”Som en Ferrari Berlinetta, utan klistermärken ”
”Jag tänker tatuera mig när jag fyllt arton”, säger sonen.
Jag studsar till i fåtöljen, men eftersom man försöker vara en upplyst förälder (så ofta man orkar) hejdar jag ett högljutt ”Glöm det!” strax bakom framtänderna, och ber att få återkomma i frågan.
Här behövs lite eftertanke.
Någon dag senare knackar jag på dörren till hans rum, sätter mig på sängkanten och visar en bild på den i mitt tycke vackraste bilen som någonsin byggts – Ferrari Berlinetta.
Sonen håller med om att bilen är grymt snygg.
”Men, kanske den skulle se bättre ut med några coola klistermärken också?”, funderar jag, ”Eldsflammor, kinesiska tecken eller en snirklig textrad?”.
Han tittar på bilden: ”Näe, den är bra som den är.”
”Jag håller med, och detsamma tycker jag om dig och tatueringar.”
Sonen ser på mig med ett snett leende. Sedan: ”Jag fyller arton om en månad och kommer tatuera mig i alla fall, men det där var snällt sagt pappa.”
”Hmpf”, sa jag.
Och så pratade vi inte mer om den saken.
Men, de flesta håller nog med om att originalet, det naturliga, oftast håller bäst i längden. Och det gäller allt från människor och bilar – till sköna miljöer.
Det finns en historia om det sistnämnda. Den handlar om Siljansbygden och författaren H.C. Andersen. Han besökte våra trakter i mitten av artonhundratalet och möttes av det naturliga Dalarna. Originalet. Och gillade vad han såg. Han sa: ”Res dit målare och diktare, ta varandra i hand, kom upp till Dalarna, det fattiga landet är rikt på skönhet och poesi, rikast dock vid Siljans sjö.”
Man blir ju nästan förlägen av så fina ord från en mästare. Å andra sidan; han har ju rätt. Det är vackert, i både miljö och atmosfär.
Konstnärsgeniet Wilhelm Marstrand tog H.C. Andersen på orden, och styrde kosan mot Dalarna. Han skrev hem och beklagade sig över ovilliga modeller och dåligt väder, den gnällspiken. Men så illa hade han det nog inte, för han lyckades ändå åstadkomma en av sina mest kända målningar här, berömd än idag.
Ett drygt halvsekel efter Andersens och Marstrands besök, drogs tågrälsen fram till Siljan. Många kulturpersonligheter valde Dalarna som semestermål, och med dem kom fler människor som också ville uppleva miljön, ljuset, atmosfären. Fler hotell och pensionat byggdes och Siljansbygden blev ett favoritresmål, för de som hade råd.
Och här blir det lite intressant. För sommaren 2020 blir ett utmärkt tillfälle att återuppleva den klassiska Siljansbygden. Originalet. För de flesta evenemang och aktiviteter har lagts i malpåse på grund av Corona-eländet.
Därför blir det som förr, när folk vallfärdade till Siljan enkom för en rejäl dos ”skönhet och poesi”. En stund i hängmattan, bada, vandra, cykla, äta gott, läsa bok, en liten lunchkonsert, lära barnen att kasta macka.
Som en Ferrari Berlinetta, utan klistermärken – om man säger så.
Och det kan ju bli väldigt bra.
Om sonen tatuerade sig när han fyllde arton? Nej, faktiskt inte, han valde att vänta. Och kanske ville han bara göra sin pappa glad, men han berättade att det var liknelsen med Ferrarin som till slut fällde avgörandet.
”Originalet är nog bäst.”
Japp, så är det.
Med det mesta.