Han lärde leksingarna att flyga

De är inte så många, de som tidigt skapat sig ett namn som profiler inom det svenska civilflyget. Kapten Albin Ahrenberg var en, ”Spökis” Gunnar Andersson en annan. En tredje var tveklöst ”Skeks” Anton Hansson, som liksom Spökis länge var verksam i sitt hemlän Jämtland.

Till skillnad från Spökis hade Skeks ett omväxlande flygarliv även i andra delar av vårt land, bland annat på Gotland, i Stockholm och på flera ställen i Dalarna, bl a i Leksand och Dala-Järna.

I en nyutkommen bok med titeln ”Skeks – MÅSTE FLYGA” porträtteras Skeks Anton Hansson (1897 – 1970) av den likaså jämtlandsfödde journalisten Harald Olof Millgård (1912 – 1991), själv sportflygare och god vän med Skeks. Underlaget till boken skrev Millgård på 1980-talet.

Anton Hansson, uppväxt i inre Jämtland, var helt upptagen av flyg och flygplan från tiden efter första världskriget och framåt. Han påbörjade sin flygutbildning våren 1931 då han var flygmekaniker på F4 i Östersund. Samtidigt köpte han sitt första flygplan. Under 35 år flög han både privat, som flyglärare och även kommersiellt. Under denna tid ägde han ett antal olika flygplan.

Sitt smeknamn Skeks fick Anton när han en gång på 1920-tal körde turister i båt på älven Enan mellan Enafors och Handöl i Jämtland.

— Väldigt va motorn skakar, tyckte en passagerare.

— Nää, han skeks, rättade Anton på medfött tungomål.

Teknikintresserad

Anton visade redan i unga år stort intresse för teknik vilket resulterade i ett stort antal innovationer av olika slag. I slutet på 1920-talet var han elektriker vid Handöls täljstensfabrik. Sedan tog flygintresset över. Hans första flygplan, ett 1925 tyskbyggt högvingat tvåsitsigt monoplan av fabrikat Dietrich med 62-hästars motor, hade först beteckningen SE-93, därefter SE-ACL.

Redan under 1933 gjorde han 236 flygturer i den jämtländska fjällvärlden varav ett 80-tal med passagerare. Vid en landning i blåsigt väder på Åresjöns is i maj 1933 vek sig ena skidstället varvid planet hamnade på rygg. Både flygaren och passageraren klarade sig oskadda.

En dag under en flygtur vid Åre slungades han upp över Åreskutan. Vinden var sydlig.

— Efter att ha lyckats lätta och komma upp 100 m i närheten av Totthummeln åkte jag som ett gammalt tidningsblad av uppvinden till 1 700 m, drog av motorn och hängde sedan kvar på samma ställe med nosen mot syd. Vågade inte göra en vanlig sväng av rädsla att driva iväg över Skutan och hamna i luftdrag neråt på andra sidan, beskriver han i boken en av de många flygturerna.

Lärde leksingar flyga

1934 säljer han sitt SE-ACL till den nybildade Leksands Flygklubb, som startats av några tidigare F4-mekaniker. Under några vintrar är han därefter verksam som flyglärare hos klubben i Leksand som har sjön Molnbyggens is som flygfält. I boken beskrivs verksamheten där som både äventyrlig och dramatisk, både av Skeks själv men även av flera av hans flygelever.

1936 startar han tillsammans med några andra flygbitna jämtar det lilla bolaget Jämtlandsflyg. Kosan ställs till England för inköp av lämpligt flygplan. Skeks och en kompanjons vedermödor där i nämnda syfte är en av bokens verkliga läspärlor.

Under krigsåren från 1939 och början på 1940-talet är Skeks Anton engagerad i Lv-målflygning på Gotland. I ett av sina många brev till vännen Millgård skriver han bland annat:

— En gång exploderade sex skott strax utanför fönstret.  Jag kastade kärran på kant och fingerade störtning till stor bestörtning för batteriet när de började känna igen mig. Det var solrök och det blev krigsrätt, men inget fel från min sida.

 Hjälpte Albin Ahrenberg

1946 är Skeks till och från knuten till flygklubben i Dala-Järna. Han hjälper också Ahrenberg med importen av amerikanska arméns surplus-Cubar från ett krigsdrabbat Tyskland. Han är även medhjälpare till Ahrenberg vid den anrika flyghamnen Lindarängen i Stockholm. 1947 är han i Västanvik, Leksand, för reparation av flygskidor. Samma år även i Falun där han blir god vän med Gunnar Bandell, Borlänge, flyghistoriker och f d taxipilot. Förresten, Gunnar är den som samlat in det 50-tal intressanta bilder som boken är illustrerad med.

Åren 1954 – 55 är Skeks engagerad hos Spökis i Östersund och hans företag Jämtlands Aero. 1959 har han tjänst hos Henry Gunnars och dennes fjällflygverksamhet vid Grövelsjön i Dalarna. I mitten av 1960-talet börjar han av medicinska skäl få problem med sitt flygcert. I februari 1967 är det punkt slut på hans flygarbana. 1970 avlider han på ålderdomshem i Föllinge hemma i Jämtland.

Under sina 35 flygarår gjorde Anton Hansson 4 270 flygningar privat och kommersiellt på sammanlagt 2 606 timmar med totalt 6 133 passagerare. Totalt gjorde han också 18 svåra nödlandningar med motorstopp på – som han uttrycker det – ”icke önskvärda ställen” (men alla utan större skråmor).

 Speciell personlighet

”Skeks – MÅSTE FLYGA” ger en fin och ingående beskrivning och bild av bokens huvudperson Anton Hansson. Berättelsen är omväxlande Harald Millgårds och Anton Hanssons egna ord. Den ger en målande bild av en man som levde enkelt och uppfattades som en speciell personlighet. Med sin enkla bakgrund är det förvånansvärt hur han ändå lyckades ”vigga” pengar till sina flygplansköp.

Boken är producerad av den flygengagerade leksandsbördige civilingenjören Bengt Olov Näs i samarbete med utgivaren Ingmar Lind, Siljansnäs Flygklubb. Svensk Flyghistorisk Förening (SFF) har lämnat bidrag till tryckkostnaden.

Text: Nils Gunnar Storerkers, son till en av Skeks flygelever.