
”Vet du inte vad din stads namn betyder, ha, ha, ha!”
Rättvik är ett bra namn på ett trevligt ställe. Namnet sägs komma av de räta strandlinjerna i vikens inre del.
Namnet Sälen kommer av ordet ’sel’ som betyder fäbod.
Orsa (tidigare Oruos) kommer av Oreälvens mynning i Orsasjön. ’Ora’ är dialekt för grus/bank och ’os’ är åmynning.
Namnet Gagnef betyder genväg över näset. ’Gagn’ är dialekt för genväg och ’nef’ för näs.
Malung betyder ”inbyggare på sandig/grusig mark”. ’Mal’ är sand/grus och ’ung’ är dialekt för ’ing’ som betyder inbyggare/boende.
Vansbro kan härledas från en flottbro som fanns vid Vanån.
Namnet Mora kommer från det gamla ordet ”mor”, som betyder ungefär ”tät skog på fuktig mark”.
Älvdalen är härligt självförklarande.
Namnet Idre tros komma från Idresjön och att det syftar på ’inre’ med tanke på läget från Särnabygden.
Ovanstående förklaringar är officiella och de stämmer säkert. Samtidigt blir man ju nyfiken på hur vissa av dem kom till. Var till exempel någon täppt i näsan när den skulle förklara vägen till ’Inre’?
Själv bor jag i Leksand där den grunda sand-bottnen utanför Kyrkudden där fisken leker är förklaringen till ortsnamnet.
Hmm. Kanske en ur-leksing drog upp särken, vadade ut en bit från stranden, stoppade huvudet under vattnet och tänkte: ”Jahopp”, medan vattnet kluckade i öronen, ”här leker visst fisken…och så står jag i sand…”
Hur som helst, för en tid sedan hamnade jag i ett konstigt samtal om det här.
Jag var på resa söderut och stannade vid ett gatukök för en sen lunch. Utanför står en långtradare men inga andra bilar. Jag går in, och där sitter vad man kan gissa är långtradarchaffisen och äter schnitzel med pommes.
Efter en snabb titt på gatukökets meny väljer jag en kebab med bröd.
Killen i gatuköket är otroligt pratsam, munnen går i ett och med mitt blodsocker på bottennivå så är jag ett lätt byte.
”Är du på genomresa.”
”Ja.”
”Var är du på väg?”
”Göteborg.”
”Var kommer du ifrån?”
”Leksand.”
”Var ligger Leksand?”
”I Dalarna.”
”Var ligger Dalarna?”
”Norrut.”
”Är du gift?”
”Ja.”
”Vad betyder Leksand?”
”….Ska du kanske börja med kebaben, eller?”
”Ja, snart. Jaha, vad betyder Leksand? Eller vet du inte vad din stads namn betyder…ha, ha, ha!”
”Jo, det gör jag.”
”Jamen berätta då!”
Så jag börjar berätta. Det går inget vidare. Gatukökskillen har lärt sig svenska i vuxen ålder och vi kör fast direkt när jag ska förklara fiskars lek. Det blir helkonstigt…
Som tur är avbryts vi innan jag börjar använda de universella hand- och fingertecknen för ”fisk” och ”sex” (de stämmer ju inte för fiskar, men vad gör man…?).
Det är chaffisen som hostar till och när jag sneglar mot honom ser jag hans axlar hoppa medan han långsamt lutar sig framåt. Ja, mina allt otåligare försök med fisk-sex-upplysning låter säkert underhållande. För den som står på sidan…
Varm på kinderna ger jag upp och säger att namnet Leksand har med ’lek’ och ’sand’ att göra. Gatukökskillen blir tyst, och jag väntar på frågan varför jag i så fall svamlar om fisk. Men han vänder på klacken och börjar med kebaben.
Jag tänker på vad Einsteins sa: ”Om du inte kan förklara det enkelt, så förstår du det inte tillräckligt bra själv”. Hmm, man får kanske vara beredd med hand- och fingerrörelserna nästa gång i alla fall…