Vägen till lycka

Ju mer vi har att jämföra med desto högre krav ställer vi. Det är ju bra, för det gör att vi utvecklas. Men kan också leda till viss frustration.

Här är broreparationen vid Norsbro strax utanför Leksand ett fint exempel. Man upptäckte att bron var i dåligt skick och måste repareras. Tid för reparationen av den ca tio meter långa brostumpen beräknas till tolv månader. Under tiden har de två filerna smalnats av till en, så att bara en bil åt gången kan köra över, och den har stängts av för tung trafik. Ingen infrastrukturell katastrof kanske, men det är ändå snabbaste vägen till Lycka (och residensstaden) som fått en irriterande flaskhals.

Och så till jämförelsen. Vi brassar på lite och tar Empire State Building, som ju också var ett byggprojekt. Från byggstarten 1930, till invigning av den 102 våningar och 381 meter höga byggnaden, tog det tretton månader. Alltså en månad längre än beräknad tid för Norsbro-bron. Och det bygget genomfördes för snart nittio år sedan. Här infinner sig misstanken att en bro inte hade fått stå oreparerad ett år i Leksand för nittio år sedan heller, men det är bara en misstanke.

Å andra sidan kan det fortfarande gå fortare vid Norsbro. Eller långsammare. Det märker vi. Empire State Building, som fick sitt namn efter smeknamnet på New York (Empire State), blev färdigbyggd snabbare än planerat och till en lägre kostnad än budgeterat. Det är en fin måttstock som, om du inte visste om den tidigare, från och med nu riskerar att göra dig frustrerad när du ser byggen som drar ut på tiden. Sorry.

Om du tycker att jämförelsen med Empire State Building haltar, finns nyare exempel: Sök på Google ”reparera väg Fukuoka”, eller klicka på länken här och läs. Ett femton meter djupt och trettio meter brett slukhål dök upp mitt i vägen – och lagades på två dagar. Vägen var användbar efter en vecka. Det går om man vill.

Ett sista, lite roligare, exempel.

För några år sedan hade jag en parant kvinna från Helsingfors på besök. Hon var en riktig storstadsmänniska som flackade mellan Europas metropoler, men hade nu fått uppdraget att skriva en rapport om vår region. Hon verkade måttligt road när jag mötte upp henne vid Borlänge flygplats. Tänk en glamorös Ivana Trump med ett måste-uppdrag att räkna björnbajsar i Finnmarken. Typ.

Efter en dags rundtur genom Siljansbygden var dock tonläget en helt annat. Hon sa: ”Det är så otroligt vackert, och vilket utbud, det hade jag aldrig kunnat tro om ett område så här långt in i landet!” Enligt henne var det den allmänna synen i Finland att ju längre in i landet du kom, desto risigare blev det. Hon hade utgått från att detsamma gällde även i Sverige. Jag tackade å bygdens och nationens vägnar för berömmet (och såg ingen anledning att nämna Lesjöfors).

Jag vågar påstå att denna kvinna, under några år, blev Dalarnas viktigaste PR-person i Finland – mycket för att hon haft så låga förväntningar till att börja med.

Så nog finns det en poäng i den gamla sanningen att ”vägen till lycka är låga förväntningar”. Och just därför utgår jag nu från att reparationen av tio meter Norsbro-bro kommer att ta femton månader istället för utlovade tolv. Går det snabbare får det bli en glad överraskning.

Det, mina vänner, kallar jag låga förväntningar det.