt: han gav aldrig upp. I stället valde han att gå sin egen väg. Med tålamod, integritet och en orubblig tro på det han gör.
Hans musik är kanske mest uppenbart inspirerad av legendariska The Band, men också av hundratals andra artister han lyssnat in sig på under årens lopp. Men det som gör Jesper Lindell unik är att han inte försöker efterlikna. Han låter som sig själv. Ett sound rotat i Dalarna, men med en själ som blickar ut över Atlanten. Han har redan tagit Brunnsvik till Memphis och Muscle Shoals – och nu är det bara solen som sätter gränser.
Efter en tid då livet utmanade rejält står han nu här. Lugnare, starkare, mer fokuserad än någonsin. Inte bara som artist – utan också som människa.