”När hörde du senast en människa beskrivas som klok?”

Ibland spritter det till i kroppen när man kommer på något att skriva om. Man sätter sig vid datorn och knattrar på av hjärtans lust. Men, en bit in i texten blir takten långsammare… Sedan stannar man helt. Läser igenom vad man skrivit. Hmm, det är något här…

Ämnet känns bra, men det är något som skaver. Är det dålig tajming? Något annat?
I det läget finns två val: Antingen skrota texten, eller så skriver man i alla fall enligt modellen: ”Äh, det här är kul att skriva om, kör på!”
Det här är en sådan text.

Ämnet för dagen är ”klokhet”, och det är alltså här undertecknad börjar skruva på sig en bit in. Hur bra ligger egentligen ordet ”klok” i dagens samhällsmun?
Jag menar, i jämförelse med intelligent, smart, listig, innovativ, optimistisk, verbal, lycklig, rapp, smal, rik, sexig, stark, snygg…

Klok. Det finaste epitet en människa kunnat få genom historien. Men idag… När hörde du senast en människa beskrivas som klok? Ungefär samtidigt som du läste om Flygande Jakob i en chic mattidning? Ännu längre sedan?

Men kanske klokheten är på väg mot ljusare tider…
Häromdagen snubblade jag nämligen på en artikel från Harvard Review of Psychiatry. Forskarna i artikeln hade studerat just klokhet, och deras resultat visade att kloka människor mår bättre i både kropp och själ.

Sambandet var så tydligt att forskarna såg en enorm potential för ökat välmående, för både individer och samhället i stort, om vi bara försöker bli lite klokare. ”Vi borde stimulera människor att öka sin klokhet, och starta redan i grundskolan.”, menade forskarna.
Trevligt, eller hur!

Så, vad är klokhet?
En kort och koncis definition är: ”Att använda kunskap och erfarenheter rätt.”

Här skiljer sig klokhet en del från intelligens. Klokhet kräver en viss intelligens, men man är inte per automatik klok bara för att man har högt IQ. Du har säkert, lika som mig, träffat en och annan mycket intelligent människa som är vandrande bevis på just detta.

Nästa fråga: Hur blir man klok?

Här är experterna överens. Vill man bli riktigt klok i sin ålderdom så underlättar det om man ger sig ut i livet och upplever saker, helst från många olika perspektiv och med start redan som ung vuxen.

Ovanpå det finns mycket nyttig kunskap i böckernas värld, och som även kan bidra till bredden i ens tänkande. Som någon sa: ”Tänk innan du pratar, och läs innan du tänker.”

Det finns en poäng där.

Det finns många tips för den som vill bli klokare. Som exempel att man alltid ska ta ett steg tillbaka och tänka till lite extra när man märker att man har samma åsikter som majoriteten, och…

…Ursäkta, men här kommer min son och går förbi. Han är i tjugoårsåldern och jag passar på att fråga honom om han hört någon kallas för klok.
Efter ett par sekunders betänketid svarar han ”Nej, aldrig”.
”Varför inte?”, frågar jag.
Han funderar lite till och säger: ”Kanske för att vi vet så mycket mer nuförtiden. Att man måste kryssa för så många fler rutor för att kunna kallas klok idag, jämfört med förr.”

Jag förstår hur han tänker.
Samtidigt säger inte forskarna att kloka människor är allvetande. De kloka har bara hittat ett tillstånd där deras kunskaper och erfarenheter gör att de kan hantera nästan vilken situation som helst, utan bitterhet eller rädsla. De känner sig själva. Det ger ett lugn. Kanske inte euforisk lycka, men en tillfredsställelse med livet.

”Jahopp”, säger sonen och traskar vidare. Tuff publik…

Jag tycker ändå att de här forskningsrönen är både stora och glädjande nyheter. Vår mentala hälsa sjunker som en sten, så varje ny pusselbit för att få rätsida på den saken borde välkomnas med öppna armar.

Jag hittar tyvärr inga fler bra artiklar på klok-området. Kanske delvis för att det här eftertänksamma tillståndet inte passar så bra i vår flämtande tidsanda. Än.

Men det finns en ljusning. För blir jag på gott humör av en sådan här forskningsrapport så borde fler bli det. Vi har nog en bit kvar, men bli inte förvånad om klokheten får en stark revansch och återtar sin rättmätiga tätposition bland mänskliga kvaliteter inom en inte alltför avlägsen framtid.
Trevligt vore det.
Och nu ska jag nog laga mig lite Flygande Jakob.