”Ingen dystopi men tyvärr ett scenario som skulle kunna hända”

Efter debutromanen ”Försoning” är det nu dags för författaren Anneli Fichtelius att släppa sin andra bok, ”Priset”. Precis som den första boken är det i skrivstugan på gården i Gassarvet som den populärvetenskapliga romanen tagit form och det är där Anneli hämtat sin inspiration.

”Priset” utspelar sig några år framåt i tiden, då vi har globala avtal om jordens gemensamma naturtillgångar, användningen av fossila bränslen har minimerats och den globala temperaturökningen stoppats. Trots det förekommer naturkatastrofer i allt högre utsträckning och klimatförändringarna fortsätter.

—Priset handlar om vem man själv blir när verkligheten blir allt mer skrämmande och otrygg. När vardagen förändras till något man inte känner igen. Vem blir man då, vilka val gör man och vilka människor vill man omge sig med? Hur långt är vi beredda att ändra våra liv för att ge våra barn en trygg framtid? Det är några av de frågor Anneli vill belysa i sin nya roman.

Huvudpersoner är nobelpristagarna Helen Hymes och Ewa Atkins som oväntat dras in i ett projekt med syftet att hitta vägen till en trygg framtid. Även om boken utspelar sig på platser som Stockholm, Umeå,  Åsele och Oxford så har Anneli ändå hittat mycket inspiration i Gassarvet och Siljansnäs

— Man gräver ju alltid där man står! Jag började fundera mycket på de här frågorna för några år sedan, det var en process i mig. Livet i Gassarvet och Siljansnäs, där man lever i en lite mindre cirkel, fascinerar mig.  Skolan ligger bredvid ålderdomshemmet och en bit bort ligger kyrkan och kyrkogården. Strax intill har vi mataffären och runt omkring alla gårdar där människor lever. Det här lilla livet, som man visserligen kan bli galen på och känna sig instängd av, det kanske ändå är där vi hittar balansen som håller i längden. Vi har förlorat mycket av det i våra städer idag men det finns fortfarande kvar ute på landsbygden. Det kan också vara en del av svaret på vad vi måste hitta tillbaka till.

Att Annelis skrivstuga ligger i Gassarvet är tack vare att familjen för ett antal år sedan fick ta över makens släktgård.

— Vi brukar säga att vi delar vår tid mellan Bromma och Gassarvet, med tanke på att vi spenderar väldigt mycket tid här uppe. Jag och min man turas i perioder om att jobba härifrån med våra vanliga arbeten men barnen går i skolan i Bromma.

Författarskapet kombineras med ett jobb på Rädda Barnens kommunikationsavdelning.

—Innan jag fick jobbet på Rädda Barnen var jag mellan jobb i ett halvår. Då bestämde jag mig för att ge författarskapet en chans och inte skynda mig till nästa jobb på samma sätt jag gjort tidigare. Jag gick en skrivkurs och den sommaren satt jag i Gassarvet och skrev mitt första bokmanus. Under hösten som följde skrev jag också Priset.

När Anneli får beskriva sig själv gör hon det som en språknörd, mamma och fru som helst av allt sitter i skrivstugan i Gassarvet, vänder på dygnet och inte träffar en människa på två veckor.

— Nu fungerar det ju inte riktigt eftersom jag har familj, men så ofta jag kan försöker jag smita dit. Coronapandemin har gjort det lite enklare att vara här i längre perioder de senaste månaderna.

Även om Anneli senaste roman kantas av omvärldshot är det främst en relationsroman.

— Jag vill poängtera att den här boken inte är någon dystopi, det är ingen katastrofbok överhuvudtaget utan en relationsroman. Jag hoppas kunna ge läsarna en härlig och medryckande läsning med både skratt och tårar. Det är ren fiction och man får inte ta den för fakta. Med det sagt är det ett scenario som tyvärr skulle kunna hända.

Nästa helg gästar Anneli Fichtelius Lundells bokhandel för en utomhussignering vilket hon gjorde även i samband med släppet av sin debutroman.

—Även om jag är en utböling så är det i Dalarna jag skriver mest och bäst, det är här jag får min inspiration och det är i Gassarvet jag har min skrivstuga. Jag ser mig som en dalaförfattare även om jag ”bara” har tjugo års erfarenhet av livet här uppe, avslutar Anneli Fichtelius.