Åke Johansson – en av de glömda
Åke Johansson – ”En av de glömda”. Det är nästa utställning som kulturhuset i Orsa visar. Åke var en konstnär som föddes i Mora, men sin konstnärliga bana började han i Orsa. Åke dog 1968, 74 år gammal.
— Ibland kallas han hälsingekonstnär. Ibland en konstnär från Mora. I sak rätt vilket som, fast mest var han ändå en Orsakonstnär, med starkt fäste på Västeråkern och uppe i Fryksås där han hade både ateljé och gammelstuga, strax nedanför det som fram till nyligen var Boréns Fäbodpensionat.
Det berättar Rolf Davidsson i sin information för kulturhuset inför utställningen. Rolf Davidsson är brorsbarnbarn till Åke och kan historien om sin konstnärliga släkting som avled för drygt ett halvt sekel sedan.
Åke föddes 1893 som andra barn till Lars Johansson och Anna Johansson, som kom från Bollnäs och flyttade till Mora i början av 1890-talet. Familjen Johansson kom till Orsa 1898, när Åke var fem år. I Orsa ägde och drev familjen Orsa Gästgifvaregård.
— Åke Johansson beskrivs som en vänlig, ömsint och kraftfull person. Gärna iförd hatt eller basker. Oftast rökande cigarr eller cigarrett och ibland med spatserkäpp i handen. Både hans huvud och kropp ansågs vara skulpturalt. Han hade ett starkt, nästan inträngande, människointresse fast han ansågs som blyg och utan några som helst självhävdande manér, fortsätter Rolf historien om den ”bortglömda” konstnären.
Åkes position som Orsakonstnär befästs av hans många olika motiv från Fryksås, inte så sällan i en nyans som ibland kallats ”Åkeblått” eller ”Fryksåsblått”. Många av dåtidens Orsabor blev porträtterade av Åke, som spelmännen Blecko Anders och Gössa Anders samt operasångerskan Hanser Lina Göransson.
Några av Åkes mer betydande verk anses vara altartavlan i sakristian i Orsa kyrka och serien ”De fyra årstiderna” som målades i början av 1960-talet för att pryda den då nybyggda mellanstadieskolan i Kyrkbyn, den så kallade ”Vita skolan”.
Flera tavlor målade han från Anders Zorns ateljé på söder i Stockholm som Emma Zorn lät Åke få låna som ett personligt stipendium från henne. Emma Zorn köpte flera av Åkes tavlor.
Åke Johanssons konstnärskap spänner över många stilar, även fast han främst omnämns som porträttmålare.
Förutom porträtten samt motiven från resorna och sommarboendet återkommer motiv från Öland och Härjedalen, liksom från Hertsjö utanför Bollnäs i Hälsingland där Åke blev bofast efter att han 1935, relativt sent i livet, gifte sig med sin kusin Tora som varit hans lekkamrat från barnsben.
— Åke målade snabbt och gesvint. Inte så sällan refuserande sig själv. Produktionen var omfattande, men de publika tillfällena var få. Några mer betydande framträdanden gjorde han 1936 på Liljevalchs samt vid separatutställningar 1939 och 1945 på Konstnärshuset i Stockholm.
— Med Gävlegruppen deltog han 1948 vid en utställning på konsthallen i Göteborg. Sin sista egna utställning i Orsa hade han 1963 på det då nybyggda biblioteket i Orsa, skriver Rolf Davidsson i sin information.
Mycket sällan har Åke daterat eller angett plats för sina tavlor. Men motiven och stilarna visar en stark utveckling över tid.
— Åke Johansson – ”En av de glömda”. Men inte på grund av bristande kvalitet eller originalitet, utan för att han var verksam på fel plats och på fel tid. Kanske också för att Åke drog sig för att framträda i de ”fina salongerna”. Kanske också på grund av sin grava stamning: ”Fi, fi , fi .. fan för händer, sa Åke.
Åke Johansson dog 1968.
— Det efter en lång tids sjukdom. Men, vi minns Åke Johansson, en av de stora, skriver brorsbarnbarnet Rolf.
Lördag klockan 12.00 är det vernissage på kulturhuset.
— Då kommer Ulla Carlén, som kände Åke personligen, från Bollnäs för att berätta mer om honom, informerar Maria Trap, kultur- och fritidssamordnare inom Orsa kommun.
Minnesutställningen ”En av de glömda” pågår från den 26 november till 7 januari 2023 med Orsa konstförening som arrangör.