Sexigt med självinsikt

Kära läsare, har du tänkt förändra något inför det här året? För jag har ett tips: gå i terapi! Alla borde någon gång i livet gå i terapi. I någon form.

Prata med en utomstående, professionell part som inte har några som helst bakgrundskunskaper om dig och det du har upplevt – det som har format dig till den du är i dag. Det är sunt, ibland livsavgörande, livsviktigt.

Man kan tycka att man inte har något särskilt att lyfta. Att man föredrar att stoppa undan saker som skett och gå framåt i livet utan att reflektera nämnvärt. Eller: ”Terapi?! Jag är väl inte psykiskt sjuk heller!”. Motargumenten kan skilja sig åt hejvilt.

Det handlar på så många sätt om att lära känna sig själv. På riktigt. Inget flum alltså.

Tänker du någonsin på hur komplexa vi är som art? Det är ju svårt nog att vara människa som det är, så det är väl bara rimligt att man – så långt möjligt – försöker se till att ha koll på sig själv och sitt eget liv. Eller?

Det finns, enligt min mening, ingen sexigare egenskap hos en vuxen människa än god självinsikt, god självkännedom. Whoop, whoop, kom hit och snacka vettja! En person kan vara snygg, rolig, smart, spännande – meeen när det brister i självinsikten börjar det smaka lite beskt i munnen.

Nu kan man ju inte rå för om man har mer att önska inom det här området. Alla är vi som bekant olika. Fast det är här det vore så fenomenalt lysande att slå en pling till en ärlig, konstruktivt funtad medmänniska som kan upplysa en lite grann.

Går man runt och ibland förundras över att andra emellanåt liksom drar sig undan, himlar lite med ögonen, suckar lite väl djupt, gärna vill avsluta samtalet efter en minut? Eller verkar bli sårade av dina ord eller ditt beteende utan att du för ditt liv kan förstå varför?

Ja, då kanske det inte är de människorna som ska ändra på sig. Det kanske finns en gemensam nämnare – hen med dålig självinsikt.

Så när du sitter där och ska lämna ut dig själv inför en främmande människa som har en ask pappersservetter stående på bordet mellan er – ifall det faktiskt kommer tårar, eller snor, eller båda sakerna samtidigt – då kanske du helst vill springa därifrån. Så där snabbt som man kunde springa när man var barn. Som vinden!

Eller så får du panik och undrar varför just du sitter här, när så många andra ”som mår dåligt på riktigt” är de som borde få ta för sig ur den där asken, torka tårar och snor, lämna ett svettigt rumpavtryck i besökssoffan.

Men vet du – den där stunden är din. Bara din. En chans för dig att verkligen bli lyssnad på. Sedd. Förstådd. Och få hjälp att förstå dig själv lite mer.

Från det mest avskalade, urprimitiva råmaterialet av dig själv.

Det är jobbigt. Som fan. Men skönt efteråt. Som själslig magsjuka på ett sätt. Gött när det är över och man är lite renare på insidan.

En övning jag fick göra hos en terapeut en gång var att visualisera mitt eget 80-årsfirande. Var skulle jag vilja befinna mig? Vilka skulle jag vilja se sitta där runt mig?

Men framför allt: vad skulle jag vilja höra mina nära och kära säga om mig i sina tal?

Övningen gav perspektiv på tillvaron så som den är i dag. Hur ser det ut när jag tittar i livets backspegel? Gjorde jag val utifrån mig själv, eller lät jag mig styras av andra?

Styrde jag rentav andra lite för mycket? Utan att kanske veta om det – för att jag hade för lite förståelse för mig själv och mina handlingars konsekvenser?

Omständigheterna och förutsättningarna förändras titt som tätt, så klart. Men hur var det där med att vara sann mot sig själv? Ha god självinsikt, god självkännedom.

Värt att jobba på den saken kanske? Tillsammans med en professionell person som puttar lite i rätt riktning.

Så att man får fira både sin åttioårsdag och kanske sin nittioårsdag utan att omgivningen himlar med ögonen, skruvar på sig av lätt obehag eller drar sig undan efter en minut. Blir tyst och sårad av dina ord eller ditt beteende. Om någon ens behagar dyka upp, vill säga.

Nej, hellre vill man nog i stället få fira i full baluns – med ord som vittnar om innerlig kärlek, närvaro, stolthet och glädje runtomkring.

Vi tar och jobbar mot det.