Renovera: Att bli nybörjare, om och om igen…

”…Det är alltid när en kille känner sig lite extra nöjd med livet som ödet smyger sig upp bakom honom med ett höjt blyrör i handen”, skrev P.G. Wodehouse.

Precis så kändes det när det blev en vattenläcka i källaren förra sommaren.
Först var allt på topp.
Sedan var det inte.

Vattenskadade väggar och golv behövde rivas ut, dränering av husgrunden göras om – och en hel del annat.

Nu, snart tio månader senare, är mållinjen för renoveringen i sikte. Med lite tur kommer allt att vara klart till midsommar. Det vore bra för då fyller en anhörig jämnt och huset fylls med gäster.

I förra veckan sattes sista taklisten på plats i källaren, så nu är insidan klar. Bock på den.

Gården, som såg ut som en potatisåker efter vinterns grävarbeten, snyggas just nu till av två anläggningskillar och deras stora maskiner.

Killarna är skickliga och trevliga. Jag tror Andreas skulle kunna knyta slipsen med grävskopan om han ville. Och Niclas är både noggrann och har fin känsla för vinklar och linjer som funkar på tomten. Det är kul att se när proffs jobbar.

Det mesta av renoveringen har annars gjorts på egen hand. Vill man vara lite filosofisk så påminner renoverande om livet i stort: Man måste hela tiden lära sig nya saker, acceptera att misslyckas ibland och då bara försöka igen.

Sedan, när man äntligen tycker sig fått lite snits på att bygga väggar, lägga golv eller tapetsera, så är man färdig – och ska börja med nästa sak som man inte heller har riktig koll på.
Man blir nybörjare om och om igen.
Det är lite tröttande i längden.

Nåväl, om några dagar är anläggningskillarna klara med sina maskiner och nyss kom en lastbil och levererade stenplattor. De ska läggas utanför ytterdörren och garaget. Det blir ytterligare en ny sak att lära sig…

Som nämndes ska en anhörig firas till midsommar och som vanligt grunnar man på en lämplig present. Hon tycker om musik så konsertbiljetter skulle säkert uppskattas. Å andra sidan vill man ju att presenten ska hålla i sig länge.

Hennes bil har rätt dåliga högtalare så häromveckan kom idén att ge bort en montering av bättre billjud i present. Det kostar faktiskt inte mer än ett par bra konsertbiljetter, och hon får glädje av det året runt.

Så jag lånade bilen och åkte till en billjudsfirma. En i personalen kom ut för att lyssna på bilstereon och avgöra förbättringspotentialen. ”Sätt på något så jag får höra hur det låter nu”, sa killen.

Jag satte i gång en spellista och hamnade på den humörhöjande låten ”Shy girl” med rikskända dalabandet ”Andy and the Rockets”. För att anstränga högtalarna ytterligare provade vi ”Ghost in this town” med samma band.
De gör riktigt bra musik, och den som inte hört dem har missat något.

Andreas, som för närvarande spakar grävmaskinen här ute på gården, är sångaren i det bandet.
Världen är liten ibland.

Renoverande av hus har säkert sina ljusa stunder också, men i skrivande stund kommer jag tyvärr inte på något.

Därför avslutar vi med en annan liten solskenshistoria. I morse träffade jag nämligen en medelålders man på morgonpromenaden i skogen. Vi råkar på varandra då och då, och eftersom våra hundar gillar att hälsa så brukar vi stanna och byta några ord.

Den här morgonen närmade han sig med ovanligt spänstiga steg. Efter en stund berättar han att han varit på hälsokontroll och fått grönt ljus. Det enda han bör tänka på är att öka sin diet av kött och ost, för han behöver mer protein. Sedan skulle han försöka få i sig vitaminen B12 också.

Ja, precis; B12 finns i öl. Så just när grillsäsongen startat har sjukvården ordinerat honom cheeseburgare med pilsner.
Inte undra på att han var nöjd.

Vi gick vidare åt varsitt håll och jag såg honom försvinna mellan gran och fur med en härlig studs i steget. Hade det varit en film skulle låten ”Boom Boom Bang” med Andy and the Rockets passat perfekt som hans signaturmusik.
Lyssna på den låten så kommer ni se honom framför er, och den som inte ler då har ett hjärta av sten.

På tal om sten, nu är det dags att gå ut och lägga stenplattor – och bli nybörjare igen.