Sommartider, hej hej

”Oh, dags för sommartid! Hör ni, nu ställer vi fram klockan en timme och då väntar evig kärlek och lycka så fort vi vaknar!”

Tydligen tar det fem dagar för kroppen – och knoppen? – att kalibrera sig när man har ställt om klockan till sommartid. Känner du dig lite tröttare idag kanske? För du vet, ”nu är ju klockan egentligen nio fastän den visar tio vettu!” En del i den här tröttheten kanske också beror på den ständiga frågan ”Är det en timme framåt eller en timme bakåt?” och klurandet därvidlag? Alla verkar ha sin egen variant av kom-ihåg-regel och det kan vara uttryck både på engelska och på svenska och det handlar om något med utemöbler fram och gräsklipparen in i garaget och hej och hå.

Själv hör jag min lågstadiefröken nöjt presentera den minnesregel som jag, som tydligen var språkpolis redan som nioåring, invände mot en smula, men som just på grund av den märkliga svengelskan inte desto mindre har gjort att jag aldrig, aldrig någonsin tvekar på när klockan ska vridas bakåt eller framåt:

”Lyssna noga nu, barn”, sa fröken och gjorde även ett slags rullande, yviga handrörelser medan hon fortsatte: ”In the Spring you spring ahead. In the Fall you fall back!” Brett leende och konstpaus.

Femton yrvakna lågstadieelever satt tysta och storögda och tittade på de där handrörelserna. Var det ett slags Imse Vimse Spindel – fast med ett visst mått av stark psykofarmaka i de åtta benen – som fröken försökte demonstrera? Vänta, ta det igen, fröken. ”In the Spring (på våren ja, absolut, så långt är vi med) you spring (öh… där stoppade hon in ett svenskt ord mitt i alltihop, för inte kan man väl säga ”Spring” på engelska och mena ”att springa”?) ahead (framåt ja, absolut. Där vrider vi klockan framåt ja). And in the Fall (på hösten) you fall back (faller tillbaka. Ja, men den var ju snygg ändå!)

Efter upprepning tre gånger om och i lååångsam takt tror jag att fröken till slut fick fram sitt budskap. Vrid fram klockan på våren och bakåt på hösten. Personligen sitter den där minnesregeln, främst tack vare svengelskan, bergfast i min hjärna i alla fall. Tack, fröken Karin.

Visste ni förresten att bakgrunden till att vi ställer om till sommartid handlar om energibesparing? Sexigt värre. Jag som trodde att det hade något med astrologi och lite romantiska och kanske ockulta aspekter att göra. Nä. Vi ska spara på el. Så det så. Och alltså, det är ju så klart bra. Givetvis.

Men hade det inte varit lite mysigare om det handlade om att man som på midsommaraftons natt ska plocka sju sorters blommor, klättra över sju gärdesgårdar och sedan drömma om den man ska skilja sig från… jag menar gifta sig med?

Att det skulle handla om att ”Oh, dags för sommartid! Hör ni, nu ställer vi fram klockan en timme och då väntar evig kärlek och lycka så fort vi vaknar!” Fast i stället vaknar man nästan lite argt och känner sig stressad över att klockjäkeln REDAN ÄR TIO! Och där gick den söndagen till spillo nästan omedelbart och inte fan känner jag mig lyckligare och mer älskad än när vi ställde om till vintertid?! Eller något sånt.

Enligt tidningen Illustrerad Vetenskap finns det faktiskt hälsoargument mot att ställa om klockan från normaltiden, vintertid, till sommartid. Enligt flera forskare inom ämnet har det visat sig att tidsomställningen förvirrar människans biologiska klocka, symptomen påminner om dem som läkare kan se hos patienter som arbetar vid olika tidpunkter på dygnet under en arbetsvecka. Några konsekvenser man har sett är att särskilt unga människor blir trötta och hängiga under dagen. (Tänk vad ung jag är ändå.) Fler människor råkar ut för olyckor och måste till akuten. Fler människor får hjärtstopp och stroke. Hu! Läser man det här så känns det ju rent hälsovådligt att hålla på att ”Spring ahead” på det här viset!

Fast det är faktiskt ändå ett romantiskt skimmer över det här med sommartid, när jag tänker efter. För de där långa, ljusa kvällarna vittnar om naturens magiska kraft, tiden går på något vis lite långsammare, man vill inte riktigt gå och lägga sig utan är redo för lite mer äventyr och efter de där första fem omställningsdagarna känner åtminstone jag att jag hellre tar och ”Spring ahead” än ”Fall back” i livet.