Tur i oturen: När en trasig värmepump blir ett litet julmirakel

Varm andedräkt puffar mjukt mot ansiktet. Jag öppnar ögonen och möts av ett stort lurvigt hundhuvud några centimeter från mitt. Hunden andas fortare när han ser att jag vaknat. ”Kul att du är vaken!” Det är julaftonsmorgon och familjen är samlad i fjällstugan. Vi träffas sällan samtidigt nuförtiden, men på jul brukar alla dyka upp.

Jag rullar tillbaka huvudet på kudden och tänker på vad dagen ska bjuda. Frukost. Kanske lite skidåkning på förmiddagen. En lätt lunch för att klara den tyngre julmiddagen på kvällen, allmänt julmys, Kalle Anka med tillhörande tävling förstås.

Kalle-tävlingen går ut på att man, inför programmet, gissar ordningen på filmerna. Oftast gör vi både en gemensam lista och en var för sig. 
”Tomtens verkstad” är först, sedan ”Kalles djungelexpedition”, sedan… 
Det kan låta lätt, men försök själva får ni se.

Jag trevar med handen under sängen och tar fram mobilen. Klockan är 05.45. Han är morgonpigg, vovven. Då ser jag ett SMS som kommit sent kvällen före. Avsändaren är ”Larm för elavbrott hemma” och meddelandet är: ”TEMPERATUR UTOM INTERVALL! Aktuell temperatur 10 C.”

Jag sätter mig upp i sängen. Larmet kommer ifrån huset hemma i Siljansbygden, fyra timmars bilresa bort.
Ajdå…

I början av december hade vi flera strömavbrott där hela huset släktes ned. Efter många turer kom vi på felet. Den historien nämndes till och med i en tidigare krönika.

Eftersom vi planerade att vara borta en längre tid över jul, blev jag lite nojig över de tidigare strömavbrotten. Därför inköptes ett larm som ska varna om strömmen går i huset.

Larmet, som kostar runt 1 500 kronor på prylvaruhuset i Insjön, varnar också om inomhusvärmen sjunker under en viss temperatur.

Det är mycket enkelt. Man sätter bara ett SIM-kort i larmapparaten och stoppar den i valfri kontakt. Sedan skickar apparaten ett SMS till mig om det blir strömavbrott (den har inbyggt batteri) eller om temperaturen sjunkit under det man ställt in. I mitt fall hade jag ställt in 11 grader som lägsta temperatur. 
Och nu larmar den alltså om att det är 10 grader i huset.

Jag tar fram en väder-app på telefonen och ser att utetemperaturen hemma är minus sju. Med vattenburen värme och värmepump är det inte alls bra om huset fryser.

Då vaknar frun. Hon visar sin telefon som fått samma larm.
”Jag måste åka”, säger jag. 
Det blir en snabb frukost och iväg.

”Det här blev ju inte riktigt den julafton man hoppats på…”, tänker jag, när man susar fram på vintermörka norrlandsvägar. De tio första milen möter jag bara två andra bilar.

Några timmar senare svänger jag in vid Mora-Noret. Klockan är strax före nio och jag väntar på att det stora prylvaruhuset ska öppna.

Prick nio kommer en personal i tomteluva och öppnar butikens portar. Jag går in och köper tre el-element. Vi har redan ett sådant hemma. ”Fyra element borde räcka för att hålla husets temperatur över nollan”, tänker jag. 
Hur butiken kan sälja elementen för bara 149 kronor styck, förstår jag inte. Men det gör de.

En timme senare närmar jag mig hembyn, och provar att ringa jag en lokal firma som sysslar med värmepumpar. Chansen att någon ska svara på julafton känns försvinnande liten, men efter några signaler svarar en godmodig man.

”Jag skulle bara kolla om någon svarade”, säger jag och förklarar att min bergvärmepump sannolikt har gått sönder. 
”Vår tekniker är bortrest, men ring tillbaka när du tittat så ska jag se om jag kan hjälpa dig över telefon”, säger värmepumpsmannen.
Jag tackar honom och går in i huset.

Larmets varning stämmer. Huset är nedkylt och termometern inomhus visar åtta grader. Jag går ner i källaren där värmepumpen är. Den varnar och lyser rött.

Jag börjar med åtgärden som vi alla lärt oss i dataåldern: Stänger av strömmen till pumpen, väntar i trettio sekunder och slår på strömmen igen.

Pumpen går i en halv minut, sedan stänger den ned och larmlampan börjar lysa rött igen. En text dyker upp på skärmen: ”PRESSOSTAT HÖG”
”Jaha, vad betyder det nu då?”, tänker jag och halar upp mobilen för en sökning.

Enligt Google betyder det att pumpen inte blir av med värmen, och då stänger den av för att inte skadas. 
Felet kan ha en rad olika orsaker.

Jag ringer upp min värmepumps-ängel och förklarar vad det står på skärmen. 
”Det kan vara cirkulationspumpen”, föreslår han. ”Känn på den, är den het?”

Cirkulationspumpen är, om jag minns rätt, mackapären bakom mig. Den ser ut som ett stort rostrött armbandsur. Den runda delen döljer motorn som sätter fart på vattnet ut till elementen. I mitten sitter en blank skruv stor som en femkrona. ”Klockarmbandet” är två kraftiga rör på varsin sida.

Jag känner på den. Den är varm. Tar en bild och skickar till mannen.

”Du kan prova att ta bort skruven i mitten. Sedan sätter du in en skruvmejsel där och ser om du kan vrida runt pumpen för hand. Det kan ha kommit in skräp som kan lossna då, och så börjar den snurra igen. Sedan kan du rensa filtret för elementvattnet också, om du vet hur man gör det?”

