”Jag är tacksam om folk väntar med sitt besök”
I fjol vallfärdade folk till Skattungbyn för att se byns eget ”ishotell”. Adam Scheibach har fortsatt med sin isskapelse vid det gamla kalkbrottet och många ser det som en rolig utflykt att göra ett besök dit.
— Men jag är inte klar än och skulle uppskatta om folk lugnade sig nån vecka eller så innan de kommer hit, ber Adam alla de som planerar för ett besök.
Det är inte så att han ”förbjuder” folk att besöka det gamla kalkbrottet där han formar sin isborg.
— Vill folk komma så är det väl så, då får de väl det. Men jag har grejer framme och det vore önskvärt om de kunde vänta ett tag och att jag fick lite mer tid på mig.
— Nu är det också det mest kritiska skedet. Bland annat ingången i grottan är väldigt känslig och jag vill bygga på det lite mer, så det blir stabilare.
Undertecknad gjorde ett besök torsdag eftermiddag. Då var det ingen annan där. Det var runt 5 plusgrader, vilket inte är det optimala för en isskapelse.
— Och det regnade på kvällen. I dag är det bättre, men det blåser nåt fruktansvärt, jag bor också på en vindutsatt plats här i Skattungbyn, säger Adam då vi får en pratstund med honom fredag eftermiddag.
Han blir tveksam när vi ber honom berätta om sitt konstverk.
— Det är flera medier som hört av sig och vill komma hit, men jag har tackat nej hittills. Nu har jag också grejer framme där.
Att han tackat nej till intervjuer har också inneburit att besökarna hittills inte kommit i samma antal som förra vintern.
— I fjol var det lite av en folkstorm och trafikkaos här i skogen, minns han och skrattar.
Adam har i alla fall underlättat för besökarna att hitta till hans iskonstverk. Efter Skattunge Handel svänger man höger upp mot Kruppa. Efter cirka 500 meter kommer det en skylt som det står Isfallet på, som pekar in på en liten väg till vänster.
Isborgen ligger sedan på höger sida efter cirka en kilometer på den mindre vägen man svänger av till. Sedan får man gå nästan 100 meter in i skogen. För att besökarna inte ska missa vart det är, står ytterligare en skylt med Isfallet som pekar in till höger i skogen.
— Jag gjorde en skylt redan i fjol och till den här vintern gjorde jag ytterligare en. Jag skrev Isfallet, men jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, skrattar han.
När man gör ett besök vid isfallet får man vara försiktig, för det kan vara riktigt halt där. Adam har också satt upp varningsskylt och en kedja som avspärrning, som talar om att man inte ska gå för nära.
— Jag håller som sagt på där och har grejer framme som jag behöver för att kunna bygga på mer.
När vi i fjol gjorde ett reportage om isskulptören Adam Scheibach, berättade han om sin plan att få till en glaciär vid sitt isfall.
— När man förr i tiden skulle bevara is över somrarna, så var isen på den lägsta punkten. Här är isen så högt upp, viket gör det svårare att bevara den.
Adam, som för cirka 15 år sedan lämnade Stockholm för Dalarna och till slut hamnade i Skattungbyn, gjorde i alla fall ett försök att täcka över det han skapat.
— Men jag märkte att vid minsta lilla glipa så åkte kylan ut och isen smälte. Det var is fram till september, så det blev inte riktigt som jag tänkt mig, att isen skulle vara kvar till den här vintern.
— Glaciärplanerna har jag nu lagt på is, kan man säga. Jag vet nu att det måste vara helt tätt om isen ska hålla, det får inte vara den minsta glipa i presenningarna som man lägger på. Det måste vara helt lufttätt.
— Det är både besvärligt och tråkigt att hålla på med det, så i år blir det ingen övertäckning. Vi får se när det blir, man vet aldrig, men det får nog i alla fall vänta tills jag kommer på en bra lösning att bevara isen.
Men fortsätta bygga på isen, det kommer han att göra och han gör det helst i lugn och ro ett tag till.
— Jag har lagt en slang i bäcken och har rännor som ska göra att jag får fram vattnet lättare. Det är mycket experimenterande när man håller på, men om någon vecka ska jag ha kommit längre.
— Det ska visserligen bli växlande väder, värme och kyla, den närmaste tiden, men förhoppningsvis blir det inte så farligt.
