Varför hålla ihop när man redan har glidit isär?
”Jo, men folk är ju inte riktigt kloka när det kommer till äktenskap och familj! Som de håller på! Står ut med de mest vedervärdiga förhållanden, otrohet och kränkningar, vad som helst för att slippa vara ensamma. Som om det vore bättre att leva med någon man inte älskar än att vara ensam?”, säger den livsglada 70-plussaren Edith som är en av karaktärerna i författaren Maria Svelands bok ”Bitterfittan 2”.
Jag stannade upp där och tänkte på hur sant det är. Att jag genom livet mött människor vars relationer kristallklart tydligt inte borde fortgå. Vare sig för de vuxnas skull eller för deras barns skull. För de gör inte varandra lyckliga.
De ser inte på varandra med kärlek i blicken, rör inte vid varandra, pratar inte på riktigt med varandra. Är inte längre avslappnade tillsammans utan vaknar och är spända, irriterade, lägger sig energidränerade och fortfarande irriterade.
Parterna skulle lika gärna kunna bära runt på skyltar där det står ”Jag vill skiljas, men usch vad jobbigt att bli singel igen.” ”Det är ju bättre ekonomiskt att vi håller ihop. Nu har vi ju både hus och bil och båt och lantställe och…”. Eller den värsta: ”Vi håller ihop för barnens skull”. WTF! Som kidsen skulle utbrista.
(För sakens skull avses här inte relationer där hot, våld och andra övergrepp förekommer. Det är en annan diskussion.)
Ja, det är fruktansvärt jobbigt att ta ett beslut om att gå skilda vägar. Ja, det är känslomässigt påfrestande på alla sätt och vis att genomföra en separation – allrahelst när barn är med i bilden. Men om tillvaron redan är förpestad, om man inte kan kommunicera, inte kan ha ett liv som är behagligt och jämställt och kärleksfullt för båda (alla) parter, så gör man sig själv och övriga en stor otjänst genom att klamra sig fast vid något som inte fungerar. Varför hålla ihop när man redan har glidit isär? En bil startar ju inte av ren tjurskallighet liksom. Den behöver bränsle.
Man kan ju börja med att testa särbolivet om man nu ändå har plockat fram relationsvågskålen med för- och nackdelar och det inte har tippat över fullständigt på nackdelarsidan. Men GÖR något hursomhelst! Eller ska du fortsätta i samma gamla mönster och sitta där i gungstolen på ålderns höst (hu vad klyschigt, men ibland passar klyschorna in) och blicka tillbaka och försöka intala dig att du gjorde allt du kunde för att ge dig själv och dina kära ett så fint liv som möjligt? Eller har du snarare mest lagt energi på att packa in bitterhet och självömkan i din livsryggsäck, så att den där gungstolen du försöker sitta i bara välter baklänges?
Att lämna en partner är inte ett misslyckande. Och det är inte farligt att vara själv ett tag. För då har man större chans att hitta sig själv igen. Dessutom är att vara själv är inte alltid samma sak som att vara ensam. När det som en gång knöt ihop relationen inte längre finns kvar, så behöver man släppa taget. Innan man fullständigt förtvinar. En mycket klok man summerade sitt beslut om separation så bra: ”Det var inte så att gräset var grönare på andra sidan. Det var att mitt eget gräs hade blivit gult”.