”Var sjutton ska jag göra av fyra soptunnor?”
Idag har vi två soptunnor, en grå för brännbart och en brun för kompost. Så häromdagen meddelade det kommunala avfallsbolaget att vi ska få ytterligare två tunnor, en för papper och en för plast. Totalt fyra soptunnor, alltså…
Det hela påminner om hur rakhyveltillverkare stadigt ökar antalet rakblad på rakhyveln tills det nästan blir komiskt. Men den här fyr-tunnors-modellen har tydligen provats på utvalda hushåll i grannkommunen med gott resultat.
Fint så.
Det är bara en fråga: Var sjutton ska jag göra av fyra soptunnor?
Här är vi alla olika. Vissa gömmer helst undan sina tunnor eftersom de tycker de är fula.
Andra verkar tycka tvärtom och låter soptunnorna stå utmed byvägarna, ibland på något som liknar mjölkpallar, där de paraderas för allmän beskådan året runt.
Den senare varianten är säkert praktisk, men det finns en rätt stor falang som tycker att det lämnar en del att önska när det gäller estetiken. Någon jämförde det med att ha kalsongerna utanpå byxorna…
När vi nu får ytterligare två tunnor per hushåll så är frågan om dessa mjölkpallskonstruktioner kommer att byggas ut så att alla tunnorna får plats?
Förmodligen blir det så.
Och på framtida turistguidningar genom dalabyarna säger guiden: ”…Och här, bakom murarna av soptunnor, lever dalmasarna som helt vanliga människor.”
Undertecknad tillhör de som helst vill slippa mötas av en allé med fyra soptunnor när man svänger in vid det egna huset. Samtidigt saknas en naturlig plats att ställa dem på.
Så vad gör man?
Ett alternativ är att gömma undan tunnorna i ett litet hus. En sökning på nätet visar att det finns färdiga varianter av skåp som man kan köra in dem i. Det ser klart bättre ut. Men jag hittar bara varianter för två tunnor.
Det får nog bli att bygga eget. Det blir rätt stort om alla fyra tunnorna ska få plats. Undrar om det krävs bygglov?
Det här kräver lite grunnande…
Fram tills nu har vi haft två mindre återvinnings-lådor i garaget. En för plast, glas och metall, och en för pappersförpackningar. När de är fulla så tar man med dem till återvinningsstationen när man ändå är ute och åker. Sedan sorterar man på plats.
Det har fungerat bra.
På det hela taget innebär den nya fyr-tunnors-modellen knappast någon bekvämlighetsökning. Helst eftersom undertecknad måste dra fram tunnorna femtio meter till en vägkorsning vid varje tömning. Och man måste ju fortfarande åka till återvinningstationen för att slänga glas och metall.
Men vi får vackert lita på att avfallsbolaget har rätt när de säger att det här blir bättre och mer kostnadseffektivt.
Tankarna går tillbaka till soptunnehuset. Ska det ha väggar, tak och dörr? Eller bara tre väggar för att skyla de stillösa plastschabraken från oss själva och omvärlden?
Eller kanske det är dags att släppa på hämningarna och pynta tunnorna så de ser lite roligare ut?
Det finns soptunnedekaler och det är bara fantasin som sätter gränser (se bilder med exempel). Här har bygdens kreativa själar något att sätta tänderna i.
Sedan kan vi ha tävling – snyggaste/roligaste soptunnemotivet vinner!
Det gäller att försöka se saker från positiva sidan…
Men för egen del får det nog bli ett soptunnehus i alla fall.
Förresten kan vi ju ha en design-tävling för det också. För sjutton.
Mot ritbordet…
