Vad är ett lämpligt straff för vuxna som säljer knark till barn…?

”Det lättare att få tag på droger än alkohol”, berättar veckans reportage i Siljan News. Med några knapptryck i sociala medier och under hundralappen i betalning så har våra barn en livsfarlig drog i handen.

Vi har alla hört det många gånger förr, det är som ett hack i en skiva: ”Drogerna ökar” hack ”Polisen varnar” hack ”Skolan informerar” hack ”drogerna ökar ännu mer ” hack…

Så där håller det på, om och om igen. Kommunen må byta namn, men visan är densamma

Medierna rapporterar med jämna mellanrum för att sprida medvetenhet, och jag skrev själv några rader i förra, eller om det nu var förrförra, vändan.

Som vanligt är alla upprörda. Omtänksamma föräldrar delar med sig av sina egna barns möten med droger, för att få andra att förstå. Och den förälder som efter alla dessa reportage inte tror att deras eget barn kan frestas att testa droger måste, även om det tar emot att säga det, vara rejält bakom flötet.

Vi läser att polisen gör vad de kan för att varna. Skolan och socialarbetare likaså.

Och medan vuxenvärlden förfäras och har samråd och diskussioner i parti och minut, fortsätter knarklangarna sin kommers. Ungdomarna, i sin tur, är så pepprade av drog-glorifierande kultur att de pratar om knark som vi vuxna pratar om knäckebröd.

Så, vad ska vi göra? Ska vi ta den där svenska EU-politikern på orden, sjunka djupare ned i bekvämlighetssoffan och legalisera eländet?
Den fräsiga idén har egentligen bara ett problem – den är riktigt dålig.

Där man redan provat att legalisera har det visat sig att de illegala knarklangarna, som såklart inte betalar skatt, kan hålla lägre priser och frodas likväl. Dessutom behöver de som handlar knark på laglig väg ha starkare grejor med tiden, och kan de inte få dem lagligen så står brottslingarna redo med hyllorna fyllda. Och det löser inte problemet med försäljning till barn heller.

Man kan gissa att hela frågan, som så mycket annat, handlar om utbud och efterfrågan.
När något som lockar är billigt och lätt att få tag på så är sannolikheten större att man köper, än om det är dyrt och svårtillgängligt.

Alltså borde bästa lösningen vara att strypa utbudet så mycket det går.

Så, vad för straff kan tänkas vara tillräckligt avskräckande för att få vuxna som säljer knark till barn att sluta med den saken?

Ja, först bör vi syna vilka vi har att göra med. Det här är alltså människor som är totalt likgiltiga inför faktumet att de säljer något till barn, som kan ta livet av barnet. Eller ge det skador för livet.

Dessa knarklangare ser enbart till sig själva. Och eftersom de bor i Sverige kan de inte skylla på att de måste sälja knark för att ha tak över huvudet och mat för dagen. Sådant har vi sociala system som hjälper till med.

Alltså är de antingen bara ute efter en lyxigare tillvaro än de kan få med ett hederligt jobb, eller så gör de det för att finansiera eget missbruk.

Men det här är vuxna människor vi pratar om, och är man vuxen får man stå för sina handlingar.

Så tillbaka till frågan: Vad är ett lämpligt straff för dem som säljer knark till barn?

Eftersom det är Påskdagen idag, som bekant firas till minne av Jesus återuppståndelse, kanske han har sagt något klokt på området?

Så jag tog en titt, och kan meddela den som inte redan visste, att han var rätt tuff när det gäller brott mot barn. ”Den som förleder barn bör få en kvarnsten runt halsen och sänkas i havets djup.”

Han hade också ett, i jämförelse, något mildare alternativ: Att man uppmanar sådana här missdådare att själva hugga av sig ena handen, foten, eller riva ut ena ögat, om det kan få dem på bättre tankar. För det är bättre att vara halvblind, enhänt eller halt, än att skapa elände för andra, och i synnerhet för barn. Sa Jesus.

Så där har vi ju några uppslag.

Men dödsstraff är nog bra om det kan undvikas. Och att övertyga de här superegoisterna till knarklangare att de borde hugga av sina egna händer för att bli bättre människor, blir nog lurigt.

Vi får alltså nöja oss med fängelsestraff, och är de bara tillräckligt långa och eländiga så borde det räcka som avskräckning.
Där har våra lagstiftare lite att bita i.

Ja, eller så fortsätter vi som nu: Har samråd, diskussioner och skriver artiklar, tills det är dags att gå hem för dagen och glömma alltihop.
Tills nästa gång.
När det hunnit bli ännu värre.
”Drogerna ökar” hack ”Barn skadas och dör” hack ”Polisen varnar” hack ”Skolan informerar” hack…

Nej, nu får det vara slut med knarkförsäljning till våra barn. Prata med era ungdomar och polisanmäl varenda misstänkt langare ni ser eller hör talas om.

Och vill ni inte tipsa polisen själva, eftersom ni har för många p-böter liggande, så meddela mig så gör jag det i ert ställe. Jag lovar.
För det är våra barn det handlar om.