Det vet jag, och gör båda sakerna. Filtret är rent. Cirkulationspumpen har inte fastnat men vill ändå inte snurra för egen maskin.

Jag ringer upp honom igen, förklarar läget och ger min gissning att cirkulationspumpen är trasig.
Han håller med.

”Den där sortens pumpar tillverkas inte längre, men jag kan ha en gammal liggande i verkstan. Jag ska gå och titta. Tror du att du kan byta den själv i så fall?”

”Jadå”, svarar jag, eftersom man bör ha en positiv syn på sina egna förmågor. Helst när det är julafton – och man saknar alternativ.

Medan mannen letar i sin verkstad sätter jag igång de nyinköpta elementen. De drar två tusen watt styck. Jag ser framför mig hur det lokala elnätsbolaget firar med tårta och partyhattar när de skickat min nästa effekttariff-faktura för de här el-slukarna…
Nåja, den fakturan kommer först nästa år.
En katastrof i taget.

Mannen ringer tillbaka med dagens första goda nyhet. Han har hittat en möjlig ersättningspump! Vi måste bara undersöka om måtten och anslutningarna stämmer.

”Skruva bort den gamla pumpen så kan vi träffas och jämföra dem. Sådana här pumpar kan sitta hårt ditskruvade ibland, men det löser du”, säger han uppmuntrande.

Ut i garaget för att hämta verktyg. Jag drar ur strömmen till pumpen och stänger kranarna närmast så inte vatten ska spruta när den tas bort. Första rörmuttern lossnar med bara ett milt styrkestön från mig. ”Det där var ju inte så farligt”, tänker jag.

Men så ska man aldrig tänka när man har en mutter kvar. Följaktligen sitter den andra rörmuttern bergfast.

Den romerske filosofen Seneca lär ha sagt: ”Vi ska behålla vårt lugn inför ödet.”
Men jag är rätt säker på att Seneca aldrig stötte på en så här envis rörmutter.

Över en halvtimme tar det att få loss den. Svetten sprutar och två gånger tittar jag upp i taket och ger ifrån mig rena primalvrål av frustration: ”Här har jag hittat en människa som sätter av tid på självaste julafton för att hjälpa mig, och jag kan inte ens få loss en mutter…!!!!”

Men till slut lossar den en millimeter och sedan går det lättare.
Vi bestämmer träff en kvart senare vid mannens verkstad.
Han möter upp med sin fru.

Och, med närmast sanslös flax, så stämmer måtten på pricken. Den nya pumpen har lite kraftigare motor, det är enda skillnaden. Men vem har någonsin klagat på större motorer? Inte jag!

Tillbaka hemma igen flyttar jag över elkablar och annat till den nya pumpen. Skruvar fast den. Sätter på strömmen. Sedan ett test.
DET FUNKAR!!!

Men med mutter-traumat i färskt minne, väntar jag med segerdansen. Istället går jag upp på övervåningen för att låta saker och ting vara en stund.

Under arbetet har jag lyckats dra in mycket smuts från garaget och noterar att en dammsugning nog vore bra.
Men dammsugaren vill inte gå igång…
Jag tar några djupa andetag, hämtar fler verktyg och provar det enklaste – att byta stickproppen på dammsugarsladden.

Mitt i stickproppsbytet ringer det på dörren. Det är sonen till grannen som sett att jag är hemma. Jag förklarar läget – och han bjuder på stående fot in till julmiddag, om jag vill.
Trevliga och omtänksamma grannar har man!

Men, för det första är jag både lortig och uppe i varv. För det andra vill jag tillbaka till min egen familj så snart som möjligt, helst samma dag. Och det ser ju faktiskt ut som det skulle kunna gå.

Damsugarens stickpropp skruvas ihop och provas. Dammsugaren funkar.
Små segrar.

När hallen är dammsugen, smyger jag ned till värmepumpen. Den brummar på fint, utan varningar. Jag känner på de närmaste elementen. Jovisst, de börjar värmas upp!

Jag tar en dusch och byter kläder.
Då plingar telefonen till. Det är ett nytt SMS från ”Larm för elavbrott hemma”.
Meddelandet är: ”TEMPERATUR ÅTER INOM INTERVALL. Aktuell temperatur 12 C”
Temperaturen ökar redan!

Jag plockar ihop, lägger tillbaka verktyg och drar ur de extra el-elementen. Tar en sista titt på pumpen. Allt funkar som det ska och rörkopplingar håller tätt.

Sedan går jag till grannen och tackar en gång till för inbjudan till julmiddag och berättar att jag kör tillbaka till fjällstugan på en gång.

Några minuter före sex på julaftonskvällen svänger jag in vid stugan. Äter en jultallrik tillsammans med familjen och har en härlig julaftonskväll. Jag missade Kalle-tävlingen, men det kommer fler år.

Senare, i sängen, tänker jag på dagen som gått. Jag har kört bil sextio mil. Bytt en cirkulationspump för första gången i mitt liv (och en dammsugarstickpropp). Svurit högt åt elaka muttrar och tappade brickor. Träffat snälla människor som ställer upp även på julafton.

Hade jag inte haft de irriterande strömavbrotten i början av december, hade jag aldrig köpt det där larmet. Då hade hela värmesystemet, toaletter och kranar kunnat frysa ihop och gå sönder. Sådant kan bli ruskigt dyrt.

I mörkret hörs hundens förnöjda snarkningar. Jag tänker på den gamla kinesiska historien om den fattige bonden vars häst rymde (otur), men som senare kommer tillbaka med en flock vilda hästar (tur). Sonen rider en av dem och bryter benet (otur), men undviker därigenom att bli inkallad till krig (tur).
Alltså: Vem vet vad som egentligen är tur eller otur?

Jag väljer i alla fall att vara tacksam för min lilla julaftonsodyssé i tur och otur.

God fortsättning!